Hej! Jag har jättesvårt att äta ordentligt och får ordentlig ångest när jag inte har tränat jättehårt. Jag blir orolig över om jag har en ätstörning eftersom jag har läst hur livshotande det kan vara osv. Jag är 166 och väger runt 50kg så är inte underviktig, snarare åt det andra hållet.
Finns det några sätt jag kan hjälpa mig själv så att detta inte blir värre? vill helst inte prata med mina föräldrar om det utan lösa själv. Kram
Svar
Hej Emma!
Det är väldigt modigt av dig att skriva till oss om din oro för att ha drabbats av ätstörning. Det är väldigt starkt av dig att ifrågasätta om du har en ätstörning och vilja hjälpa dig själv. Ätstörningar handlar inte om hur smal man är, utan det handlar om känslor och ens förhållande till mat. Det handlar om ångest och att man dämpar sin ångest genom att fixera sig vid mat. Det som kan ligga bakom ångesten kan vara ensamhet, depression, trauma eller dåliga uppväxtförhållanden. Oftast börjar ätstörningar med bantning.
Ätstörning är en allvarlig sjukdom och många behöver hjälp för att ta sig ur den. Därför tycker jag att det är väldigt modigt och starkt av dig att börja fundera på om du har ätstörning och vilja sätta stopp för problemet. Har du funderat på att prata med en kurator på ungdomsmottagningen eller skolsköterskan? Det kan hjälpa att få prata ut med någon för att bearbeta de känslor som gör att man vill ha kontroll över maten.
Emma, har du funderat över varför det är så viktigt att se smal ut? Vi lever i ett samhälle där media talar om för oss hur vi ska se ut. Vi påverkas av filmer, tidningar och tv att tro att vi måste vara väldigt smala för att se bra ut. Men verkligheten ser inte ut så. Om vi ser oss omkring märker vi att alla ser olika ut och det är det som är vanligast. Försök omge dig själv den sort publicitet i media som visar acceptans för alla sorter utseenden och som inte försöker övertala oss att den väldigt smala människan är en ideal.
Ta hand om dig!
/ Stockholms tjejjour
