Hej, Först vill jag tacka för att man får chansen till att skriva till er och ber om ursäkt för ett så långt inlägg.jag är en tjej som är väldigt omtyckt av folk i min omgivning men kan ha lite attityd mot folk utanför. Jag har gått i samma klass med en kille i tre år och vi ska ta studenten om 2 veckor. Jag gillade tidigare en annan kille i klassen i drygt två år och hade det väldigt jobbigt. Men när jag väl bestämde mig för att glömma honom så öppnade jag ögonen för denna kille. Han är svensk,och jag har en utländsk bakgrund. Han har gillat mig sen tvåan och känner mig väldigt väl. vi har haft kontakt, dvs kroppskontakt och så tidigare men jag har inte känt något annat än vänskap, så en dag valde jag att prata med honom om detta. Jag bad han att hålla sig lite borta för att jag tyckte att det var opassande att vi var så nära när kag kände något för någn annan. Men efter ett tag märkte jag att jag saknade honom, jag saknade de han fick mig att känna. Så då valde jag att gå honom nära. Vi va mer nära än vad vi brukade efter detta snacket, sen hade vi skiva. På vår skiva ville inte min pappa att ja skulle gå men jag lyckades övertala honom. Fick vara hemma lite tidigare men hellre de än inget. Han skäms lite ibland, så när ja skulle gå kramades vi, sen så sa jag åt honom att kyssa mig. Han gjorde det. Efter det betedde vi oss som inget hade hänt, ingen tog upp ämnet och det fick mig att känna mig som att jag tvingat honom till att göra det och jag skämdes verkligen. Men en dag valde jag att klargöra det så tog upp ämnet. Den dagen sa han att han gillade mig och efter den dagen har vi varit väldigt nära varandra i skolan och strulat ett antal gånger. Jag känner verkligen att jag beundrar honom, jag vet inte om jag kan säga gillar.. än så länge. Men, problemet är att mina föräldrar är väldigt stränga när det kommer till detta. Han är en underbar kille, då menar jag det. Han har toppbetyg, han kan visa känslor och han respekterar mig. Att han ser bra ut är inget minus heller! Men.. 1. Han är svensk och min familj kommer aldrig att acceptera det. 2. han har inte haft tjej de 3 åren jag känt honom då han alltid velat satsa på skolan, så jag vet inte hur han är i ett förhållande.. Jag vet inte vad jag ska göra, men vill verkligen inte förlora honom, jag vill inte släppa taget om hans hand.. Jag är muslim, och vet att detta är fel. O han är icke troende, så om min pappa skulle få reda på detta skulle det ha dåliga konsekvenser.. Jag vet ej vad jag ska göra! :(

Hej!

Det är vi som ska tacka för att du skriver till oss! Och du behöver verkligen inte be om ursäkt för att det blir långt, här får en vara hur kort eller långrandig en vill :) Du skriver klokt och resonerande och jag ska försöka ge ett bra svar på dina tankar.

Du berättar om en kille i din klass, som du har haft kroppskontakt med tidigare och att ni känner varandra väl, men att du tidigare främst känt vänskap för honom. När ni inte sågs under en period så kände du att du saknade honom och det han fick dig att känna. När ni började ses igen efter det så har ni varit närmare och du säger att du beundrar honom, även om du inte vet om du gillar honom (på ett kärleksmässigt sätt tolkar jag det som) än så länge. Det du berättar om den här killen låter härligt- vad kul att du har en person som du tycker om och funkar bra med. Det är så fint när en hittar person som en gillar, oavsett om det är en kompisrelation eller kärleksrelation. Och jag tycker du är supermodig som har tagit upp med honom det där om kyssen, där du skriver att du kände det som om du hade tvingat honom att kyssa dig. Det låter som om du tyckte det var jobbigt att känna så - och det är ju verkligen inte kul att känna att en har sårat någon eller korsat någons gränser. Att du hade styrkan att vara ärlig med det och prata med killen är modigt!

Som jag förstår det så funderar du på om du kanske gillar den här killen, som du beskriver som en underbar kille. Men du ser också några problem.Du tar upp att ni kommer från olika bakgrunder och att killen är icke-troende och säger att din familj aldrig kommer att acceptera det och att det kan få negativa konsekvenser. Hur tror du att det skulle vara att prata med din familj om detta? Finns det någon i familjen eller kanske en familjevän som du skulle kunna prata med detta om, som skulle förstå din situation. Då kanske den personen t ex skulle kunna hjälpa dig att prata med dina föräldrar.

Ofta så bor man ju tillsammans med sin familj, tillbringar tid med dem och många har en nära relation till sina föräldrar. Det är ofta jobbigt att vara konflikt med sin familj, eller att uppleva att de inte gillar något man gör, eller någon man träffar. Det kan vara tungt att känna att man är i konflikt med sina föräldrar och att de har vissa förväntningar på en och det är fullt förståeligt. Samtidigt så är det ju viktigt att känna att en får vara sig själv och göra det en vill här i livet. Här kan du läsa fler om olika problem en kan ha med sin familj: http://www.tjejjouren.se/tjejguiden/familj

Du tar också upp som ett problem att killen inte haft en tjej under de här åren och att du inte vet hur han är i ett förhållande. Så är det ju, tänker jag, att man inte vet hur någon är i ett förhållande innan man själv varit med den personen. För om han hade varit i ett förhållande under den här tiden så hade det kanske ändå varit annorlunda från ett eventuellt förhållande med dig. Vad tänker du kring detta? Vad är viktigt för dig i ett förhållande? Oavsett hur han har varit med andra personer så är det viktigaste hur han är med och mot dig, tänker jag.

Hoppas du har fått svar på några av dina funderingar. Du får gärna höra av dig igen eller komma till oss och chatta. Våra öppettider finns på hemsidan.

Ta hand om dig!

/ Stockholms tjejjour