Jag tror verkligen mina föräldrar (eller i alla fall min pappa) hatar mig. Just nu vet jag inte vart jag ska bo eftersom de båda inte klarar av att ha mig och jag känner mig inte trygg eller lycklig hos någon av dem.För ca 7 år sedan skiljdes min mamma och pappa. Då var jag 8. Jag bodde varannan vecka hos dom tills jag började bli äldre, typ tolv och då började jag bråka med min mamma nästan varje dag eftersom jag tyckte att hon träffade för många killar. Då flyttade jag till min pappa på heltid och träffade min mamma bara ibland. Men min pappa är den mest självupptagna människan jag träffat. Han frågar aldrig hur det går i skolan (trots att han vet att jag har det svårt), han frågar aldrig varför jag är ledsen utan ber mig bara sluta tycka synd om mig själv, han pratar alltid om sig, sitt jobb eller sin båt, han frågar inte mina syskon hur de har det. Han bryr sig verkligen inte om våra liv, vår skola eller fritidsintressen. När jag får ett bra betyg säger han inget. Kanske bara okej, eller bra gjort. När jag får ett dåligt betyg börjar han säga att det är för att jag skolkar (skolkar aldrig), eller för att jag är uppkäftig mot lärare eller för att jag aldrig pluggar. Jag sitter och pluggar varje kväll efter min dans, men det kan inte han veta eftersom han frågar aldrig. Han är alltid arg på mig. Oavsett om det handlar om betyg, skolan, dansen eller bara att han tycker jag hjälper till för lite hemma är han ALLTID arg på mig. Man kan tro att jag överdriver men det är kanske svårt att förstå. Varje dag när jag kommer hem är det något fel. Han är arg för att jag ser oschysst ut i håret, för att jag kommer hem för sent eller för tidigt. Han är arg för att jag inte tog tvätten innan jag gick till bussen. ALLTID är det något fel. Han går också på personliga saker tex att jag har en negativ personlighet som drar ner alla. Han sa häromdagen att alla i vår familj hatade att umgås med mig för att jag var tråkig. Men jag vågar inte försöka vara mer social hemma, för allt han säger är att jag har fel eller konstiga åsikter, eller att jag är jobbig. Så jag är tyst. När jag frågar honom vad jag gjort, varför han alltid är arg blir han galen. Han tycker verkligen inte om mig och jag vet inte vad jag ska göra längre. Trött på att försöka. Så för ca en vecka sen flyttade jag till mamma.Min mamma är alkoholist och dricker sig full nästan varje dag. Det blir så illa att jag måste hjälpa henne att gå till sängen. Hennes expojkvän som hon fortfarande träffar snodde 2000 kr från mig inatt och drog sedan när mamma bett honom. Det är alltid kaos här och funkar verkligen inte att bo här. Men vart ska jag bo med en pappa som bokstavligen hatar mig och med en mamma som alltid har kaos och bråk hemma och dricker för mycket? Hjälp mig! Har ingenstans att bo.

Hej M!

Tack för din fråga och för ditt mod att skriva till Stockholms Tjejjour.

Du skriver att du inte har någonstans du kan bo. Att det du har att välja på är att bo med en pappa som beter sig som han hatar dig, klankar ner på dig, är elak mot dig, alltid hittar något fel och alltid är arg. Eller att bo med din mamma som dricker sig full nästan varje dag, till den grad att du måste leda henne till hennes säng och att det hemma hos henne alltid är kaos och bråk.

På din beskrivning verkar båda din föräldrar brista i omsorgen av dig och inte uppfylla dina behov eller dina rättigheter ( som ofta hör ihop) som de är skyldiga dig att göra eftersom de är dina föräldrar. Du har rätt till ett hem där du känner dig trygg, där du möts med kärlek och respekt. Det har alla barn i Sverige rätt till. Din pappa får absolut inte behandla dig på det sätt du beskriver och din mammas alkoholproblem går ju ut över dig och skapar kaos och otrygghet.

Min första tanke är att det skulle vara jättebra och viktigt om du kunde berätta eller kanske skriva det du nu skrivit till oss för någon mer? Någon i din närhet som du litar på som kan stötta dig och hjälpa dig.Finns det någon sådan person? Vi på Stockholms Tjejjour lyssnar gärna på dig och stöttar dig i detta men vi tror det är bra om vi tillsammans kanske kan hitta en person till? Någon i din närhet. Vad tänker du om det?

I Sverige finns det olika lösningar om det inte funkar att bo hemma eller tillsammans med sin egen familj. Den instans som hjälper till i familjer där barnets bästa inte är i fokus är socialtjänsten. Ibland känns det läskigt att prata med dem. Då kan en till exempel prata med en kurator, lärare, någon på BUP, en vän eller förälder till vän, för att tillsammans prata med socialtjänsten. Pratar du med en vuxen så kan hen sedan ta din berättelse vidare till socialtjänsten, om du själv kanske inte vill vara med. Det finns olika sätt att berätta på och olika alternativ kring vem en vill prata med.  Det är viktigt att någon lyssnar på dig och stöttar dig i detta.

Du undrar var du ska bo. Just detta kan socialtjänsten i bästa fall hjälpa dig med. Det finns fosterhem, familjehem och HVB ( Hem för vård eller boende)hem i Sverige där barn och unga får bo när de av olika anledningar inte har det bra eller blir bra behandlade hemma. Här bor barn och unga olika länge. En del bor t.ex. hos en familj varje helg och hemma på veckorna, andra bor i en familj under flera år. Det kan se väldigt olika ut.

Sen så kan det också vara så att socialtjänsten kan se till att din familj får stöd och hjälp att ta sig ur detta. Om din mamma till exempel är villig att ta emot hjälp för att sluta dricka, så kan socialtjänsten och BUP stötta familjen, så att det blir bättre och tryggare hemma. Det kanske skulle förändra dina känslor kring att bo tillsammans med din mamma eller pappa? Det finns som sagt flera olika alternativ och lösningar. Det viktigaste är att din röst blir lyssnad på i detta.

Vad vill du? Ibland kan det vara svårt att veta.  Vi på Stockholms Tjejjour pratar gärna mer om detta med dig. Du får gärna kontakta oss igen. Du kan mejla, prata eller chatta med oss. Vår email är kontakt@stockholmstjejjour.nu, dit kan du skriva när du vill. Vår telefon- och chattjour är öppen måndagar 17-21.00 och onsdagar 16-20.00. Vårt telefonnummer är 08 644 40 45.

Hör gärna av dig till oss igen. Vi finns här för dig!

Ta hand om dig.

/Stockholms Tjejjour