Hej, Vad bra att du skriver till oss med dina funderingar!
Att ha någon att vända sig till om man är kär eller om något roligt eller tråkigt har hänt kan vara skönt. Att kunna lätta på hjärtat kan vara skönt och det kan du göra hos oss om du inte känner att du kan prata med dina vänner. Din tidigare bästa vän som du skriver skvallrar ibland. Har du pratat med henne om det? Tror du hon skulle kunna ändra sig? Jag ser att ni umgås fortfarande och att hon är snäll. Vad brukar ni göra tillsammans?
På mattehjälpen berättar du att din klasskompis började gråta. Precis som du säger är det svårt att veta om läraren tagit det längre eller inte. Kanske de talade efteråt eller så lät läraren bli det. Din idé om att berätta för din lärare är en jättebra idé. Berätta precis som du skriver till mig, att du är orolig över hur hon mår innerst inne, att hon började gråta och att hon verkar ledsen ibland.
Hur skulle det kännas?
Hur mår du nu? Att du inte vill tala med syskon eller föräldrar om du är kär i någon bestämmer du. Och om du inte vill tala med en kompis för att du är rädd att den ska skvallra kan du framöver också maila till oss. Vi lyssnar gärna. Ibland tar det någon dag att svara men vi svarar alltid.
Sköt om dig. Tjejjouren Ronja i Västerås.
Hej! Jag är en tjej på elva år, snart tolv. Jag lever ett normalt liv med skilda föräldrar och många syskon och djur. Jag är relativt bra i skolan förutom i vissa ämnen. Jag har ingen "bästa vän" men jag har fortfarande vänner. Det känns som att alla i klassen har en bästa vän, förutom jag. Jag vet att detta låter som ett perfekt liv med ett litet fjuttigt problem men det är inte sant. Ibland om jag t.ex blir kär i någon har jag ingen jag kan lätta på hjärtat hos längre. Förr hade jag en bästa vän (vi är fortfarande kompisar) fast jag vet inte om jag kan lita på henne längre. Hon är snäll och och vi umgås men hon är en sån som ibland kan råka skvallra lite. Jag vill ju inte prata om sånt med mina syskon eller föräldrar, det känns för privat. Men det är inte allt. Det går en tjej i min klass som är ganska, jag vet inte, störigt? Hon är ganska " fröken perfekt i allt" och ska alltid vara så cool. Hon och jag och en annan brukar gå till en stödlärare en gång i veckan på matten och för några veckor sedan hände det en sak. Hon är alltid as jobbig där och struntar helt i läraren. En dag började hon mitt i allt gråta. Läraren frågade ju om något hänt men tog det inte ( vad jag vet) längre än så. Jag vet sen tidigare att hon tycker att det är töntigt och onödigt att gråta. Jag vet inte riktigt hur hon mår innerst inne. Ska jag lägga mig i och säga till en lärare om hur hon beter sig och är ( hon värkar i övrigt ganska ledsen i vissa fall) eller bara låta allt vara. Förlåt för långa meningar mm, ville bara skriva av mig lite. :)
