Onödigt Orolig

Hej, jag är en trettonårig tjej och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. På senare tid så har jag börjat känna mig mer och mer nervös, hela tiden för ingen anledning. Mitt hjärta slår ofta alldeles för snabbt och jag får ont i huvudet och känner mig helt yr. Sedan har jag också fått problem med min andning, typ som I skolan var jag tvungen att ta djupa andetag för att ens kunna andas och sen har det bara fortsatt så.

Känner mig också mycket ledsnare en förut, jag brukade alltid vara så glad och jag vet inte vad som har hänt. Jag stöter alla ifrån mig och är så frånvarande.

Idag när jag skulle gå på toa hände något, jag liksom bara föll ner på golvet och allt snurrade och mitt hjärta gick väldigt väldigt fort och jag kunde typ inte andas, det gick inte att ta djupa andetag jag kunde typ inte andas alls, typ som att jag hade sprungit ett maraton eller något. Min Munn var helt torr och jag svättades. Jag vet inte vad det var, jag är ganska säker på att det inte är var en panikattack för det verkar mycket värre och efter vad jag har läst så är man också rädd för att man kommer att dö men det var inte något jag kände, men det kändes fortfarande jobbigt och kunde typ inte ta mig upp från golvet. Jag vet inte jag kanske överdriver men jag kan inte riktigt komma ihåg allt. Efter så började jag bara gråta på grund av allt. Jag är stressad över allt, mina vänner är alltid arga på mig och jag kan typ knappt göra något bra längre. Jag får A oså men det känns som om andra förtjänar det mer än jag. Det känns som om alla förtjänar allt bättre än jag. Jag förtjänar inte allt bra som händer mig och så är det bara. Jag försöker alltid vara en bra människa men det går inte och alla blir arga på mig och på ett eller annat sätt gör jag fel. Jag förtjänar att vara så ledsen och nervös(ish) som jag är.

Jag har också liksom skärt mig på armen och benen. Och liksom lite av min mage typ. Det har börjat blöda, och jag är alltid räds för att det ska bli ärr, men jag tror inte det. Det syns fortfarande lite dock men bara om man tittar noggrant och ingen har sätt det.

Jag har också liksom dödsångest och är alltid rädd för att någonting ska hända, och att allt skulle vara mitt fel, det är så jobbigt för att om jag skulle göra så att någon jag älskar dog så vet jag inte vad jag skulle göra.

Men det finns så många människor som har det så mycket värre än mig och jag har ingen anledning att känna såhär och känner mig ganska dum för att jag för det.

Jag vet att jag borde prata med någon, men med vem? Det finns många människor jag vet skulle lyssna, men det är bara så svårt för mig! Liksom jag kan inte, det bara går inte, även fast jag vet att de skulle bry sig och lyssna men jag kan inte, det är för svårt.

Tack så mycket för att du läste, förlåt om det blev en lång och förvirrande text! Jag vet bara inte riktigt vad som händer just nu. Tack igen <3

Svar

Hej,

Vad starkt av dig att du hör av dig till oss och berättar om ditt mående!

Du berättar att du på senare tid har börjat känna dig mer och mer nervös för ingen anledning och att ditt hjärta börjat slå snabbare. Du skriver också att du får ont i huvudet, känner dig yr och har svårt att andas. Det måste vara jobbigt för dig att känna såhär som du gör och det är svårt för mig att säga exakt vad det kan vara men det låter som om du har ångest. Ångest kan upplevas olika för olika personer och kan kännas på olika sätt olika gånger. Det kan till exempel vara att ens hjärtat slår snabbare, en får ett tryck över bröstet så det blir svårt att andas samt att en känner yrsel. När en har ångest kan det i vissa fall bara vara i några minuter eller komma och gå under en längre period. När ångesten blir för stark för en så kan det leda till panikångest. Jag förstår att du blev ledsen efter toalettbesöket då det ofta känns väldigt obehagligt att få panikångest och precis som ångest så kan panikångest kännas olika för olika personer. Du skriver att du är stressad över allt och att dina vänner alltid är arga på dig och att du har känslan av att du knappt kan göra något bra. Kan du komma på när du började känna dessa känslor? Har det hänt nått speciellt som får dig att känna att dina vänner är arga på dig? Hur hade det känts för dig att fråga dina vänner om de är arga på dig? Jag förstår att det kan kännas läskigt att fråga dina vänner detta men oftast känns det mycket bättre efteråt när en har fått prata ut och sätta ord på sina känslor.

Du skriver också att du känner dig mer ledsen än förut och att du stöter ifrån dig andra och är frånvarande men att du inte vet vad som har hänt. Många gånger kan det vara svårt att veta varför en mår dåligt och vad det beror på. När du känner dessa känslor som du beskriver, har det hänt nått speciellt tidigare på dagen eller har du nått framför dig som gör dig stressad? Oftast så hänger stress och ångest ihop.

Du berättar också att du känner att du inte förtjänar allt bra som händer dig och att alla andra förtjänar bättre än dig, vart kommer dessa tankar ifrån tror du? Vidare skriver du att du tycker att du förtjänar att må dåligt och att du har skärt dig på armen, benet och din mage. Att skada sig själv är mycket allvarligt och ett självskadebeteende kan ofta bli värre om det inte stoppas i tid. Du förtjänar att mår bra, din hälsa och ditt mående är viktigt! Och jag tycker att du är så modig och klok som skriver till oss och berättar om ditt mående samt att du vet att du borde prata med någon. Har du någon i din närhet som du känner dig extra trygg med? Det kan vara en lärare eller kuratorn på skolan, eller en vän eller någon i familjen. Du kan även vända dig till ungdomsmottagningen, där arbetar det professionell personal som kan hjälpa dig. Det finns även elevhälsan som du kan vända dig till och få stöd. 

Om du inte känner dig helt redo att prata med någon så är ett tips att gå in på http://shedo.se. Det är en sida där du som självskadar kan få hjälp via bland annat chatt samt få tips på vad du kan göra istället för att skada dig själv när ångesten kommer. Vi har även chattar på tjejjouren.se där du kan prata med oss anonymt och få stöd och pepp! Du är inte ensam och det finns hjälp att få. Det är svårt att bryta ångest och självskadebeteende på egen hand så det behövs hjälp utifrån, ta emot den för att du förtjänar att må bra <3

Ta hand om dig <3

/Tjejjouren.se