Hej!Jag är en tjej på 14 år. Det känns som om jag har det lite tufft hemma just nu. Min pappa är ofta trött vilket gör att han blir dum/dryg mot mamma pga att han inte trivs på sitt jobb och han tycker att han får göra för mycket här hemma... Och när han är dryg mot mamma blir hon ledsen och arg och försöker prata med pappa. Men han bara säger saker som: snart åker jag härifrån, eller det kanske är bäst att jag flyttar för ni verkar ju inte vilja ha mig här, just pga av det med hans jobb och att han får göra mycket hemma, att det blir han som gör det mesta hemma(på vardagarna) beror på att mamma har börjat på ett nytt jobb, där hon börjar kl.07 på mornarna och inte kommer hem förrens 17- 18:00 varje dag... mamma har sagt till mig att hon blir väldigt ledsen när pappa säger dom här sakerna som att han ska flytta härifrån, och det blir jag med, jag älskar ju min pappa(och min familj över allt annat) och såklart vill inte jag att han ska lämna oss, och när mamma berättar detta för mig börjar hon gråta och berätta att hon blir rädd när pappa säger att det kanske är bäst att han flyttar, och det känns lite som att jag och min 12-åriga syster får lite skulden, eller nej, nu överdrev jag lite, men mamma säger att det kan bli såhär, också pga oss, för att vi inte hjälper till tillräckligt mycket hemma... men jag går i skolan och det gör även min syster och vi båda har väldigt mycket läxor och kommer inte hem förrens 15:30- 16:30 på dagarna då vi måste åka buss till skolan.... och jag vet inte om jag orkar det här längre, jag blir ju ledsen och påverkad av det här med, och jag vill inte att mamma och pappa ska skilja sig :( vad ska jag göra? (och jag tänkte bara säga det, att pappa eller mamma slår inte oss eller varandra, om det låter som det när jag skriver att pappa blir trött och arg) Jag orkar inte se att mamma och pappa är trötta och ledsna på varandra, och att dom bråkar, och pappa säger dom här sakerna, eftersom att pappa andra gånger har åkt i väg när mamma och han har bråkat(men kommit tbx efter någon timme) gör att jag blir ännu mer rädd och orolig och det tror jag att mamma också blir, och om pappa skulle lämna oss skulle mamma få ta hand om mig, min lillasyster och min 6-åriga lillebror, och vi har inte så gott om pengar heller, så vi skulle ju inte kunna bo kvar i vårt hus, och jaa, hur tycker ni att jag ska göra, tacksam för snabbt svar! :(
Svar
Hej och tack för att du skrev till oss!
Vad bra att du kontaktar oss och och berättar om din tuffa situation hemma, du beskriver att din pappa är dum mot din mamma och kan säga saker som att han kanske borde flytta ifrån er. Bl.a. känner han att han inte tycker om sitt jobb och tycker att han får göra för mycket hemma. Du och din mamma blir mycket ledsna av detta och det låter också som att din mamma ibland lägger över en del av ansvaret för det här på dig och din syster.
Att dina föräldrar har problem är inget som ska behöva gå ut över dig och dina syskon och få er att må dåligt. Det är inte en situation som ni är ansvariga för.
Även vuxna kan må dåligt, men då är det deras ansvar att lösa och hantera sin situation utan att barnen ska behöva lida. Det att din pappa hotar att lämna och att han ibland åker iväg när han är arg låter inte särskillt hänsynsfullt och det är inte så konstigt att det är väldigt jobbigt för er andra i familjen. Dina föräldrar skulle kanske behöva lära sig att hantera sina problem och känslor på ett bättre sätt så att det inte går ut över er barn.
Du beskriver att du är orolig över om din pappa skulle lämna er både för att du älskar honom och vill att hela familjen ska vara samlad men också för att du är orolig över familjens ekonomi och hur ni skulle kunna bo kvar i huset ifall dina föräldrar seperar. Det måste vara väldigt tungt för dig att gå och fundera på det här.Men du ska inte behöva tänka ut någon lösning på det här eller känna att du har något ansvar för det.
Det är de vuxnas ansvar att se till att ekonomin går ihop och det är inget du ska behöva oroa dig för. Har du berättat att du känner så för dina föräldrar?
Du skriver och frågar hur du ska göra. Vi på tjejjouren kan inte berätta hur du ska göra, det vi kan göra är att göra vårt bästa för att lyssa på dig och stötta, diskutera alternativ och berätta vart du kan vända dig om du vill ha mer stöd.
Har du någon gång pratat med någon av dina föräldrar om att du tycker det här känns jobbigt och att det känns som att du och din syster får en del i ansvaret för dina föräldrars problem? Hur tror du att det skulle kännas att ta upp det? Du kanske har någon annan vuxen i din närhet som du tror skulle känna dig bekväm med att prata med som kanske skulle kunna stötta dig i din svåra situation?
Ibland kan man behöva hjälp utifrån, både som barn/ung och vuxen. Att du skriver till oss är ett jättebra första steg, att vända sig till t.ex. en kurator skulle kunna vara ett ytterligare alternativ, vad tänker du om det? Upp till man fyller 23 år kan man t.ex. gå till en ungdomsmottagning (www.umo.se, på hemsidan kan man söka efter närmsta mottagning, och besöken är kostnadsfria), eller så kanske det finns en kurator/sjuksköterska på skolan.
Hur tror du att det skulle kännas?
Du är också alltid välkommen att skriva tillbaka till oss eller vända dig till en tjejjour.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
