Hej tjejjouren! Jag är en tjej på 16 år som mår väldigt dåligt och vet inte riktigt vad jag ska glra åt saken. Jag bor heltid hos min mamma men två småsyskon och en bonuspappa, vi kan kalla han E. E har funnits i mitt liv sen jag var 5 år, och har nästan alltid varigt mer pappa för mig än vad min egna pappa någonsin varigt. När jag var 11 år så började E bli lite närgående, började tafsa, ibörjan sa han att det bara var olyckhändelse och bad om fölåtelse och så. Sen började han säga att jag var snygg och att han gillade mig, och att det var helt normalt det han gjorde, han började ta på mig allt mer. Innanför kläder och så, och jag fattade inte. Sen fick jag min mens när jag var tolv, och sa först till han. Fick bröst och så. Det var då våldtäckterna började. Det var inte så ofta. Men för två år sen fick min mamma ett jobb i umeå, jag är från stockholm. Och det var väll då typ allt började spåra ut om man säger så. Han kom in till mig nästan varge kväll, var jätte våldsam. Sa att jag var hans lilla hora... Hade alltid blåmärken på kroppen... Och det fortsätter än idag... Och jag har börjat få upp minnen från att jag var mindre att han var på mig redan då.. Men jag vet inte. Nu förtiden är han inne hos mig varenda dag. Säger att om jag berättar för någon ska han döda min familj. Och han har en kriminell bakrund oxå. Han låter hans kompisar våldta mig också, till och med hans brorsa har vart på mig. Hela mina armar är fulla med sår för att jag skär mig så mycket, skolkar jätte mycket, dricker, tar dråger... Har tagit överdos ngr gånger, tar medecin för läkarna tror att jag e depremerad... Jag pallar inget mer. Men samtidigt kan jag inte säga ngt! Vill inte utsätta min familj för det! Det går bara inte! Men samtidigt vill jag inte vara kvar i det, vet bara inte vad jag ska göra.... Den enda utvägen jag kan se är att jag skulle ta livet av mig, men då är jag rädd för att han skulle börja med mina småsyskon....
Svar
Hej!
Jag vill börja med att säga att jag tycker att du är väldigt stark och modig som hör av dig till oss och berättar om hur du har det.
Det du beskriver att din bonuspappa gör mot dig är brottsligt och han har absolut ingen rätt att göra så! Du skriver att E har funnits i ditt liv länge och att han nästan varit mer pappa för dig än vad din biologiska pappa någonsin varit. Att bli utsatt av någon man litar på och som står en nära är traumatiserande och väldigt tungt att hantera. Ingen vuxen har rätt att göra så mot ett barn.
Du skriver att du inte förstod när du var yngre och han började ta på dig. Det är inte konstigt, som du skriver så sa han till dig att det han gjorde var helt normalt. Eftersom att man som barn lär sig att lyssna till och lita på vuxna är det inte konstigt att du inte förstod att det han gjorde var fel.
Du berättar även att för två år sedan, när din mamma fick jobb i Umeå, började allt spåra ur. Det du beskriver att din bonuspappa har gjort är helt fel och skulden är enbart hans! Utifrån vad du skriver om ditt mående tänker jag att det är väldigt viktigt att du får stöd och hjälp att ta dig ur denna situation. Att du kontaktat oss och berättat om din situation är en bra början. Du skriver att du inte kan säga något till någon då du inte vill utsätta din familj för det. Att du tänker på din familj är fint och samtidigt tänker jag att det är viktigt att du pratar med någon för att få stöd. Arbetar din mamma fortfarande i Umeå? Finns det någon möjlighet att du skulle kunna prata med henne om vad E utsätter dig för? Kanske det finns någon annan vuxen i din närhet som du litar på och känner förtroende för, exempelvis en kurator/skolsköterska på din skola? Jag förstår att det kan kännas tungt att behöva berätta om detta för någon men för att du ska kunna leva ett bra liv och inte bli skadad behöver du få hjälp. Att berätta är ofta väldigt skönt då får du en chans att börja må bättre, och slipper bära det här tunga själv. Vad tror du om det?
Som jag skrev tidigare är det ett brott som E och hans kompisar utsätter dig för. Har du någon gång funderat på att polisanmäla honom/dem? Hur tänker du kring det? Du skriver även att han hotat att döda din familj om du berättar för någon, även det är ett brott. Vid en polisanmälan är polisen skyldig att göra en riskbedömning så att den som anmäler ett brott får det skydd den behöver för att inte riskerar liv och hälsa. Du kan alltså få hjälp av polisen att känna dig trygg när du väl berättar. Vi tror verkligen på dig, du har varit så otroligt klok och modig som skrivit till oss! Tar du ett steg till nu så har du möjlighet att få vidare hjälp. Man kan också ringa till polisen på 114 14 och berätta, och då är det inte larmnummret och så kan polisen där berätta hur du kan gå tillväga.
Du får gärna höra av dig till någon av våra jourer för att prata mer, de flesta kan man både chatta med eller ringa till http://www.tjejjouren.se/kontakta-en-jour Självklart kan du även skriva mer här i frågelådan. Jag vill även tipsa om organisationen Hopp som arbetar med att ge stöd till personer som utsatts för sexuella övergrepp, även dem kan du chatta med eller ringa till. Här är länken till deras hemsida http://www.hopp.org/fa-hjalp/jourmail/
Ta hand om dig, du får gärna höra av dig igen och berätta hur det går, om du behöver mer pepp och stöd. Vi tänker på dig!
/Tjejjouren.se
