Hej, jag är en tjej på 16 år som precis hamnat i massa trubbel.
Jag kan börja med att jag flydde hemifrån för drygt 2 år sedan då min biologiska mamma inte kunde ta hand om mig. Jag fick ofta ta för mycket ansvar och det tog på mitt fysiska mående väldigt mycket. jag fick ta hand om mina två yngre syskon samtidigt som jag tog hand om hela hemmet och mitt eget liv. men efter att jag flydde hamnade jag i ett jourhem i 9 månader, efter et blev jag permanent placerad i lvu där jag nu bor, jag har bott här i drygt 1 år. men jag känner inte att jag är bekväm där jag bor och har velat flytta ganska länge, jag har bara inte vågat säga något till dem i hemmet då dem ger mig extremt dåligt samvete om jag pratar om att flytta. mamman som har ansvaret över mig tar ofta bort mina friheter utan ordentliga skäl och resonemang till varför jag får dem bestraffningarna jag får. ofta är det utegångsförbud eller kompisförbud. men det tar på mig ganska mycket då mina kompisar är dem enda jag känner att jag kan prata med.
på grund av allt psykist illamående började jag röka cannabis för att underlätta min stress och ångest (även fast jag vet att det är olagligt) och nyligen så fick jag åka hem med polisen. nu har foster hems mamman gett mig 2 månaders utegångsförbud, jag måste betala av böterna själv även fat jag inte har ett jobb och så kräver hon piss i 6 månader även fast mini maria inte kräver det.
på allt detta har hon också polisanmält en av mina bästa vänner för langning till minderåriga för att hon grovt tycker illa om honom.
jag känner inte att det är nödvändigt att dra in massa oskyldiga personer i mina misstag och att jag redan fått tillräckligt med skit för det jag gjort.
vad ska jag göra? det är en extremt komplicerad situation men jag vill verkligen inte bo kvar där jag bor då jag inte mår psykiskt bra av hur de behandlar mig och mina vänner, jag känner att jag behöver akut hjälp... vill inte stanna kvar här.
nu vet jag att det inte är någon ide att fly, men min socialsekreterare är på semester och jag får inte tag på social jouren själv.
som jag nämnde tidigare, det går inte att kommunicera med dem som bor här då de bara trycker ner mig mer... skulle hellre vilja sova på gatan än att stanna kvar här längre till.
tack på förhand // tjejen på 16 somrar
Svar
Hej tjejen på 16 somrar!
Vad fint att du ville skriva till oss om detta. Det låter som att du har varit med om mycket de senaste åren och som att det fortfarande händer mycket för dig. Du skriver att du inte trivs i det fosterhem som du bor i nu, eftersom att mamman i hemmet ger dig bestraffningar som känns orättvisa. Jag kan verkligen förstå din känsla av att vilja fly. Om man bor på ett ställe där man inte känner sig respekterad eller bra behandlad så är det väldigt naturligt att vilja komma därifrån.
Jag blir dock orolig för dig när du pratar om att rymma därifrån, eftersom det skulle kunna utsätta dig för fara. Det finns tyvärr många personer som skulle vilja utnyttja en ung tjej som är själv, och det skulle kunna skapa större problem för dig än du har nu.
Du skriver att din socialsekreterare är på semester, finns det någon annan från soc som du skulle kunna få prata med så länge? Det är Socialtjänsten som du behöver prata med om du ska få bra hjälp när det gäller fosterhemmet. Jag tycker det är jätteviktigt att du får prata med dem och får berätta hur du har det där du bor nu, och de problem som du berättat för oss. De har ett ansvar att lyssna på dig och hitta en bra lösning som du mår bra av.
Under tiden kanske du skulle kunna kolla med en kompis om du kan bo hos dem ett kortare tag, så att du får komma bort? Även om det bara var för en helg skulle det kunna hjälpa dig att få lite paus från det som känns jobbigt. Du kanske kan höra med någon som du står nära, och se om det vore möjligt. Jag förstår att det inte löser ditt problem, men om det hjälper dig att inte känna panik och vilja rymma så vore det bra.
Jag hoppas verkligen att du får hjälp med dina problem snart så att du slipper känna så här för länge. Du förtjänar att bo på en plats där du är omtyckt, trygg och lyssnad på. Du får jättegärna höra av dig till oss igen om du vill prata, vi finns här för att lyssna och stötta dig på det sätt som känns bäst för dig.
Sköt om dig!
Stockholms tjejjour
