Hej, jag en än tjej på snart 14 år.
Det händer ganska ofta att jag gråter och är ledsen,typ minst två gånger i veckan. Och när jag väl är ledsen så tänker jag massa dåliga tankar om mej själv och blir mer ledsen..
Det kan börja med att mina föräldrar blir arga på mej, sen går jag in på mitt rum och börjar gråta. Tänker att vad jag än gör så blir det fel, att jag inte duger.
Igentligen så borde jag inte vara ledsen, jag är duktig i skolan och har vänner i klassen, men ändå gråter jag ofta. Det känns som om jag inte är lika viktig för mina vänner som de är för mej. Innan i min gamla klass var jag vän med alla och alla kunde hänga. Men nu i min nya klass är det inte likadant. I skolan är vi ett gäng som hänger, vi är inte som de populära men vi har kul och allt är bra. Men efter skolan har jag bara än vän som jag är med. Hon är däremot med flera andra också. Nu på sommarlovet kommer jag inte ha någonting att göra när hon inte kan va och jag tycker det är jätte jobbigt. Jag vill vara med de andra men det blir aldrig av.
Det känns som om alla andra har vänner att vara med utom jag.
Jag googlade depression och kände igen mig i vissa av ”tecknen” men inte alla. Min fråga är om detta är normalt? Och vad ska jag göra?
Svar
Hej!
Tack för att du skrivit hit. Det låter som att du har det rätt tufft just nu. Du tror även att du kanske är deprimerad.
Du skriver att du egentligen inte borde vara ledsen, men depression kan drabba vem som helst, oavsett vilka betyg man har eller hur populär man är. Dina känslor är på riktigt och värda att tas på allvar. Du är absolut inte ensam om att känna så här, men du ska heller inte behöva må dåligt!
Ofta när man är deprimerad kan man känna att man inte duger och att vänner och familj inte tycker om en egentligen. Det kan få en att trycka bort andra människor och istället bära runt på sin smärta själv. Jag tycker därför att det är jättebra att du skrivit till oss och att det är ett fantastiskt första steg mot att må bättre.
Jag tänker att nästa steg skulle kunna vara att berätta för någon mer. Finns det någon du känner att du kan lita på och berätta för? Din nära vän kanske kan trösta dig och hjälpa dig umgås med de andra i gruppen genom att bjuda med dig oftare? Dina föräldrar är en annan möjlighet. De skulle kunna hjälpa dig träffa en psykolog som hjälper dig att utforska dina känslor och hitta sätt att bli gladare igen. När skolan öppnar igen efter sommaren kan du också gå (själv, eller med den nära vännen) till skolpsykologen. Du förtjänar att få hjälp så att du kan känna dig glad över livet igen!
Att byta klass är en stor förändring, och för många är det svårt att finna sig tillrätta i den nya klassen. Jag förstår att det känns jobbigt att känna sig ”beroende” av din nära vän. Samtidigt är det väldigt positivt att du är en del av en större grupp och att ni har kul. Om du orkar kan du försöka fortsätta att göra planer med dem. Det kanske finns någon i gruppen som du tycker lite extra om, som du kanske skulle satsa på att utveckla en närmare vänskap med?
Under tiden du funderar på hur du vill göra hoppas jag att du tar hand om dig och tillåter dig själv att bara vara. Du måste inte alltid vara med massa kompisar och göra saker hela tiden. Och du är såklart alltid välkommen att skriva till oss igen!
<3
