Skrev till er tidigare angående att jag inte vill bo hemma längre och vill flytta för jag inte trivs men har inte råd.Anledningen till att jag mest av allt inte vill bo hemma längre, är att jag bara bråkar med min pappa och hans nya tjej hela tiden, vilket gör det väldigt jobbigt, och att dom ställer såna krav att man måste göra allt perfekt, klara jag inte av. Jag är 18 år och vill och skulle kunna klara mig själv, men det är inget min pappa skulle vilja hjälpa mig med att ha råd att ha en lägenhet.. Och jag har till och med sagt till han att jag inte trivs här hemma och att jag inte vill bo här. men han bryr sig inte. Jag vet inte hur länge jag orkar på så här.. Vill härifrån nu..
Svar
Hej!
Vad bra att du skriver hit med dina funderingar. Du skriver att du vill flytta hemifrån men inte har råd. Jag antar att du fortfarande går i skolan? När man går i skolan har man inte så mycket pengar och vårdnadshavarna är försörjningsskyldiga för dig så länge du går i gymnasiet. Det betyder alltså att den enda möjligheten för dig i nuläget är om din vårdnadshavare skulle bidra med pengar, och det är något som de flesta föräldrar inte har råd med. Hur länge har du kvar på gymnasiet? När du är klar med gymnasiet och kan söka jobb eller en utbildning så kommer du att ha egna inkomster och kunna betala hyran för en egen lägenhet. Men jag förstår att det kanske känns långt borta om det är jobbigt hemma nu.
Du skriver att den främsta anledningen till att du inte vill bo hemma är att du och din pappa och hans nya tjej bråkar hela tiden och att de ställer krav på att du ska göra allt perfekt hela tiden.Jag förstår att det här är jobbigt för dig och leder till att du inte trivs och inte vill bo hemma. Det är jobbigt att bråka mycket, det tar mycket energi och gör att man inte mår bra. Det är också jobbigt att känna att man har för höga krav på sig. Vad är det för krav de ställer? Och vad är det mest ni bråkar om? Finns det något som du kan göra för att ni ska bråka mindre? Och vad behöver de göra för att ni ska bråka mindre? Jag tror att det är viktigt, om du ska kunna trivas hemma, att ni kan prata med varandra kring dessa frågor, och lyssna på varandra. Tror du att det är möjligt? Ibland kan det vara svårt att sätta sig ner själva och kunna prata om sådana saker, utan att det blir bråk, och man kan kanske behöva någon utomstående som hjälper till. Till exempel kan man ta hjälp av socialtjänsten eller en kurator på skolan eller ungdomsmottagningen. Är det något du skulle kunna tänka dig?
Du skriver också att du sagt till din pappa att du inte trivs och inte vill bo hemma, men att han inte bryr sig. Var det i ett bråk som han uttryckte att han inte brydde sig? Kanske kan du försöka någongång när ni inte är osams? Då blir det kanske lättare att sitta ner lugnt och prata om det. Finns det någon annan vuxen du kan prata med om detta? Har du bara pratat med din pappa eller även med hans tjej? Tror du att hon skulle lyssna om du berättade hur du känner?
Jag förstår att du vill flytta hemifrån som situationen är nu, och så småningom kommer du också att göra det. Men fram tills dess vore det allra bästa om du, din pappa och hans tjej kunde prata med varandra om hur ni ska få det att fungera i hemmet så att det känns bra. Om ni inte kan göra det på egen hand, så kanske med hjälp av socialtjänst eller kurator. Om det verkligen inte skulle gå så funderar jag också på om du har någon annan vuxen släkting som du står nära, där du skulle kunna bo om det blir för jobbigt?
Jag hoppas att det blir bättre för dig hemma! Hör gärna av dig igen!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
