Hemma är det väldigt mycket bråk, jag håller mig mest undan men de blir ändå arg på mig. För jag orkar knappt hjälpa till här hemma. Jag mår dåligt. De vet inte att jag tex inte klarat tre kurser det här året i skolan, eller att jag ofta gråter mig till söms... Börjar även få problem med maten. Får ångest när jag äter, ser mest kalorier.
Vill inte pratat med mina föräldrar. De förstår inte och våran relation är inte så bra. Vill egentligen inte prata med någon då det känns som om att ingen kan hjälpa mig...
Vad ska jag göra?
Svar
Hej Ebba,
Vad fint att du hör av dig till oss <3. Det låter som att du har det tufft, och det är starkt av dig att våga berätta.
Du berättar om lite olika problem, och jag ska försöka bemöta dem en och en, även om de kanske hänger ihop.
Du berättar för oss att det är mycket bråk hemma, och att du ofta håller dig undan. Detta gör att du mår dåligt och leder till att du inte orkar hjälpa till. Jag förstår att det måste kännas väldigt tungt. Du berättar att du inte vill prata med dina föräldrar för att de inte förstår, och att du egentligen inte vill prata med någon annan heller.
Du har rätt att känna dig trygg och omtyckt i din familj, men det kan såklart kännas jobbigt att berätta för dina föräldrar att du mår dåligt om du inte tror att du kommer att få det bemötandet du behöver. Du säger att du inte vill prata med någon för att det inte känns som att någon kan hjälpa dig, men kanske kan det vara ett stöd att få prata med någon annan ändå? Även om det inte leder till förändringar som du ser direkt, så kan det vara väldigt mycket för en person att bära allting själv. Då kan det kännas skönt att få dela det med någon annan. Det finns några olika exempel på vart du skulle kunna vända dig. Hur skulle du känna om du kunde prata med en skolkurator eller någon på en ungdomsmottagning? Om du verkligen inte vill prata med någon, har du något annat sätt att få prata av dig eller kanalisera det jobbiga? Kanske kan du chatta med oss på jouren, eller skriva dagbok.
Jag tolkar det som att bråket hemma har lett till att du fått svårt att mäkta med skolan, och du skriver att du inte klarat av tre kurser. Har du provat att prata med en lärare om dina kurser? Du kanske kan få konkret hjälp med hur du ska göra för att fixa dem? Detta kan också vara ett sätt för dig att få en ingång till att prata med en lärare om hur det kommer sig att du inte klarat kurserna. Det är också viktigt att komma ihåg: du är bra och värd att må bra oavsett vilka betyg du får och hur du presterar i skolan. Ibland glöms det bort, och det kan vara bra att få den påminnelsen.
Du berättar även för oss att du börjat få problem med maten, att du får ångest och ser kalorier. Jag vill först och främst säga att det är jättebra att du berättar det. Det tyder på att du har insikt i problemet och vill förändra. Det finns starka normer kring tjejers kroppar och matvanor, och många tjejer får dåligt samvete när de ätit något de tycker att de inte borde. Mat är något som är bra för dig, och bidrar till att du orkar göra saker. Du behöver maten för att må bra! Om du är orolig för att du håller på att utveckla en ätstörning finns olika platser du kan vända dig till specifikt. Till exempel kan du prata med Ungdomsmottagningen, Ätstörningszonen (Tjejzonen) eller Shedo. Du kan självklart höra av dig till oss på Stockholms tjejjour också.
Jag vill återigen tacka dig för att du varit modig och stark och berättat detta för oss. Jag önskar dig all lycka till. Du kan alltid höra av dig till oss igen. Ta hand om dig, Ebba! <3
Med vänliga hälsningar,
Stockholms tjejjour
