Jag tror att min mamma håller på att bli galen. Jag går i nian och ju äldre jag har blivit desto oroligare har min mamma blivit över min skolgång. Jag förmodar att de flestas föräldrar vill att ens barn ska komma in på en så bra gymnasieskola som möjligt. Men min mamma tar detta till nästa nivå. Jag har absolut inte dåliga betyg och har aldrig haft. Faktum är att jag är en bra bit över medel men ändå håller min mamma på att tappa vettet. Betyg är det enda hon pratar om och det börjar bli väldigt tjatigt. Hon säger ofta att jag är lat, en loser att hon snart ger upp på mig. Hon har sagt att hon kommer vägra komma på min skolavslutning för att hon skäms så mycket över mig och vill inte höra att andra barn har fått A i alla ämnen. Detta gör mig otroligt ledsen men ändå en smula lättat då jag själv inte kommer behöva stå ut med att se hennes besvikna ansikte. Jag har försökt förklara för henne att jag bara är människa och att det för vissa är svårare att få bra betyg. Jag vet att jag inte är tillräckligt smart för att få A i alla ämnen. Jag är bara ett helt vanligt barn med många brister. Min mamma får många utbrott när det gäller min skolgång med häromdagen var nog det värsta. Hon fick reda på att jag hade fått B på ett fysikprov och började skrika och gråta. Hon skrek en massa elaka saker om mig och om mitt utseende. Jag var rädd på riktigt och försökte gå till mitt rum men hon höll hårt i min arm och hotade att slå mig. Det hela blev till ett stort bråk som inte bara väckte min sovande lillebror utan säkert hela trapphuset. Tillslut sprang jag gråtandes in på mitt rum medan jag hörde mamma skrika som ett skadat djur, slänga saker och slå sig själv i huvudet. Hon lät som en galen människa. Där och då förstod jag att hon faktiskt är galen. Man kan inte resonera med en sån människa. Jag tror att hela den här grejen har gjort mig deprimerad. Jag har svårt att sova på nätterna och jag fullkomligt hatar att gå till skolan. Att vara i samma rum som mamma gör mig ursinnig och det känns som att ju mer hon skriker på mig desto mindre motivation har jag till att plugga. Jag gör knappt det längre utan spenderar min fritid till att ligga i sängen och se på Netflix eller youtube. När mamma får reda på hur det går för mig i skolan är jag rädd för vad hon kommer göra. Jag kan inte förmå mig till att plugga då allt känns meningslöst och jag inte ser någon ljus framtid för mig själv. Det enda jag gillar att göra är att se på film lixom vad är det för liv. Dessutom känns det som att jag inte har vad som krävs för att göra min mamma stolt så varför ens försöka. Det kanske är synd att jag ger upp på skolan nu sista terminen i nian när det verkligen gäller, men ska jag vara ärlig så bryr jag mig faktiskt inte längre.
Svar
Hej,
Tack för att du hör av dig till oss med din fråga! Du beskriver att du går i nian och att dina betyg är en bit över medel men att din mamma tjatar på dig om betygen. Du har försökt förklara för henne att du bara är människa och det är svårare för vissa att få A, samt att du inte tycker du är tillräckligt smart för att få det betyget. Jag vill börja med att säga att du har mycket kloka tankar, såklart är du bara människa och precis som du säger så skiljer det sig åt bland alla människor vilket betyg en har i skolan. Du nämner att du inte tycker du är tillräckligt smart för A och jag vill bara säga att betyget en får på pappret i skolan inte är ett kvitto på om en är tillräckligt smart eller inte. Jag vill även poängtera att du är värdefull oavsett vilket betyg du har i skolan! När det kommer till betygen, tänker jag att det är viktigt att du sätter dina egna mål och att det är ditt strävande som är det viktiga - inte vilka mål din mamma har på dig.
Du berättar vidare att din mamma tjatar på dig om dina betyg och att hon även kallat dig lat, loser och att hon snart ger upp dig. Dessutom säger du att din mamma får utbrott och att hon både hållit hårt i din arm samt hotat att slå dig. Hon har även sagt massa elaka saker till dig, om dig och ditt utseende. Du beskriver att dessa saker gjorde dig rädd på riktigt och även väldigt ledsen. Du nämner även att din mamma har skrikit, kastat saker omkring sig och slagit sig själv i huvudet till följd av bråket. Vidare förklarar du att du tycker att din mamma är galen och att det inte går att resonera med henne. Du berättar att du är rädd för vad din mamma kommer att göra när hon får reda på hur det går för dig i skolan med betygen.
Det du beskriver låter som både psykisk och fysisk våld som din mamma utför mot dig. Att din mamma behandlar dig på detta sätt - att hon säger elaka saker till dig, är hårdhänt mot dig samt hotar om att slå dig - är absolut inte okej av henne. I den Svenska lagstiftningen är det inte lagligt att slå sina barn eller att hota om att slå sina barn. Jag tänker att din reaktion av att känna dig rädd och ledsen är en fullt naturlig reaktion utifrån vad du får utstå hemma. Du förtjänar att vara glad, känna dig trygg och må bra. Du ska inte behöva känna dig rädd och ledsen hemma eller känna dig pressad att prestera allt för hårt i skolan. Jag vill att du ska veta att i din situation så finns det hjälp att få. Socialtjänsten i din kommun kan hjälpa både dig och din mamma. Har du funderat något på detta? Jag tänker att Socialtjänsten dels kan hjälpa din mamma, men främst tänker jag på att de kan ge dig stöd så att du ska få en förbättrad situation. Hur skulle du känna inför det?
Slutligen nämner du att hela grejen har gjort dig deprimerad, att du har svårt att sova på nätterna och att du hatar att gå till skolan. Du berättar även att du blir ursinnig av att vara i samma rum som din mamma och att din motivation till pluggandet minskar ju mer hon tjatar på dig. Du beskriver att du inte förmår dig att plugga eftersom allt känns meningslöst och att du inte ser en ljus framtid. Dessutom tycker du att det känns som att du inte har vad som krävs för att göra din mamma stolt. Allt detta har gjort så att du inte orkar lägga ned tid på skolan och att du på din fritid inte vill göra annat än att ligga i sängen och kolla på netflix.
De känslor som beskriver att du upplever låter som fullt naturliga känslor i den situation du befinner dig i och jag tänker att många i din situation skulle uppleva samma känslor som dig. Jag tänker att det är förståeligt att du känner dig omotiverad till skolan och pluggandet eftersom att du under en lång tid blivit pressad och hotad av din mamma angående betyg. Jag tänker även att det inte är konstigt att du har svårt att sova och att du helst bara vill ligga och titta på netflix - kan en möjlig förklaring vara att detta är ett sätt att komma ifrån verkligheten en stund? Jag tänker att det kanske skulle vara skönt för dig att prata med någon om din situation och hur den skulle kunna förbättras. Hur skulle det kännas för dig tror du? Det jobbar bland annat kuratorer på skolor som finns där för att prata, stötta och hjälpa elever. Om du känner att det skulle kunna vara ett alternativ för dig, så kan denna person stötta och hjälpa dig vidare. Det finns även kuratorer på ungdomsmottagningen som fyller samma funktion som skolkuratorer. Det är otroligt bra av dig att du har hört av dig till oss på tjejjouren och du är alltid varmt välkommen att prata med oss på båda chatt/telefon och via Frågelådan. Jag vill återigen understryka att du är värdefull och att du förtjänar att må bra.
Önskar dig all värme och styrka!
Kram från,
/Tjejjouren.se
