Hej! jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Det finns en kille som gick på samma teater som jag och när terminen va slut så började vi umgås som vänner och jag tror han började gilla mig mer än vän och han kallade mig vacker typ hela tiden och va sjukt gullig hela tiden.. efter några veckor så började jag förstå att han gillade mig och jag blev osäker och tog avstånd för ingen kille har nånsin gillat mig förut och jag visste inte hur jag kände för honom och då pratade jag inte med honom på hela sommaren och sen när teatern började igen så undvek jag honom och vi hamnade i samma grupp när vi skulle göra några teater övningar och då pratade jag knappt med honom och försökte undvika att se på honom och efter den lektionen så slutade jag på teatern (den krockade med en annan aktivitet). jag tänker hela tiden på honom och jag tror jag e kär i honom men jag va för rädd förut för att faktiskt inse det själv. jag försökte kika (typ smsa) honom och han skrev get out of my Life please och blockade mig. jag känner hans syster så jag frågade om hon visste exakt vrf han skrev så och hon sa att han hade blivit sårad när jag inte hade pratat med dem på några månader.. jag är typ deprimerad hela tiden och tänker på honom.. funderar på att gå på deras teater föreställning sen (jag gick ju dessutom i den gruppen förut) och försöka prata med honom efter, men vet inte om det e någon bra idé... jag behöver verkligen hjälp!ps. jag är 14 år
Svar
Hej, du berättar väldigt klokt och levande om hur det är för dig just nu. Jag tror att det kan vara bra att säga precis som det är till den här killen. Att du blev rädd och osäker sist, och att du inte visste riktigt hur du skulle göra. Och att du nu tror att du vill ha kontakt.
Jag tänker att det kan vara klokt att inte utgå ifrån att han kommer vilja prata om du går på teaterföreställningen. Kanske kan du säga att du tänker gå på föreställningen och att du gärna pratar om han vill efteråt? Jag vet inte hur ni har kontakt nu, men om du kanske kan meddela till honom via hans syster?
Ibland får en respektera att andra inte vill ha kontakt trots att det kan kännas svårt och sorgligt. Samtidigt så är det aldrig fel att säga och berätta som det var för dig. Och att det känns annorlunda nu. Vad tror du om det?
Kanske kan du testa och se vad du får för respons? Jag tycker du är modig som vågar känna efter och sätta ord på hur det känns, och att du funderar och reflekterar kring det med oss.
Hoppas det löser sig för dig, och ha en fin sommar! Om du vill chatta med våra jourer så finns vi tillgängliga alla dagar, kontaktuppgifter finns på vår första sida.
/Tjejjouren.se
