Hej! Jag är en tjej på 14 år och det senaste året har jag märkt att jag har fått olika symptomer. Det mesta startade då jag började i en ny skola i en ny klass. Jag fick snabbt mycket kompisar och blev med i ett stort kompisgäng. Som liten har jag aldrig varit konflikträdd men nu har jag plötsligt blivit livrädd för att börja bråka och förlora mina nya kompisar. När jag kommer hem från skolan nästan varje dag börjar jag tänka på saker jag sa och ett litet konstigt ord som jag kanske sa förstorar jag upp och tror att dom kommer hata mig. Då får jag ångest och oroar mig hela kvällen. Ibland om jag kanske glömde bort att krama någon hejdå får jag jättedåligt samvete och tänker på det hela kvällen. En annan grej är om jag tex råkade börja blöda näsblod blir jag orolig och går in på internet för att läsa vad det kan bero på. Då hittar jag såklart de värsta sjukdomarna och blir jätteorolig. När jag ska sova blossar detta upp och ibland blir jag så orolig att jag börjar gråta, kan få kallsvettningar och svårt att andas. Om jag och min familj ska ut på resa och vi packar måste jag kolla om att jag har lagt mina shorts i väskan typ tusen gånger för även om jag är helt säker på att jag la i mina shorts där för 5 min sedan måste jag ändå dubbelkolla en gång till. Jag skulle gärna vilja veta om jag har någon sjukdom jag lider av eller om det bara är vanlig tonårsångest och om det är någon sjukdom vilken isf. Jag inser att det verkar ha blivit värsta Bibeln men tyckte bara det var skönt att skriva av mig lite.
Hej!
Tack för att du hör av dig till oss med dina funderingar. Du berättar bland annat om att du börjat i en ny skola och att du känner dig rädd för konflikter och för att förlora dina nya kompisar. Först och främst: vad härligt att höra att du snabbt fått så många vänner! Att börja i en ny skola är en stor förändring och en ny situation som kan leda till en hel del tankar och känslor. Det är inte alls konstigt att känna att en vill passa in och bli omtyckt, särskilt i ett nytt sammanhang, det är något många upplever och som du inte är ensam om. Du skriver att du förstorar upp saker, det är också något som nog de allra flesta kan känna igen sig i – och det kan lätt bli extra uppförstorat om en är ensam med tankarna. Därför är det ofta jättebra att prata med någon om sina tankar och känslor. Antingen med kompisen det handlar om eller med någon annan som kan ge sin syn på saken. Ofta visar det sig då att det inte är så stort som det känts i ens eget huvud. Kanske går det också att hitta något knep för att släppa dåligt samvete-tankar innan de växer sig större? Att till exempel "rensa hjärnan" lite efter skolan genom att göra något så en får tankarna på annat; gå och simma, ta en promenad, se en film, måla eller vad som helst som du tycker är kul eller avkopplande. Du skriver också att du ibland kan oroa dig för att du har en sjukdom och att du blir mer orolig när du söker på internet till exempel efter orsaken till att du blöder näsblod. Att blöda näsblod är ju oftast helt ofarligt men på internet kan en hitta alla möjliga svar. Det kan vara bra att försöka hålla sig från att själv leta svar på internet till varför en exempelvis blöder näsblod. För att slippa oroa sig är det bättre att gå till någon som vet, som till exempel en skolsköterska eller en vårdcentral, för att få ett ordentligt svar som en kan känna sig trygg med. Eller om det finns föräldrar eller någon annan vuxen i ens närhet som det skulle kännas bra att prata med.
Det låter som att du funderar på saker som många funderar på, och precis som du skriver kan många ofta känna lite extra oro över olika saker i tonåren. Det är inget farligt alls, men vi förstår att det är jobbigt att känna så. Det är som sagt ofta väldigt bra att prata av sig om sina känslor med någon, för då kan oron ofta släppa. Du kan prata med oss här på Tjejjouren på chatt eller telefon på måndagar och onsdagar om precis vad som helst, vi lyssnar jättegärna. Andra som kan lyssna och stötta är till exempel din skolkurator eller någon på din lokala ungdomsmottagning.
Kram och ta hand om dig!
/Stockholms Tjejjour
