Hej, jag är en tjej på 13 år och jag börjar undra om det är nåt fel på mig. Jag känner att jag vill gråta hela tiden och att jag inte är lika glad längre. Jag har inget att vara ledsen över så jag förstår inte. Jag har jätte snälla kompisar och jätte kul med dom. Däremot så är jag inte nöjd med min kropp. När jag var mindre brydde jag mig inte om vad andra tyckte eller hur jag såg ut, jag åt mat bra men nu så har mamma och pappa påstått att att jag knappt äter nånting längre. Är de därför jag inte är glad längre eller är de nåt fel på mig?
(Ps: jag äter dåligt tex: kanske hoppar över frukost & lunch och sen när jag kommer hem över äter jag och får typ ångest över de.)
Tack för ni på tjejjouren finns!!
Svar
Hej.
Vad bra att du skriver till oss.
Du skriver att du känner att du vill gråta hela tiden och att du inte känner dig lika glad längre och börjar undra om det är något fel på dig.
Vi kan alla fundera extra ibland på vad det är vi känner och vad det betyder. Alla har massor av olika känslor inom sig och det kan påverka oss själva och livet och alla känna sig ledsna ibland. Det är en vanlig känsla, precis som att vi ibland känner oss glada eller arga, busiga och så vidare.
Det är inget fel att känna sig ledsen och jag tänker att det inte är något fel på dig alls. Jag tänker att du är klok och insiktsfull som börjat fundera på vad du känner och vad det kan betyda. Ibland kan det hjälpa oss att må bra att tillåta oss att få känna precis som vi känner. Ibland kan det hjälpa att försöka komma på vad det är som gör en ledsen, kanske för att försöka förändra någonting. Medan det ibland för vissa snarare kan kännas bättre att inte fundera så mycket utan bara få låta det vara som det är. Vad tänker du kring det?
En del kan må bättre av att försöka vila, se till att äta bra eller göra saker som man känner att man behöver eller mår bra av.
Ibland behöver vi inte alltid ha en massa anledningar till att vi känner oss ledsna, man kanske inte alltid vet varför man känner som man gör och det är okej. Ingen är glad hela tiden. Jag tänker att om man mår dåligt över en längre tid, att det känns som att man jämt är ledsen eller att det aldrig gå över, då finns det hjälp att få. En del kan tycka att det känns bättre av att gå och prata med någon om hur man mår. Om man inte känner att det finns någon vän eller kanske någon i familjen som man vill prata med, så finns kurator på vårdcentralen eller i skolan att gå till. Vi på tjejjouren kan man också prata med, på många jourer kan man välja om man vil träffas, chatta, ringa eller skriva mejl för att prata av sig.
Du skriver att du inte har något att vara ledsen över så du förstår inte. Du skriver också att du jättesnälla kompisar och att du har kul med dem, och att du däremot inte är nöjd med din kropp. Du skriver också att du brydde dig mindre om vad andra tyckte när du var mindre, är det något som du känner har ändrats nu när du blivit äldre? Berätta gärna mer om du vill.
Du skriver att dina föräldrar har sagt att du knappt äter någonting längre och du undrar om det kan vara därför som du blir ledsen. Du skriver att du ibland hoppar över frukost och lunch och att du överäter när du kommer hem och att du får ångest efteråt.
Att äta för lite mat eller att äta mat för sällan kan påverka kroppen och även göra att en känner sig nedstämd eller energilös. Hur kommer det sig att du hoppar över måltider så som du berättar att du gör?
Ett tecken på att en inte har ett så bra förhållande till mat eller kanske en ätstörning är att ofta hoppa över måltider eller tänka på att gå ner i vikt genom att inte äta. Det kan vara bra att få stöd och hjälp för att i alla fall inte utveckla en ätstörning. Jag tänker att om du tänker mycket på mat, vad du äter eller hur du äter så kan det vara tecken på ätstörning.
Ätstörningar har inget att göra med hur många kilon du väger utan det har att göra med känslor alltihop, om fixering vid mat, kroppen eller träning. I många fall syns det inte utanpå att någon är drabbad av en ätstörning.
Jag kan tipsa dig om att gå in på ungdomsmottagningens hemsida för att se om du känner igen dig i de tecken på ätstörning som de skriver om där: http://www.umo.se/Att-ma-daligt/Atstorningar/
Vad tänker du kring det?
Det låter jobbigt att må som du beskriver att du gör, och det finns hjälp att få för att må bättre så jag hoppas att du kommer att må bättre snart! Det är både modigt och viktigt att sätta ord på sina känslor och upplevelser.
Du är alltid välkommen att höra av dig till oss med fler frågor eller funderingar.
Ta hand om dig!
Vänliga hälsningar
Tjejjouren.se
