Amelia!

Hej! Vet inte riktigt om detta infaller under den här kategorin men det gäller om hur jag vet att killen känner det samma som jag. Han är min bästa väns kusin och vi är alla i samma ålder, det var i sommras som jag började träffa honom, då var det som min vän, han och en av hennes klasskamrater, en kille oxå. Och under hösten gjorde vi fyra en massa saker tillsammans, vi var med varandra flera helger på raken osv. Efter höstlovet började han och jag spendera mer tid tisllsammans bara vi två då han hade gym samtidigt som jag hade träning, (går ett progam på gymnasiet där vi har tränigar under skolan). Så då gick vi som från bussen på morgonen, brukade ibland ha fys i samma gymsal osv. Strax innan jul började några vänner som såg oss två tillsammans undra om vi var tillsammans eller om vi liksom var på G. Jag sa som nä vi är bara vänner. Strax innan jul började jag som inse vad dom menade, det var något mellan oss som hade förändrats men jag vet inte riktigt om det var för att vi blivit närmre vänner eller om det finns något annat där. Och precis då vi fick jullov skulle vi ut och fira en vän som fyllt 18, och då insåg jag att jag hade fått känslor för den här killen, då jag kände en anning avund för tjejerna som dansade med han, inte för att han var särskilt intresserad men ja.Och under lovet hade vi bestämnt att bara vi två skulle gå och se på bio, vi tog en promenad, åt froyo tillsammans, han fråga vad jag skulle göra efter gymnasiet och vi pratade hur mycket som helst om allt möjligt. Sedan när vi är påväg hem lägger han in sådanna här kommentarer som att han alltid är snäll med mig, att vara med mig så är det annorlunda.På nyår var det bara vi fyra igen, vi lagade middag och gjorde en massa saker. Och då början min väns klasskamrat säga saker som ba, när ska ni berätta att ni är tillsammans osv. Ganska jobbigt, men ingen av oss brydde os så mycket. Och inget hände som mer under den kvällen.Sedan så opereade jag mig i mina ben och var borta från skolan två veckor efter jullovet, han hörde aldrig av sig. Men jag fick sen veta av en tjej som bor där jag bor att han hade frågat väldigt mycket efter mig och undrat om saker hade gått bra och om jag mådde bra osv. När jag kom tillbaka var det som vanligt, han retades han var snäll som han alltid varit. Dock mer beskyddande som, han fråga om det gjorde ont och om han skulle hjälpa mig med något.Sedan förra helgen så hade vi fyra som en mysig hemma kväll då vi lagade middag och såg filmer osv. Vi gick ut på en promenad, det var väldigt halt och blåste mycket, och jag hade som väldigt svårt att gå. Och han var väldigt snäll och som hjälpte mig osv. På tillbaka vägen hade jag väldigt ont och han sa som men jag kan bära dig så slipper du gå, Och han var väldigt som vet inte han betedde sig som annorlunda.Sen så när jag och min tjejvän var ensamma så frågade hon som om det var något mellan mig och hennes kusin, och jag sa som det var att jag vet inte. det känns som om det är något annorlunda men jag vet som inte vad det är. Och hon sa att hon hade märkt det jättelänge och att om någon av oss skulle säga något så skulle det bli något.Men jag är väldigt feg av mig, och jag har som aldrig tidigare haft ett förhållande så det är som svårt att veta hur jag vet om det är något och vad jag ska som göra isofall.Tack på förhand!!

Svar

Hej Amelia!

Vad bra att du hör av dig till Tjejjouren.se med dina frågor - det är helt rätt ställe!

Du funderar över om killen du gillar känner samma sak som du. Det är en svår fråga som bara han själv kan svara på, men jag ska försöka bemöta dina funderingar kring detta så gott jag kan.

När du beskriver hur ni umgås blir det tydligt att er relation är viktig för dig och att du uppskattar den här killens sällskap. Du berättar att han är snäll, att ni kan prata med varandra, och att han frågar efter dig och visar intresse. Precis som du skriver, är det svårt att veta vari intresset består - vill han vara din vän, eller finns dessutom ett romantiskt intresse? 

Du berättar att du aldrig haft ett förhållande och inte vet vad du ska göra i den här situationen. Det är alltid läskigt att ta första steget, oavsett om man har haft förhållanden tidigare - det står starka känslor på spel, och det är inte alls konstigt eller fegt att känna sig nervös och sårbar då. Precis det du berättar om delar du med många! Jag tänker att det enda du kan veta säkert är hur du själv känner. Det jag vill ha sagt med det, är att det förmodligen inte funkar att vänta på att du ska få några svar eller tecken på hur killen känner - du får utgå från dig själv. Tror du att det kan vara så att han är lika nervös som du och väntar på att du ska ta steget?

Ett tips är att du tänker ut vad du vill säga, till exempel "Jag gillar dig som vän, och jag gillar dig på andra sätt också", eller hur du nu själv vill uttrycka dig. Det kan vara bra att fundera ut det i förväg, om du tror att du blir nervös i själva situationen. Och sen berättar du för killen att du vill ses och prata om en sak på tu man hand. Vad tror du om detta? Min tanke med det tipset är att du dels reder ut för dig själv vad du vill säga, dels ger honom en chans att förbereda sig, och ser till att samtalet sker. Ett annat tips är att du skriver en lista med saker som är möjliga för dig att göra - till exempel skriva en lapp du ger killen, skicka ett sms, eller något annat. Sen kan du fundera vidare utifrån listan!

Jag har full förståelse för att detta känns stort och nervöst, men vill samtidigt påminna om att du har mycket att vinna och att det kan bli riktigt bra! Hör gärna av dig till oss igen om du har fler frågor. Lycka till, och ta hand om dig!

/Tjejjouren.se