Hej! Jag är en tjej på 13 år och skulle gärna vilja ha hjälp med ett kärleksproblem! Jag träffade en kille på ett träningsläger i Linköping för exakt en månad sen. Han släppte aldrig blicken på mig under de tre dagarna och jag förstod att han gillade mig så jag frågade efter hans nummer mitt i natten medan alla andra sov , ( alla sov i samma rum och jag såg att han också var vaken) Vi började smsa men vi han aldrig riktigt prata ordentligt.. Vi har bara träffats en gång irl sen dess och det var när många från lägret bestämde sig för att träffas o ljungsbro o dansa (det var ett dansläger). Vi pratade inte alls nästan och när vi väl tänkte var han tvungen att gå. Vi kramades o sa hejdå , precis som på lägret... Vi har smsat dag och natt 24/7 och jag överdriver inte. Jag gillar honom jätte mycket, jag ät t.o.m. kär i honom. Han vet om det och han känner likadant. Han har sagt att jag är hans allt och att han kan dö för mig.. Han vet att jag känner ungefär detsamma. Men grejen är den att vi saknar varandra JÄTTEMYCKET och vi kan inte träffas pga avståndet. Jag bor i Örebro så det tar 2 timmar att åka dit. Jag är ju bara tretton och bestämmer inte över precis allt jag gör. Jag vill prata med min mamma men vi har inte någon bra relation när det kommer till kärlek. Hon vet att jag har vart tillsammans med en kille tidigare, men inte mer än så.. Min pappa kan jag heller inte prata med (min föräldrar är skilda och jag är inte hos min pappa så ofta) han vet inte ens om att jag har vart tillsammans med någon tidigare. Jag vet inte vad jag ska göra , jag gillar verkilgen honom och vill verkligen att det ska funka mellan oss!!! Så om du har något tips,svar eller vad som helst som kan hjälpa snälla skicka tillbaka!!
Hej!
Vad spännande och härligt att du träffat någon du gillar! Kul! Jag förstår att det kanske inte är läge för dig att prata med dina föräldrar om hur du känner och jag förstår också att du vill träffa killen du gillar. Kanske finns det någon annan du hellre vill prata med? En kompis, en lärare eller någon annan som du tror kan ge dig råd och stöd?
Jag vill råda dig att inte åka till Örebro och träffa honom utan att dina föräldrar vet om det. Dels eftersom det kan innebära en risk att träffa någon du inte känt så länge, och dels eftersom det kan bli svårt att berätta om det för dina föräldrar senare, om ni skulle bli tillsammans. Det vore väl ganska tråkigt om du inte kan vara glad och prata om detta öppet i framtiden? Finns det kanske möjlighet att ni kan träffas på ett annat dansläger eller liknande snart igen? Eller så kanske ni kan ses tillsammans med kompisar i Örebro, om han har möjlighet att ta sig dit? Jag förstår verkligen att ni längtar efter varandra och vill ses! Jag tror absolut att ni kan fixa det utan att behöva snärja in er i lögner eller att du behöver försätta dig i en knepig situation. Stort lycka till och återkom gärna om du har fler frågor! Ha det fint!
