Hej!
Jag har ett problem, jag är en tjej på 14 år som har väldigt stränga föräldrar. Detta tar kol på mig och dem gör så att jag mår extremt dåligt. Mina kompisar får vara ute på kvällarna, iallafall till 22:00. Det får inte jag, varje gång en av tjejerna av dem 5 som är i mitt ”tjejgäng” i skolan ringer mig får jag ångest och inte svarar. När hon skriver till mig om jag är hemma svarar jag nej fast att jag är hemma, detta är för att hon kommer fråga mig ”vill du kanske åka bada” eller ”vill du kanske till min nya skola i Gbg” (hon ska byta skola nu efter sommaren till en fotbollsskola) eller kanske frågar mig om jag bara vill göra något kul, vet jag att jag inte kommer få. Två av mina vänner ringde mig en gång i ett gruppsamtal och frågade ”jag tänkte att vi kunde åka till stan idag” och jag vet att jag inte får. Så jag fick bortförklara mig och det var extremt pinsamt och dem blev tillslut irriterande för att dem trodde att jag inte vill göra något. Jag började gråta och kände mig som skit för att jag aldrig kan få vara som alla andra. Och att jag bara är extremt tråkig, men sen upptäckte dem att det vara mina föräldrar som är extremt stänga och dem sa att det var en dålig sak med mig. Fast dem sa att jag inte kunde hjälpa det, det är ju mina föräldrar som bestämmer detta inte jag. Så nu umgås mina vänner och gör roliga saker, men jag blir automatiskt utanför. Detta gör mig så osäker och ledsen. Mina vänner har smink, jag använder också det men i början var det så jävla svårt för mina föräldrar skrek och bråka med mig och sa jag använde smink för att vara någon jag inte är, och gör det för andra och att jag försöker vara vuxen. Jag började bara sminka mig för att jag kände mig inte fin, jag kolla i spegeln och var inte nöjd med mig själv. Allt började med att jag blev ful på ett skolfoto, låter sjukt men jag gjorde något med munnen och ögonen jag skrattade typ så fastande halva läppen och det såg extremt efterblivet ut. Många skrattade åt mig för det, mådde extremt dåligt och ville förändra mig bara så jag började använda foundation, puder o mascara. Och det blev mycket bättre. Hade bara sån jävla otur på den bilden. Dem var på mig extremt mycket för detta men de har släppt det nu och dem tjatar inte längre om detta med sminket alltså mina föräldrar. Jag vet inte vad jag ska göra med dessa föräldrar. Jag älskar dem extremt mycket men dem förstår inte hur det är att vara en tonåring som är osäker, och bara vill vara som alla andra. Istället gör mina kompisar massa roliga saker och frågar mig inte ens längre. Inte bara det, detta har gjort så jag har extremt tråkigt och känner mig fast här hemma och inte får göra någonting som mina kompisar för göra, jag får aldrig känna mig fin som alla andra, ha kul och roligt. Det finns en gräns det vet jag, men jag får liksom inte göra någonting. Får bara åka till stan som jag PRECIS börjat få. Dem gör bara så att jag blir mer och mer instängd i mig själv och inte får träffa andra vänner och bara umgås med dem. Tillslut vill folk inte ens vara med mig för jag är liksom ingen rolig person? Och känner mig som en jävla liten små unge, men mina vänner har skit skoj. Vad ska jag säga till mina föräldrar så att dem kan förstå att jag påverkas av detta? Och mår dåligt och att mina vänner inte vill vara med mig längre. Hur ska jag prata med dem så att dem kan ändra sig så att jag kan få ha lite frihet iallafall? Mamma går igenom min telefon och EXAKT ALLT som finns på den, hon läser alla mina dagböcker och jag får inte ens använda tampong när jag har mens för att man stoppar upp den och hon snacka om någon hinna och skit som har någonting med oskulden att göra? Hur sjukt? Får bara används binda. Är det ens normalt? Det är ju mensskydd. Och jag får inte göra NÅGONTING. Har liksom inget privatliv. Jag är så ledsen, hur ska jag prata med dem så att dem fattar!!
FÖRLÅT för det extremt långa meddelande men hjälp mig!! Är skit ledsen