Hej. Jag är 12 år och skall börja sjuan nu efter sommaren. Men före jag skall börja sjuan måste jag till högstadiets hälsövårdare och jag är rädd för att gå dit. Hen kommer att väga mig, mäta mig och sånt. Och vägningen är jag allra räddast för. Kag väger ca. 55 och min vikt går inte neråt. Det högsta jag haft var 56 och drt lägsta undet detta år är 52. Det går bara med tre kilos skildnad och jag hatar min kropp. Det är nåt jag gråter över hela tiden då folk dömer mig för mitt utseende. Många säger att jag är vacker men det finns ingen som vet vad jag väger. Jag är kanske t.o.m deprimerad då jag skärt mig ett antal gånger men vågare inte öppna mig för nån. Har även haft självmordstankar väldigy ofta. Men jag vill inte ha läkemedel för 'depressionen'. Eftersom jag anser att de är piller som får mig att känna mig känslolös och tom. Snälla, ge mig råd till dessa två saker. Behöver det verkligen..
Svar
Hej Ewi! Det är jättebra att du hör av dig och berättar om hur du mår. Du beskriver hur du har mycket tankar kring din kropp och din vikt som får dig att må dåligt och till och med skada dig själv. Du ska självklart inte behöva må så som du beskriver din tillvaro nu och det finns hjälp mot ätstörningar och när en mår väldigt dåligt.
Det är jätteviktigt att du berättar för någon vuxen hur du har det, hur du tänker och hur du mår. Du skriver att du har svårt för att öppna dig för någon. Vet du hur det kommer sig att du känner så? Det är jättestarkt att du skriver till oss och berättar. Finns det någon vuxen person som du kan anförtro dig till, till exempel föräldrar, lärare, kurator eller någon annan i din närhet? Du skriver att du snart ska göra en hälsondersökning i skolan. Dem som arbetar med hälsovård i skolan är vana vid att träffa unga som mår dåligt. Det vore jättebra om du kunde berätta för dom att du tycker att undersökningen känns jobbig. Anledningen till att sådana undersökningar görs är för att se så att du och din kropp mår bra. Utifrån det du beskriver så mår du inte bra just nu och du har all rätt att få hjälp med de funderingar och tankar som tynger dig just nu.
Det viktigaste i nuläget är att du tar kontakt med någon vuxen och berättar hur du har det. På det högstadiet du ska börja kommer det finnas en kurator, som finns på skolan för att prata om just sådana problem som du beskriver i ditt brev. Kuratorn har tystnadsplikt och det du säger till hen kommer att stanna mellan er. Det finns även ungdomsmottagningar där det också finns kuratorer och möjlighet att få samtal,hjälp och stöd för att du ska må bättre. Jag länkar här till en sida där du kan hitta din lokala mottaging genom att söka på den stad du bor i, http://www.umo.se/. Det finns även BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin som är till för att hjälpa barn och unga som mår dåligt. Du kan höra av dig direkt till dom via mejl eller telefon. Det är jättebra att du reagerar på de tankar och känslor som tynger dig och det är viktigt att du du så fort du kan tar kontakt med en vuxen. Hoppas du känner att du har fått lite råd och stöd här och du får gärna höra av dig igen, vi finns här.
Ta hand om dig!
/ Tjejjouren.se
