Jag vet inte riktigt hur jag ska börja skriva, kanske mest vill skriva av mig fast få ett svar på alla tankar också? Jag är en tjej som alltid haft vänner och trevliga människor att umgås med, men på något sätt är jag bra på att hålla människor ute. Är extremt dålig på att visa känslor och släpper aldrig in någon så att de får veta allt om mig och lär känna mig på riktigt.I alla fall, för flera månader sen träffade jag en kille som numera är min pojkvän och jag är sådär jobbigt kär för första gången i mitt liv. Har aldrig någonsin trott att jag skulle kunna bli kär i någon, än mindre bli en sån där som längtar efter en person efter bara några timmar utan honom, eller en person som kan känna sig glad, nöjd och lycklig bara för att man får vara nära en viss pojke! För det är inte jag. Men nu är jag där i alla fall, helt stört. Och jag får panik, för jag VILL inte känna så, det är så ovant och konstigt och nytt alltihop. Han är världens finaste och snällaste och säger hela tiden massa fina grejer och att han märker att jag inte släpper in honom men att han tycker om mig så mycket och kommer vänta så länge jag bara vill, typ. Han får mig att må så bra och jag trivs med honom, det känns som att jag känt honom i en evighet fast det egentligen är en ganska kort tid.Om ett tag ska jag flytta. Inte bara till staden bredvid, utan 700 mil bort. och jag kommer gå sönder för man kan ju fan inte vara tillsammans med någon som man aldrig kommer kunna träffa, inte när man är van att ses varenda dag och vill vara nära hela hela hela tiden. Försöker intala mig själv att det kommer gå bra, har jag klarat mig utan honom fram tills för ett halvår sen kommer det gå finfint sen också. Fast det går rätt dåligt att tro på det jag försöker intala mig. Fast jag vet ju att det går över tillslut, någon gång, för det säger alla.Sen är det sjukt jobbigt att jag inte kan leva i nuet, varenda gång jag är med honom tänker jag ungefär "om några månader kan det vara en annan tjej han ligger och kramas med", "du ska flytta ifrån honom snart", "snart är han inte din längre" - sånna tankar och jag gör det bara jobbigt för mig själv men jag kan inte låta bli, det kommer av sig självt.Ja. Det jag undrar över är väl alltså om ni har något tips på hur man kommer över någon och vad man ska göra för att det ska kännas bättre? Hur ska jag få mig själv att inte tänka en massa dumma tankar hela tiden som bara är jobbiga för mig själv..? Åh. Tack för en sida dit man kan skriva av sig och dessutom få svar på alla jobbiga tankar!

Hej!

Först vill jag börja med att berömma dig för att du skrev till oss och ventilerade dina tankar och känslor! Det var starkt av dig, särskilt med tanke på att du skriver att du har svårt att prata om känslor.

Vad roligt för dig att du träffat en kille som du trivs så bra tillsammans med och tycker så mycket om! Och jag kan förstå att det känns jobbigt för dig att behöva flytta ifrån honom. Du skriver själv att man inte kan vara tillsammans med någon som man aldrig kommer att kunna träffa. Är det något ni har pratat om med varandra, hur ni vill göra med erat förhållande då du flyttar? Kanske skulle ni kunna pröva att ha ett distansförhållande och se hur det känns? För endel funkar distansförhållande jättebra medans det inte alls passar andra, men det kan kanske vara värt att pröva?

Jag förstår att det är svårt för dig att intala dig att det kommer att gå bra när du flyttar och att det ska gå över. Du undrar om vi har några tips på hur man kommer över någon och vad man ska göra för att det ska kännas bättre. Tyvär kan jag nog inte säga så mycket annat än vad du själv skriver att "alla" säger, att med tiden kommer det att kännas bättre. Det kan kanske hjälpa lite att försöka fylla dagarna med annat du tycker om, så att du får något annat att tänka på än att du saknar honom. Vad tror du om det?
Sedan undrar du om vi har några tips på hur du ska få dig själv att sluta tänka tankar som är jobbiga för dig, jag tolkar det som att du menar tankarna om att "om några månader kan det vara en annan tjej han ligger och kramas med" och "du ska snart flytta ifrån honom"? Har du prövat att prata med din kille om dessa tankar och känslor? Annars kanske det skulle hjälpa?

Om du vill får du gärna prata med oss på tjejjouren.se chatten eller på msn (info@orebrotjejjour.se), vi har jouren öppen kl. 18-21 på måndagar. 

Ta hand om dig!
/Örebro tjejjour