Varför finns det feminister? För vi är väl redan jämställda. I Sverige på 2020-talet är det väl bara för tjejer att ta för sig och inte bara stå där och vänta på sin tur!
Vi kan bli chefer och ministrar, vi får vara med och kriga om vi känner för det, och vi får ju nästan lika mycket lön som killarna när vi börjar jobba. Och nästan lika mycket utrymme på lektionerna i skolan också!
Dessutom blir killar oftare nedslagna på stan än tjejer, så egentligen finns det ingen anledning för tjejer att gnälla över att de känner sig rädda när de går hem själva om kvällen.
"Det var värre förr"
Ja det var ju skillnad förr, förstås. Till exempel på 1800-talet när manliga forskare ansåg att tjejer inte fick studera vid universiteten eftersom de skulle bli alldeles sterila och fula av blotta ansträngningen. Kvinnor sågs som oförnuftiga känslovarelser vid den här tiden, så naturligtvis gick det inte för sig att vi skulle få rösta heller.
Varför började saker förändras?
Under 1970-talet hände det en massa saker. Kvinnor fick till exempel för sig att de inte gillade att bli våldtagna, inte ens när de var gifta med mannen i fråga! Och helt plötsligt var det en massa tjejer som inte alls bara ville sitta hemma och vara snälla hemmafruar med sockerkakan färdig i ugnen.
Istället gick de ut på gator och torg med banderoller och slagord och började kräva en massa saker.
De började med att peka ut de mest tydliga orättvisorna: de ville ha lika mycket lön som männen, de ville ha dagis till barnen och de tyckte att killarna minsann kunde dela på ansvaret för städning, matlagning och passning av barnen. Dessutom ville de bli respekterade som människor istället för att behandlas som sexobjekt.
I mitten av 1970-talet skrev några män en lag där det stod att kvinnor faktiskt fick skylla sig själva när de blev våldtagna. För killar kan inte hjälpa att de inte alltid förstår ordet nej när det uttalas av en tjej med kort kjol på sig. De feministiska tjejerna på 70-talet tyckte att det var en värdelös lag och alltihop orsakade en livlig debatt som så småningom också ledde till att de första kvinnojourerna startades.
Men nu är allt bra då eller?
Nej. Problemet är bara att fortfarande idag, på 2000-talet, finns det massor av killar och män som har problem med att förstå ordet nej. Fortfarande får våldtäktsmannen lägre straff om tjejen varit berusad eller klätt sig på ett sätt som kan verka utmanande.
Och fortfarande uppmuntras tjejer till att vara tysta, duktiga och snygga objekt. Titta bara på all reklam som föreställer halvnakna tjejer. De är alltid pinnsmala och fläckfria. Vi får lära oss redan på dagis att vara stolta över vår kropp. Men varför verkar det bara finnas en sorts tjejkropp att vara stolt över?
Vårt ”jämställda samhälle” genomsyras fortfarande av att män har makten och tjejer och killar uppfostras olika redan från början. Det innebär förstås inte att killar och män är onda varelser, utan att vi lever i ett samhälle där "typisk manlighet" är mest värd.
Till exempel är lönerna mycket lägre på de jobb som ofta kvinnor har, medan de flesta chefer är män som tjänar bra med pengar. Många chefer är dessutom fortfatarnade skraja för att släppa in kvinnor i sina styrelser. Fortfarande på 2000-talet diskrimineras människor på grund av vilket kön de har. Det är därför det är svårt att låta bli att vara feminist.
Författare: Stjärnjouren i Sundbyberg
