Hej, jag skrev till er för ett tag sen för att jag mådde dåligt för att jag ljugit för mina vänner för ett år eller mer sen. Jag hade dragit ihop en story om en internetvän jag hade (fast hon inte fans på riktigt) och tillslut skapat ett internetkonto i hennes namn och skrivit taskiga saker om mig själv för att få sympati. Jag skrev att hade svårt att låta mig själv må bra och att jag inte visste om jag skulle berätta för mina vänner eller inte och ni svarade att jag inte behövde pressa mig själv om det var för svårt att berätta. Vare sig jag ska berätta eller inte är något jag fortfarande kämpar med och jag ville bara fråga om råd igen... Jag läser massa artiklar om hur att tala sanning och inte undanhålla information är viktigt i relationer, och jag vill ha bra och relationer med de vännerna, speciellt eftersom det är personer jag känt länge. Jag jämför det jag gjorde med folk som varit otrogna i relationer och sånt, och jag vet att det inte är samma sak men jag har fortfarande gjort något oärligt och jag vet inte hur jag ska göra det rätt igen. Samtidigt tror jag knappt att de tänker på eller kommer ihåg det som hände, och att berätta om det nu skulle inte bara kännas extremt jobbigt och ångestfyllt men också konstigt. Jag vill egentligen inte berätta - men jag är rädd att jag ljuger och undanhåller information om jag inte gör det... och jag vill verkligen inte känna så om våran vänskap. Är att inte berätta att fortsätta vara oärlig? Hur ska jag gå vidare från detta? Är jag en sämre person om jag inte berättar?
Svar
Hej!
Vad bra att du skriver till oss igen! Jag minns din fråga sen tidigare. Det låter jobbigt att fortfarande behöva gå och bära på detta.
Till att börja med vill vi uppmuntra till att försöka vara snällare med dig själv. Det är svårt, vi vet – det är inget lätt råd. Det vi menar är att det är okej att det är svårt att inte veta om du ska berätta eller inte, och du är inte en sämre person om du inte berättar. I våra öron låter det som att det du gjort kommit ur en osäkerhet som varit mycket jobbig att bära på, och det är okej att göra saker man ångrar på grund av det; alla människor gör det.
Det låter dock, som sagt, som att det verkar väldigt jobbigt för dig att bära runt på detta. Du skriver att det skulle kännas väldigt ångestfyllt att berätta. Hur skulle det kännas om du berättade just det du skrivit in till oss – att du burit på detta länge, tänkt mycket på att du inte vill vara oärlig, och att du gjorde det just för att få en bekräftelse du saknat? Det kanske till och med är möjligt att de har gjort något liknande någon gång? Om du fortfarande känner att du inte vill berätta är det verkligen okej. Det är som sagt mänskligt att göra saker för att få bekräftelse. Men i sådana fall kanske du skulle vilja prata med någon annan för att få lufta dina tankar lite? Om du vill prata med oss har vi chatt och telefon., Du kan hitta våra öppettider på https://tjejjouren.se/kontakta-jour. Annars kanske det finns en ungdomsmottagning med en kurator där du bor, eller en skolkurator?
Hoppas att tankarna kan klarna lite. Du får jättegärna höra av dig igen om du vill berätta eller fråga mer.
Kram!
//Tjejjouren.se
