Anonym: "Det spelades upp som en film i mitt huvud"

Killen jag skulle på dejt med hade jag träffat innan två gånger, på offentliga platser, men nu var det dags att åka hem till hans lägenhet. Jag var osäker på vad jag kände men vi hade haft det trevligt så jag beslöt mig för att ge det en chans till.

Jag var nervös, så jag hade tagit några shots och har lite småberusad. Vi gick en promenad och sen gick jag hem till honom. Han hade bakat, vilket var väldigt gulligt. Han spelade även upp en sketch om ett internskämt vi hade.

Vi satt sen i soffan och pratade, helt plötsligt tog han min telefon som jag satt och kollade på och slänge iväg den, och kastade sig över mig och började kyssa mig. Min första reaktion var att besvara kyssen men sen ville jag inte mer, drog mig bort och sa att jag måste åka hem snart. Han vädjade och bad att jag skulle stanna, och jag kände mig mer eller mindre tvingad att ge honom nått, eftersom han hade gjort så mycket.

Jag tog av mig tröjan som i rutin och det är här som jag skyllt mig själv, att jag gjorde initiativ till det. Jag försökte återigen att dra mig ifrån, säga att sista bussen går snart. Men han föreslog att vi skulle flytta oss 2 meter bort ifrån soffan, till hans säng. Jag sa ja till det, i ren automatik, fast jag egentligen ville hem.

Det ena ledde till det andra, hela tiden låg jag och tänkte att jag ville hem. Efter ett tag var det inte jag som låg där, det var som jag såg mig själv ovanifrån. Jag försökte blunda och tänka mig bort, men smärtan gjorde det omöjligt. Jag försökte visa så gott jag kunde med kroppsspråk att jag inte ville mera, men jag var inte där längre, det var som jag gått in i något försvars moode, jag gick med på allt bara.

Jag sa aj, nej och alla möjliga avvisande ord, han avslutade penitrationen för att jag sa stopp. Men slutade inte helt, vad var det han inte förstod, stopp är stopp. När han var klar, så uptäckte han blod, jag ställde mig upp. Bilden av den blodiga sängen har ättsat sig kvar.

Vi gick in i duschen, jag fortsatte kyssa honom, för att jag skämdes att jag blödit ner hans säng. Jag sprang ut ur lägenheten så fort som möjligt. Var i chock, kände hur blodet rann längs mina ben. Jag ringde en vän, som fick komma med nya byxor, för såhär kunde jag inte åka hem till mamma.

I flera veckor kunde jag inte blunda utan att det spelades upp som en film i mitt huvud. Jag avskrev det som dåligt sex då det var lättare att hantera. Jag berättade för vänner om det dåliga sexet och vi skrattade tillsammans, men med tiden slutade jag skämmas och vågade erkänna vad jag varit med om. Jag hade motstridiga känslor och kände mig förvirrad efteråt.

Han hörde av sig kort efter... undrade vad han hade gjort för fel. Jag sa att det inte var nått, att det var okej. Det är det som känner att jag inte kan anmäla det. Att jag sagt att han inte gjorde nått fel fast han gjorde det.