Hej tjejjouren! Jag är en 13 årig tjej som har ångest nästan hela tiden. Det har varit så i ett halvt år och idag så började jag få självmordstankar. Jag har en vilja att kämpa o lyckas med livet men ändå så har jag självmorstankar ibland. Den ända personen som är den största tryggheten är min Elev assistent i skolan och där är det också ett problem för hon har jobbat med mig sen i våras i april. Hon säger att hon ska jobba hela 7:an o så får hon se i 8:an men min rädsla för att hon ska sluta finns där och den tar upp 50% av ångesten. Jag orkar liksom inte med att ha ångest hela tiden. Jag har börjat undvika mina vänner och scouterna som jag går i p.g.a ångesten. Det finns 10 saker till som inte går att skriva här. Jag har försökt prata med skolkuratorn men hon verkar inte ta mig på allvar. Jag skulle vilja söka hjälp e.x ungdomsmottagningen men jag är rädd att dem ska bli så oroliga för mig att dem berättar för mina föräldrar och jag vill verkligen inte de. Kan ni hjälpa mig o lösa denna sits snälla...mår inge bra
Svar
Hej!
Vilken bra och viktig fråga du har ställt. Det är väldigt modigt av dig att våga prata om dina känslor och ditt mående, speciellt om det är så att du inte mår helt bra.
Du skriver att du haft ångest i ett halvår och nyligen fått tankar kring självmord. Har du några tankar kring vart ångesten kan komma ifrån? Finns det något som kan ha "satt igång" den? Ibland kan ångesten nämligen lätta av att man bara förstår varför den finns där. Du skriver ju att en stor del av din ångest beror på att din elevassistent, som du känner dig trygg med, kanske inte kommer jobba kvar när du börjar 8:an. Tror du att det kan vara anledningen till att ångesten startade? I så fall, skulle du kunna prata med din elevassistent om det? Att prata om sina känslor och få ur sig sin oro känns ofta väldigt bra, speciellt om man kan göra det tillsammans med någon där man känner sig trygg.
Du skriver också att du försökt prata med kuratorn på din skola, men inte kände dig tagen på allvar. Det är som sagt väldigt bra att du söker hjälp och vill prata om din ångest, men såklart mindre bra att du inte kände dig förstådd. Du förtjänar att bli lyssnad på och att din ångest blir tagen på allvar. Jag tycker att det låter som en bra idé att istället ta kontakt med en ungdomsmottagning, precis som du funderat på. Men du skriver att du då är rädd att de ska höra av sig till dina föräldrar. Tror du att det finns något du skulle kunna göra för att minska den rädslan? Skulle du exempelvis kunna ta kontakt med ungdomsmottagningen och fråga hur de jobbar? Dom kan säkert berätta för dig när de skulle behöva ta kontakt med dina föräldrar.
Ett annat alternativ är att ta kontakt med en tjejjour. Det kanske finns en jour lokalt där du bor? Om inte kan du chatta med tjejjourer över hela landet, du hittar vilka jourer som har öppet genom http://www.tjejjouren.se/kontakta-en-jour
Det finns också en chatt som heter Självmordsupplysningen. Där kan du prata med personer som är extra bra på det här med tankar om självmord. Du hittar den genom https://mind.se/
Du förtjänar att få rätt hjälp och stöd, du ska inte behöva må som du gör. Du är viktig och värdefull! Skriv gärna till oss igen om du har fler frågor eller funderingar, vi finns här för dig!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
