Hej mitt namn är Julianna och jag är snart 17år gammal. Jag har en lillebror som snart är 13. Jag och min lillebror har flyttat runt ett antal gånger och bytt skola, för många gånger.... Detta är pågrund av att vi har föräldrar som har härjat. Vi bodde hos mamma som flyttade runt till olika killar, drack och slogs! Hon missköte sig helt enkelt. Pappa har vi inte sätts sen vi var små. Enligt mamma var han väldigt elak men jag börja undrar om de verkligen stämmer, de kanske är hon som är elak egentligen?! Min pappa vill träffa mig igen men jag har inte sätt honom på 7år. Jag vill träffa honom i och med att mamma knappt vill träffa mig men jag vet inte om jag vågar.. Får tjata på min mamma och fjäska och fråga om vi ska träffas varje gång. Men till saken nu. Vi bodde i en fosterfamilj i 3år. Sedan sa dom upp sig för att de ville ha mer tid med varandra. Vilket jag tycker är helt respektlös... Kändes som om de bara hade oss för pengarna, de ville knappt umgås med oss och skickade iväg oss till en stödfamilj för de ville vara ifred hela tiden. Nu bor vi på ett annat fosterfamilj mitt ute i landet. Hon är med i djurskyddet. Hon har 20katter, 6hundar, hästar, kaniner och andra djur. Sen är det 7st barn som bor här sammanlagt med mig och min bror och vi ska dela på 3rum. Min lillebror får jobba flera dagar hos hennes hästar i flera timmar. Hon vet knappt så mycket om oss. Hon trodde att man lillebror var 14 år i 2 månader. Vad är det för koll?! Hon glömmer födelsedagar. Men de värsta av allt är att det är så fruktansvärt smutsigt här efter alla djur. Det är inte hygieniskt på något sätt alls! jag blir riktigt äcklad hela tiden... Jag ska få en egenlägenhet vilket jag tycker är skönt! De tvingar min lillebror att bo kvar här och byta skola IGEN!! är så irriterad på detta, han är ingen leksak.. vill att han ska ha det bra och bo på ett riktigt ställe. Socialen lovade att vi bara skulle bo här för tillfället sedan tog de tillbaks de och tvingade min lillebror att stanna. Folk som bor här är oftast problem barn, de har knarkat och sånt. Sammanlagt har de bott 30barn här kanske.VAD SKA JAG GÖRA FÖR ATT DE SKA LÅTA MIN BROR FÅ ETT NORMALT HEM?SOCIALEN LYSSNAR INTE PÅ MIG.... JAG MÅR DÅLIGT ATT SE HONOM LEDSEN HAN ÄR INGET PROBLEMBARN OCH HAN FÖRTJÄNAR INTE DE HÄR!
Svar
Hej Julianna! När jag läser dina rader berörs jag starkt av er situation. Jag tycker att du är väldigt bra på att uttrycka dig och förklara hur du känner, och vad du upplever. Du beskriver så klokt din brors situation och hur han har det. Förstår att du vill hjälpa honom.
Det låter som att det hem ni har nu inte riktigt har tid för er, och att de vuxna som bor där inte ser er. En sådan där sak som att komma ihåg hur gamla ni är och när ni fyller år är ju viktigt för de flesta. Det handlar om att bli sedd och respekterad på något sätt. Att det är smutsigt runtomkring er bidrar ju också till att det kanske inte känns så välkomnande direkt. Och då är det också svårt att få någonslags "hemmakänsla". När du beskriver det, låter det ju som att det är för mycket barn och djur på litet utrymme och att det gör att det också blir svårt att hålla koll på det som är viktigt.
När du berättar om din längtan efter din pappa får jag uppfattningen att det är viktigt för dig att träffa honom. Samtidigt är du lite orolig för hur mötet ska bli. Och om du inte träffar honom kommer du inte få reda på hur det hade kunnat bli. Där är du nu förstår jag, i att fundera över hur du ska göra. Förstår jag dig rätt då? Viktiga och modiga frågor du ställer dig tycker jag. Att ni båda vill träffas är ju en väldigt bra utgångspunkt tycker jag, låt det ta tid.
Du vill ha stöd i hur du ska göra för att hjälpa din bror förstår jag. Har du hört talas om föreningen Maskrosbarn? De har både aktiviteter för unga som har erfarenheter av föräldrar som har ett missbruk eller som är psykiskt sjuka. Det behöver inte gälla både och såklart utan en kan kontakta dem ändå. Beroende på var ni bor finns det också lite aktiviteter, sommarläger, fredagsmys osv. Kolla in länken! Jag tänker att det kan vara skönt att ha lite olika alternativ på stöd. http://www.maskrosbarn.org/for-unga/ Du kan också chatta med våra tjejjourer. En av dem heter Tjejzonen, och de har tex så att man kan få en längre kontakt med en så kallad stora storasyster eller chattsyster.
Du har verkligen rätt att få gehör för din brors situation. Tror du att de skulle lyssna mer på dig om du hade en annan person med på ett möte? Kanke någon från en stödverksamhet utifrån, eller en lärare eller liknande? Begär att få ett möte med era handläggare på socialtjänsten. Barn som är placerade har rätt att få stöd och hjälp, det finns en specifik myndighet som arbetar med de här frågorna och som vill att de barn som mår dåligt hör av sig. Du kan nå dem här: http://www.ivo.se/anmala-och-rapportera/for-placerade-barn-och-unga/Sidor/default.aspx myndigheten heter IVO. Beslut som att din bror ska byta skola går att överklaga, och ni har rätt att bo på ett ställe som fungerar. Du och din bror har en massa rättigheter!
Lycka till med allt nu och härligt med din nya bostad som bara är din! Hör av dig igen om du inte får det stöd som ni behöver! Ni är värdefulla och vi tror på dig!
/Tjejjouren.se
