Hej! Jag är en 17 årig tjej som har haft problem med vikten. I några år var jag mullig och sedan blev jag överviktig. Detta resulterade L/XL i kläder, och jag åt trots att jag ville ned i vikt. Sedan fick jag diagnosen ADHD och mina läkare rekommenderade att jag bör gå ner ett par kilon. Så jag gjorde det på ett hälsosamt sätt, och jag blev normalviktig igen efter par år. Sen började jag gymnasiet som 63 kg och var 164 cm precis så som jag är idag. Under första året gick jag upp till 74 kg. Jag fick aldrig nog utav mat och åt trots att jag inte var hungrig, jag åt bara för att. Sedan började jag träna och äta hälsosamt igen, och jag gick ner i vikt till 66 kg. Sen började jag köra på bantningspiller, och nu kör jag på två olika bantings tabletter för att gå snabbare ner i vikt. Jag kör på låg kaloridiet, känner ångest varje gång jag äter dåligt och inte tränar. Jag promenerar varje dag och tränar i gymmet 3-4 ggr i veckan. Dock nu denna vecka har jag slarvat lite och har en sådan ångest. Jag mår inte bra. Mina vänner tycker att jag har någon form utav ätstörningar, men det tycker inte jag. Jag räknar kalorier för varje måltid, vartenda grej jag äter och får alltid ångest när jag ska äta med vänner. Jag väger mig varje dag, och börjar nu tycka det är jobbigt att alltid ha vikt/mat i tankarna. Har jag någon form utav ätstörningar? Jag har försökt att kräkas men slutade då det är obehagligt. Jag kollar mig själv varje dag i spegeln, 90 % utav tiden är jag missnöjd. Min mamma har vart på mig och mina syskon med vikten förut men är inte på mig längre då hon tycker jag är normalviktig men jag tycker inte det. Jag vill gå ner, men känns som om det är hopplöst. Jag har bra disciplin om vad jag äter då jag räknar kalorier men ibland kan jag frossa i mig all onyttigt eller mat, bara för att. De är jätte jobbigt, har jag någon form utav ätstörning?
Svar:
Hej!
Vad bra att du ställer din fråga till oss.
Tillsammans med många andra tjejer funderar och fokuserar du en hel del på hur du ser ut. Samhället ställer stora krav på tjejers utseende, vilket leder till att många av oss känner att vi inte lyckas leva upp till dessa och blir därmed missnöjda med hur vi ser ut.
När du beskriver hur din situation de senaste åren, är det tydligt att tankar mat och din vikt tagit mycket tid och energi i ditt liv. Det verkar som om du upplever att situationen blivit allt värre, och att du nu ständigt tänker på hur du ser ut, vad du väger och vad du kan göra för att minska i vikt. Du undrar om du har någon ätstörning, och det är svårt att svara på via mail, men jag tycker mig läsa att du mår väldigt dåligt över hur situationen är just nu. Att ha ständig ångest över hur man ser ut, vad man väger eller över det man äter resp. inte äter, gör att livet känns jobbigt. Därför är det bra och modigt att du skriver till oss och berättar om det. Ofta är det första steget för att kunna börja få kontroll över situationen och må bättre. Jag tycker det viktiga är att du får må bra med dig själv och med hur din kropp ser ut, inte att du ska få någon ev. diagnos.
När man befinner sig i tonåren och våra kroppar växer är det viktigt att man får hjälp för att kunna äta så att kroppen får den energi och näring den behöver.
För en del tjejer räcker det att prata med kompisar, så de förstår hur man mår och kan stötta en när man känner sig ångestfylld. Men, ibland räcker inte det. Då behöver man kanske prata med en skolkurator, någon som jobbar på ungdomsmottagningen eller någon på tjejjouren (under fliken "hitta din jour" på tjejjouren.se kan du se vilka tjejjourer som ligger nära dig. Många jourer har telefonjour också.
Du är väldigt modig som skriver till oss. Hör gärna av dig igen om du har fler frågor, ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
