Hej, jag vet inte riktigt hur jag ska börja, jag har varit med om mycket och känner mig väldigt ensam just nu. Jag har ingen. Min mamma gillar inte mig och hennes man hatar mig, jag kan inte förklara allt här eftersom jag är rädd att någon ska känna igen mig. Min pappa och jag har fått en bättre relation på sista tiden men han verkar ändå inte bry sig och jag kan inte berätta något djupare för honom. Jag har kompisar men inga som bryr sig, jag skrev flr ett tåg sedan ett långt mejl till min vän om mina tanke om att ta mitt liv, denna person brydde sig inte överhuvudtaget vilket gjort att jag känner mig ännu mer ensam. Det var jobbigt att berätta mina tankar och jag känner att jag i te vill berätta för någon mer, jag orkar inte med att inse att ännu en vän inte bryr sig. Jag har även blivit väldigt osäker på sista tiden, alla mina kompisar klagar på saker hos dem själv och jag försöker stötta dem men det är svårt när de klagar på saker som är ännu värre för mig, tex klagar en kompis över sina betyg medans mina är ännu sämre eller så klagar de över att del är tjocka och jag är ännu tjockare. Jag var väldigt självsäker flr ett tag sedan men ju mer jag umgås med mina vänner ju sämre mår jag. Jag känner även mig utanför när jag är med mina kompisar även om vi är ett gäng som hänger har alla en "bästis" förutom jag, jag känner lixom att om jag dör kommer ingen bry sig. Jag är alltid det andra valet och det börjar bli jobbigt. Jag försöker alltid vara där för mina vänner och stötta dem men det känns som om vi tävlar om vem som är bäst och hela tiden ler bakom varandras ryggar när något dåligt händer. Jag har även börjat skära mig på magen eftersom jag inte vill att någon ska märka, jag skär med en rakhyvel, det har blivit små sår och hur hårt man än trycker rinner det inte blod men det kommer lite, jag prövade då med en stor kniv men gjorde inte så djupt. Kan jag få ärr av det? Det är bara svullet och rött nu och lite sårskorpor... Vad kan jag göra när jag bara känner att livet är så himla meningslöst? Jag känner mig så jävla dålig, jag vet ju att det finns människor som ar det mycket sämre och därför skäms jag över mina tankar.(Kompisen som inte svarade på mitt mejl började prata om andra grejer i hennes liv så hon så mejlet...)En av mina förra tjejkompisar brukade ta på mig på sätt jag inte ville men jag sa aldrig nej, min kusin försökte knulla med mig när jag var runt 6 jag har fortfarande minnen från det och jag kommer ihåg hur jag sprang inte ut lekstugan skrikandes, jag har aldrig pratat med någon om det, jag vet inte om det har något med hur jag mår idagJag är 14 om det spelar någon roll

Hej!

Vad bra att du hör av dig till oss!

Du skriver att du känner dig väldigt ensam just nu. Du berättar om din familj och om dina kompisar. Du upplever att din mamma inte gillar dig och att det är svårt att prata med din pappa om djupare saker. Du skriver också att du upplever att ingen av dina kompisar bryr sig om hur du mår. Vad är det som gör att du upplever att din mamma inte gillar dig?

Det är väldigt starkt och modigt av dig att skriva till oss om hur du känner. Du har rätt att må bra, och det finns stöd att få.

Du berättar att du har skrivit ett långt mail till en av dina kompisar om hur du känner, men att din kompis inte verkat brytt sig. Jag förstår att det känns jobbigt att inte få ett bra bemötande efter att du har berättat om dina tankar. Du skriver att du har eller har haft tankar på att ta ditt liv. Det är allvarliga tankar, och det är viktigt att du får hjälp och stöd så att du kan må bättre. Att du har skrivit till oss är ett stort och viktigt steg i att söka hjälp, och att du har skrivit till oss kan göra det lättare för dig att också berätta för någon annan. Du skriver att du går i skolan, finns det en skolkurator eller en skolsköterska du kan prata med? De som jobbar som kuratorer och skolsköterskor är vana vid att prata med unga som befinner sig i din situation, och de kan hjälpa dig. Du kan också vända dig till ungdomsmottagningen för att få träffa en kurator, eller till BUP. Finns det några andra vuxna i din närhet som du litar på och känner att du kan prata med? Om du känner akuta känslor ska du alltid ringa 112.

Du skriver att du har börjat skära dig på magen. Att skada sig själv kan vara ett sätt att hantera jobbiga tankar, och det är viktigt att du kan få hjälp att må bättre och att hantera dina tankar på annat sätt än att skada dig. Kan du komma på någonting annat du kan göra, när dessa tankar kommer? Även det här kan du få hjälp med hos en kurator eller skolsköterska. Du frågar om du kan få ärr av att skära dig, och det kan du få. Det är svårt att svara på hur de kommer att se ut, vissa ärr kan synas länge medan andra krymper eller bleknar så att de inte syns alls.

Du frågar vad du kan göra när du känner att livet är meningslöst. Du skriver också att du känner dig dålig och att du skäms över dina tankar. Du behöver inte känna dig dålig och du behöver inte skämmas. Det bästa är om du kan träffa någon att prata med, som jag har tipsat om innan. Du ska inte behöva vara ensam med dina tankar och du har rätt att få hjälp.

Du skriver också i slutet av ditt mail att en av dina förra tjejkompisar brukade ta på dig på sätt som du inte ville. Det är aldrig okej att ta på någon på ett sätt som den personen inte vill, och det var din tjejkompis som gjorde fel. Även om du inte sa nej, så är det inte okej att göra som hon gjorde. Du skriver också att din kusin försökte knulla med dig när du var runt 6 år och att du fortfarande har minnen från hur du reagerade. Det är vanligt att ha minnen som finns kvar, när man varit med om något traumatiskt eller jobbigt. Du funderar på om det kan ha något att göra med hur du mår idag, och det kan det ha. Det låter som att du behöver få hjälp att bearbeta det du var med om när du var 6 år. Det kan du göra på de ställen jag tipsat om tidigare, och du kan också prata med oss på tjejjouren.

Du har berättat mycket för oss och det är väldigt modigt. Det som är viktigt, är att ingenting av det som du råkat ut för är ditt fel. Du berättar om flera saker som har hänt och som gör att du mår dåligt, och du har rätt att få hjälp att bearbeta dessa.

Du skriver att allt känns meningslöst. Det kommer att komma dagar då det känns bättre, även om det inte känns så nu.  Du får gärna skriva till oss igen. Vår chatt är öppen varje måndag mellan 17.30-21.00 samt onsdagar 18.00-20.00. Vissa onsdagar öppnar chatten redan 15.30, och för att se exakta tider för januari och februari kan du kolla här: http://stockholm.tjejjouren.se/aktuellt/nyheter/jourens-oppettider-januari-och-februari-15897 .

Vi hoppas att du vill höra av dig till oss igen, så att vi kan prata mer. Vi finns här för att lyssna och stötta. Kom ihåg att du är viktig och att du är värd att må bra.

Ta hand om dig!

/Stockholms Tjejjour