hej... Jag är 15 år och har inga bröst alls, jag har storleken 70 a på mina bh:ar och den är till och med för stor för mig och det är så pinsamt! Mina kompisar säger att storleken inte spelar någon roll och det gör den visst ååååå jag blir så arg, och det känns som att dem liksom hånar mig fast på ett sett så att det inte ska märkas! I skolan för någon dag sen sa min kompis med jätte stora bröst "om jag skulle gå in i en vägg så skulle mina bröst ta emot" och då var killarna i samma rum som oss när hon sa det, och alla liksom titta på mig lite i smyg efter det... Jag kan aldrig ha linnen eller tröjor som sitter tight för det syns jätte mycket och är fult bara,till och med min mage är större än mina bröst och ändå så väger jag 47 och är 162cm lång.. Jag vill verkligen ha hjälp gråter mig till sömns varje natt! Men ni kommer säkert bara säga dem kommer med tiden eller något och det gör saken bara ännu värre för då kanske jag bara blir besviken:( Snälla hjälp !:( tack <3 ps. är tvungen att träna för mina föräldrar så tränar ganska ofta :/
Svar
Hej!
Tack för din fråga, och vad bra att du delar med dig av dina funderingar! Det är vanligt att man funderar över sin kropp och många tjejer skriver till oss om tankar kring sina bröst. Vissa känner sig missnöjda och vill ändra sina bröst - vissa vill ha större, vissa vill ha mindre. Du skriver att du inte har några bröst alls och att du tycker det är pinsamt. Om man som du är i tonåren är det vanligt att brösten fortfarande växer och blir större. Men en del kommer alltid ha mindre bröst. Bröst ser alla olika ut - stora, små, runda, spetsiga och allt är lika okej!
Du skriver att dina kompisar hånar dig, det är verkligen inte okej! Många i tonåren känner sig osäkra på sig själva och det kan då ibland bli så att man är taskig mot andra, även mot sina kompisar som man tycker mycket om. Finns det kanske någon av dina kompisar du skulle kunna prata med om hur du känner? De kanske inte förstår att du blivit ledsen när de sagt sådana saker, men om du känner att de inte beter sig okej så är det förstås inte okej. Om du inte känner att du vill prata direkt med dina kompisar, kanske du kan ta råd och stöd av någon annan i din närhet? Ofta känns det bättre att prata och få stöd när man oroar sig över något.
Du skriver att det inte känns bra att ha på sig tighta tröjor eller linnen, att det känns fult. När du berättar om det här så tänker jag och förstår att det tar mycket tid och kraft av dig? Du ska inte behöva må så dåligt att du gråter dig till sömns över det här. Tror du att du skulle kunna utmana dig själv lite, och prova att tänka på ett annat sätt om dig själv? Ibland kan man bli väldigt fokuserad på vad andra tänker och tycker om just mig. Det svåra med det är att vi aldrig kommer kunna styra det. Däremot har du möjligheten och kraften, tror jag, att börja tänka annorlunda om dig själv. Men ibland behöver man stöd i det.
Jag förstår att man inte bara vill höra att brösten kommer bli större sen och att det kommer blir bra senare i livet. Jag tänker istället att det kanske är bättre att börja fundera på hur viktigt det egentligen är med brösten. Kanske kan du hitta andra delar av din kropp du känner dig mer nöjd med? Genom att fokusera på det först, kan det vara lättare att sedan börja acceptera sin kropp mer och mer. Det finns många ideal idag kring hur tjejer ska se ut och det är lätt att påverkas av det. Alla påverkas av sådana ideal, även om man inte alltid tänker på det. Jag vill säga till dig att du duger som du är.
Du skriver att du måste träna för dina föräldrar. Att träna är inget måste och du ska själv få bestämma hur mycket eller lite du vill träna. Man ska inte träna för hårt när man är ung. Du berättar lite om hur du känner kring din träning med din smiley. Känns det möjligt att prata med dina föräldrar om hur du tänker och känner kring träningen? Det kanske kan vara skönt?
Jag hoppas du ändå känner att du fått svar på dina frågor. Du får gärna skriva till oss om du vill prata mer, antingen i frågelådan eller på vår chatt.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
