1. Skuldbelägg aldrig barnet/ungdomen som berättar att de sett på porr. Det skapar skamkänslor och försvårar ett fortsatt samtal.

2. Räkna med att en tolvåring mött pornografi och att du som förälder/lärare därför kan prata en hel del om detta.

3. Skaffa dig kunskap och utifrån det kan du ha flera mindre samtal med barnet/ungdomen istället för ”det stora porrpratet”. Låt det bli en naturlig sak att samtal om.

4. Prata om pornografi dels utifrån ett sex- och samlevnadsperspektiv, dels utifrån ett beroendeperspektiv med fokus på hur pornografi kan fungera som en drog.

5. Undvik att skam- och skuldbelägga. Många barn och unga kan tycka att pornografi är jobbigt att prata om. Erkänn att det även som vuxen kan vara svårt att tala om ett ämne som pornografi. Detta bidrar till ett ärligt, öppet och avdramatiserat samtal.

6. Fundera på om ett filter på barnets/ungdomens dator/surfplatta/smartphone kan vara en lösning för er familj.

7. Ta barnets/ungdomens tankar, funderingar och berättelser på allvar. Om någon berättar om negativa konsekvenser av pornografikonsumtion, exempelvis beroende, ta detta på allvar, led barnet/ungdomen hela vägen fram till hjälp och följ alltid upp.

8. Avdramatisera och normalisera: många barn och unga konsumerar pornografi idag.

9. Gör dig aldrig rolig på barnets bekostnad eller berätta vidare vad barnet/ungdomen berättat för dig.

10. Våga prata med barn och ungdomar om sex, samlevnad och pornografi. Många unga saknar att vuxenvärlden tar upp detta.