Hej!

Tack så mycket för ditt mail!

Som jag förstår det så känner du dig ledsen eller deppig, men du vet inte vad det är som ger dig de här känslorna. När du känner dig såhär så skär du dig själv. Du beskriver att du i din bakgrund har blivit sviken flera gånger, av både familjer och soc. Det låter som om du inte har haft det lätt; och ibland när en går igenom jobbiga saker så kan man fortsätta vara ledsen över det en lång tid. Även om det såklart inte är roligt att vara ledsen, så är det okej att känna så. Man kan inte reparera sig och läka sina sår hur fort som helst. Det är helt okej om det tar tid. 

Du skriver att det vore bättre om du vore någon som kunde känna glädje; och som kunde bli älskad och ville älska. Jag tänker att dessa känslor är något som kommer när man går igenom mörka perioder i sitt liv; och de kan vara väldigt tunga att bära på. Det kan vara smärtsamt och jobbigt att känna så. Vad tror du att det är som gör att de här känslorna kommer för dig? Finns det något du kan tänka på som gör de lite lättare att bära? Även om det är smärtsamt, så kom ihåg att man inte kan pressa sig själv att må på ett visst sätt. Ibland måste vi få vara ledsna över vissa saker som hänt, och som jag skrev tidigare så är det helt okej om det tar tid att läka sina sår. Men det är viktigt att ta hur man mår på allvar, och det är starkt av dig att skriva till oss och berätta om hur du har det. 

Många kan få hjälp av att gå och prata med en kurator eller psykolog. Hur känner du inför det? De är utbildade för att hålla samtal och hjälpa personer som mår dåligt. Kanske har din skola någon du kan gå och prata med? Ungdomsmottagningen eller vårdcentralen brukar också ha både kuratorer och psykologer. Här kan du läsa om hur du hittar närmaste ungdomsmottagning: http://www.umo.se/att-ta-hjalp/ungdomsmottagning/hitta-din-mottagning/

Du uttrycker i ditt mail många mörka känslor och jag tänker mig att det måste vara jobbigt för dig att gå omkring med de här känslorna. Du ska inte behöva ha det så här och det är starkt av dig att skriva till oss och berätta om detta. Många tjejer vi har kontakt med uttrycker liknande känslor; och många av dem tycker att det är skönt att få berätta om hur de mår för någon. Brukar du komma och chatta med oss? Om inte, hur tror det skulle vara? I chatten finns vi till för dig och lyssnar och stöttar dig. Du är alltid jättevälkommen att chatta med oss, eller någon annan tjejjour, om vad du vill. 

När man mår dåligt kan det ibland vara svårt att se en väg ut ur det; men det går att börja må bättre och känna sig gladare igen! Ibland tar det tid och man kan behöva hjälp! Att våga berätta, som du har gjort nu, är för många ett stort steg. 

Hör gärna av dig till oss igen, på mail eller chatt. Ta hand om dig! 

//Stockholms tjejjour 

Hej, jag är en tjej som är 15 år. Jag vet inte vad det är som gör mig deppig eller ledsen, jag vet bara att jag är det. Jag vet inte varför jag skär mig, jag vet bara att jag är ledsen när jag gör det. Jag vet ju hur min bakgrund ser ut, när man blivit sviken flera gånger, även från soc.. Ibland får jag känslan "värdelös" till mig, fast iofs det stämmer ju. Familjer man bott hos som slog av kontakten när jag behövde flytta.. Mamma och pappa som väljer droger och alkohol före mig, jag som inte har vänner eller någon att lita på.. Ibland önska jag att jag aldrig fanns, det var ett stort misstag när jag föddes, det skulle varit någon annan som skulle känt glädje med livet och kunna förstå att man bara har ett liv.. Någon som skulle bli älskad, någon som älskar osv. Jag bara förstör.Efter en sak som hände i påskas har det blivit att jag skulle vilja hoppa framför en bil eller vad som helst, eller åka till en plats där jag får vara den jag är och inte som alla andra vill att jag ska vara..Varför är alla missnöjda med mig?