Hej, jag har länge funderat på om jag bara är lat eller om jag är dpeprimerad/utmattad. Jag har alltid varit ganska lat. Men på sistone, har jag inte orkat att gör något typ eller känt för att gör något. Vaknar varje skolmorgon och orkar knappt ta mig ut sägen, när det är helg går jag inte upp ur sänge fören halva dagen har gått typ (mellan kl 1-5 på eftermiddagen, det beror på när jag vaknar) Skulle inte precis säga att jag går upp, går på toa, äter något kanske. Sen lägger jag mig oftas i säng igen eller sätter mig vid min dator och kollar YT/Film. Så fort jag kommer hem från skolan lägger jag mig nästan alltid direkt i sängen för jag är så trött/orkar inte att gör något annat. Sen när vi ska äta orkar jag knappt ta mig ut ur sängen, orkar knappt gå på toa när jag behöver det. Allting som inte är att sova är så "jobbigt", att duscha är "jobbig" så liksom gör det bara så ofta jag behöver det (1-2 g i veckan) Vanliga vardagssysslor är så jobbiga att göra. Orkar it vara med vänner, orkar inte följa med och göra saker med familjerna. Orkar inte äns spela dator och har alltid älskat att spela dator. Det ända jag vill/orkar att gör är att ligga i min säng och sova eller att kollar YT mm.
Det här är inte den enda andleningen varför jag tror att jag inte bara är lat. Liksom på sistone har allting börja bli tråkigt, saker jag förut har älskat att göra är tråkigt eller då hatar jag att göra det eller så tycker jag det är meningslöst. Tycker inte äns om att åka på semester längre, vill bah vara hemma där känner jag mig trygg. Förut äslakde jag att rita och pyssla mm, nu har jag ingen kreativitet längre. Har nästan ingen motivation att gör något längre, så ligger efter ganska mycket i skolan. Vill liksom plugga till prova, göra läxor mm, men kommer aldrig igång med saker. Försöker verkligen men det gör bara inte. Jag ljuger så mycket till mina lärare om att jag är "snart klar" med saker, vilket inte gör det roligare att gå till skolan. Tycker liksom livet är ganska meningslöst, tycker att allting är meningslöst. Kan ibland kan jag ligga och gråta på kvällarna för ingenting. Mitt minne har även blivit simmare glömmer ofta vardagliga uppgifter. Såsom duscha mm. Har svårt att sova, somnar ofta inte fören kl 1-4 på natten. Sitter ofta och tänker på dåliga beslut jag har gjort tidigare i livet eller dåliga saker om har hänt. Är väldigt ofta oroliga/stressad över saker. Ibland har jag även väldig svårt att koncentrera mig på saker. Så här har jag känt/det varit det senaste halvåret. Det måste ju inte vara så att jag är deprimerad/utmatta. Men det är där jag känner igen mig mest.
Har en fråga till, det är så att jag har nästan varje dag självmords tankar och nästan varje dag känner jag att jag inte orkar leva, har känt så här i ungefär 2 år. Lider av självskadebeteende, som jag har haft i ungefär 2 år. Har svårt för sociala sammanhang, vilket gör att jag håller mig för mig själv. Detta gör att jag har svårt att prata med andra om det saker, vet att jag behöver prata om andra om mina självmordtankar och självskadebeteende. Men jag lyckas aldrig göra det. Är rädd för att andra ska "döma" mig för dom här sakern, har haft svårt att prata med andra om vad som hällst för saker på mer än 3-4 år. Håller alla mina problem för mig själv och gjort det dom senaste 3-4 år. Så har en fett skev bild på hur andra kommer reagera när man fråga om saker/bäretta om saker. Så mina andra fråga är, hur ska jag lyckad att prata med andra?
Svar
Hej!
Tack för att du hör av dig till oss, det är bra att du hör av dig av dig om dina funderingar.
Som jag har förstått det har du den senaste tiden känt att du inte orkar göra vardagssysslor och sånt som du tidigare älskade att göra tycker du inte är roligt längre. Det låter som att du tycker att det känns jobbigt och tungt. Du skriver att du alltid har varit lat. Att det skulle röra sig om lathet låter inte troligt utifrån ditt mejl. Alla har vi olika mycket energi, och det är helt okej att inte vilja vara igång hela tiden. Varför en är trött kan det finnas olika orsaker till. Det kan vara järnbrist, att det precis varit vinter eller det som du funderar över, nämligen depression. Ett bra första steg kan vara att gå till skolsystern och berätta om att du känner dig trött och prata om hur det kommer sig att du är det. Du har i ditt mejl beskrivit väldigt bra och detaljerat om hur du känner, så om du vill kan du visa hen mejlet. För att ta reda på om det är något i kroppen som gör dig trött kan du höra av dig till en vårdcentral där de kan ta blodprover för att se om det kan röra sig om till exempel brist på något ämne. Skolsyster kanske kan hjälpa dig med det. Så slipper du fundera på varför du är trött och inte har ork. Du ska inte behöva vara ensam i dina känslor. Du kan höra av dig till skolsystern, skolkuratorn eller ungdomsmottagningen om ditt mående. Att prata med någon som är utbildad om till exempel sina självmordstankar har hjälpt många att må bättre, och det kan kännas lättare att prata med någon som har mycket kunskap om sånt.
Du skriver att du ljuger för dina lärare om hur du ligger till i skolarbetet, och det är värt att veta att det är en del av dina lärares jobb att bemöta er elever och att jobba mot att det går bra för er. Du skriver även om att du tycker att det är svårt att prata med andra om hur du mår och om dina känslor. Att du hör av dig av till oss om dina tankar och känslor är ett bra första steg till att kunna öppna upp dig mer för andra. Det kan kännas läskigt att prata med människor som en redan känner, kanske skulle det kännas lättare att skriva i chatten här på tjejjouren.se där en får snabbt svar och en är anonym. Sen kan du om du vill skaffa en brevvän att skriva till om hur du känner. Brevvänner är dessutom lätta att hitta när en sitter med sin dator i sängen! Sedan blir det kanske lättare för dig börja prata med någon i din närhet. Om det finns någon i din närhet som du skulle vilja berätta för hur du mår kanske du kan skriva ett mejl eller brev till personen. Även i det fallet skulle du kunna använda det som du redan har skrivit till oss på Tjejjouren för att beskriva hur du mår. Då kanske personen som du vill berätta för kan ta initiativet till att prata med dig. Vad tror du om det?
Hoppas att det känns bättre snart för dig! Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
