Jag försöker förklara för honom hur jag känner det men jag får alltid höra att inget jag säger har något vettigt budskap i sig och det sårar naturligtvis mig. Ibland när jag föröker prata med honom om känsligare saker säger han bara "okej jag förstår att jag är en stor skit" och går bort. Ofta förvränger han också det jag sagt och får mig att låta som en idiot. Nu låter det som om vi skulle ha en alldeles förfärlig relation, men så är det egentligen inte. Det är bara det att jag blir så arg när jag inte får min röst hörd. Ett par gånger har jag skrivit till honom och förklarat vad det är jag vill komma fram till, och det har nästan alltid funkat. Hur ska jag göra för att min pappa ska börja lyssna på mig? Mina föräldrar är inte skilda, jag klarar mig bra i skolan och jag har många vänner så problemet är inte värst stort, men tillräckligt för att jag ska tappa nerverna ibland.
Hej!
Du nämner att du har skrivit till din pappa och att det nästan alltid har fungerat. Kanske är det ett bra sätt att kommunicera på om ni inte kan prata direkt med varandra utan att det blir bråk.
Om det känns som att skriva till honom inte är hållbart i längden utan att du mer vill prata direkt med honom kan ni kanske försöka prata tillsammans i familjen med din mamma närvarande.
Om inte det heller fungerar så värst bra kan ett annat tips vara att ni har med någon, kanske en utomstående, och försöker prata med varandra. Genom att ni exempelvis träffas på skolan med en lärare eller ungdomsmottagningen med en kurator, kan det kännas lättare och att han verkligen uppmärksammar och lyssnar på dig!
Vi som arbetar på jouren har även möjlighet att ta emot familjesamtal och kan vara medlare om det skulle behövas! Om du vill att du och din pappa ska komma till vår jour och prata så går det jättebra! Hör bara av dig innan och boka en tid!
/Tjejjouren Athena-Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg
