Hej! Jag har ett litet dilemma, eller vad man nu ska säga. Jag bor i familjehem, sen ungefär 2 år tillbaka. (Varför är en lång historia jag inte tänker dra nu.) Dom jag bor hos (kallar dom nu Hans och Greta, vill inte lämna ut några namn) är väldigt…vad ska man säga, Greta är sjukskriven, har en skada i armen, och Hans kan inte laga mat, eller tvätta, eller vika tvätt… Men iallafall. Jag har börjat vara mer och mer på rummet nu nät vi har bra internet, det är anslut INTE så att jag stänger in mig och aldrig går, dörren står öppen och det är inte så att jag bo på rummet, ni förstår vad jag menar… Men Greta tycker, nämner det, att jag inte tycker de är "roliga" eller så. Men jag är 14 år, ska jag sitta och se på tv med dom i vardagsrummet varenda dag?! Jag är inte 9 längre, jag kanske tycker det är roliga att se på serier och chatta med kompisar än rar vara med dom?! Men som sagt det är bara ibland, vissa dagar, och eftersom Greta har ont, och ganska ofta är på dåligt humör så är det inte jätteroligt att vara med henne/dom.Och ett annat "problem". Greta och Hans verkar inte gilla min pappa, min riktiga, som har uppfostrat mig och min syster medans vår mamma var psykisk sjuk och låg på sjukhus större delen av tiden när vi var yngre… Tills han gifte om sig med en… ja, inte så snäll styv mamma. Men iallafall jag och min skola ska ha en "fest", för familjen och vänner. Jag ringde och frågade Greta om det var en bra idé, då sa hon visst, men då går inte vi… Jag blev chockad, men ringde pappa och bjöd honom. Men nu kan inte Greta och Hans komma, för att de vill typ inte vistas under samma tak, hur fånig kan man va?! De behöver ju inte direkt gå och hålla hans hand…Men hur ska jag göra?! Min och min systers socialsekreterare ska sluta, så vi får en ny, så ska vi lära känna den nya och så, nej, jag vill inte byta :( Och inte min stora syster heller… Men vad har vi att säga till om?! Vi är ju bara "barn"!
Svar
Hej!
Vad bra att du hör av dig till oss!
Som jag förstår det så är det flera saker som du känner är jobbiga i din hemsituation: att Hans och Greta, som du kallar de, vill att du är mer tillsammans med dem och mindre vid datorn på ditt rum och att Hans och Greta inte verkar tycka om din biologiska pappa och därför inte vill komma på festen som ni ska ha i skolan. Dessutom ska du och din syster byta socialsekreterare och detta känns inte heller bra.
Du skriver att "du inte är 9 år längre" och därför kanske inte vill sitta vid TV'n med dem lika mycket och det är tydligt att du tycker att det finns roligare saker att göra än just det, till exempel träffa kompisar eller kolla på serier. Kanske känner sig Hans och Greta oroliga över att du vill vara mer ifred? Vi behöver alla få vara ensamma ibland men det kan vara svårt för de runt omkring att förstå om man tidigare varit mer med dem och nu vill vara mer själv. Du skulle kunna prova att, i lugn och ro, förklara för dem varför du faktiskt sitter mer vid datorn så att dem lättare kan förstå dig! Kanske kan de känna sig lite lugnare då!
Ditt andra problem som du beskriver handlar om festen ni ska ha i skolan där familjen får vara med. Hans och Greta är ju den familjen du bor hos, men din pappa är också din familj och jag förstår att du vill att alla ska komma! Du skriver att det känns väldigt jobbigt för dig att Hans och Greta inte vill komma på festen, som du beskriver det; på grund av att din pappa ska komma. Jag tror att det är viktigt att du försöker förklara för Hans och Greta hur detta känns för dig, vuxna behöver också få saker förklarade för sig ibland och se barnets behov, alltså dina behov. Då kan du förklara hur viktigt det är för dig att dem också kommer på festen.
Kanske finns det någon vuxen som du litar på som skulle kunna hjälpa dig att prata med Hans och Greta om det känns för jobbigt att göra det själv? Tror du att din socialsekreterare innan hon slutar kan prata med Hans och Greta? Din socialsekreterare är ju ansvarig för att du har det bra där du bor, och den här festen blir ju viktig för dig på flera sätt tänker jag. Du har rätt att tycka om din pappa, trots att ditt liv har varit som det har varit. De är ju de vuxna och du är barnet. Ibland klarar inte vuxna av att vara så där bra som en skulle vilja, och jag tänker att i en situation där en är ett familjehem är det ju väldigt viktigt att respektera att barnet (du) har en stor familj med flera personer som kan vara betydelsefulla för dig.
Slutligen berättar du att du och din syster ska byta socialsekreterare och att det känns jobbigt för dig. Ibland blir man tvungen att byta av olika skäl, fast man inte vill. Det kan kännas jobbigt eftersom man behöver lära känna en ny och man får säga hejdå till en person som kan ha varit viktig för en. Det kommer kanske ta lite tid innan ni känner er helt bekväma med den nya socialsekreteraren men ge det ett försök! Precis som ni ska lära känna henne så ska också hon lära känna er - kan tänka mig att det är lite nervöst för henne också!
Barn har en massa rättigheter, och en myndighet som ansvarar för barns rätt att må bra i tex familjehem är IVO, inspektionen för vård och omsorg. Dit kan barn ringa om de har frågor om hur det egentligen ska vara, och om du vill berätta om svårigheter. Men innan du ringer dit är det bra att se om du kan få rätt hjälp av din socialsekreterare, funkar det inte där så ringer du till IVO för dom är liksom högre upp och ansvarar för att socialtjänsten gör vad de ska. Jag lägger in länken här till dig:http://www.ivo.se/anmala-och-rapportera/for-placerade-barn-och-unga/Sidor/default.aspx
Jag hoppas att du känner att du fått lite stöttning i svaret och att du kan prata med Hans och Greta om det som känns jobbigt för dig.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
