Hejsan! Jag äter ingenting nästa, räknade ut att jag igår åt ca 600 kaleorier, dessutom tränar på jag gymmet i stort sett varje dag och det har blivit som ett beroende, kan inte låta bli, måste bli av med allt det äckliga som sparas inom mig när jag äter. För fyra år sedan hade jag bullimi, jag spydde sista gången för ett år sedan. Minns hur mkt jag hatade mig själv för att jag inte kunde kontrolera mitt ätande. Men jag hetsåt aldrig, eller för mig var hetsäta att äta två mackor till frukost istället för en. Nu spyr jag inte, jag äter bara mycket mycket mindre. Jag är nöjd med min kropp, man ser mina revben men mina bröst är fortfarande kvar. Det jag är orolig över är att jag knappt har någon energi i kroppen, dessutom så vill jag inte att det ska gå för långt. Men helt ärligt så minns jag inte sist jag var sugen på mat. Hungrig blir jag ibland, men vill inte äta för mår illa när jag tänker på mat.Jag brukade älska mat.
Svar
Hej!
Vad bra att du hörde av dig och att du inser själv att du inte vill att det ska gå för långt. 600 kalorier är ju alldeles för lite - inte undra på att du känner att du inte har någon energi. Du skriver att du är nöjd med din kropp, men att dina bröst är fortfarande kvar. Vill du att dina bröst ska försvinna? Hur tänker du kring det? Kommer du ihåg hur det började när du fick ätstörningar? Tänkte du på något speciellt eller var det någon särskilt händelse som triggade igång det hela?
Din relation till maten verkar inte alls hälsosam och jag undrar om du sökt stöd för att ändra på den. Utifrån din fråga så kan jag utläsa att du inte är helt nöjd med din nuvarande situation och att du vill att det ska bli förändring. Du skriver att du inte vill att det ska gå för långt.
Det är ju dessvärre relativt vanligt att unga tjejer och kvinnor får ätstörningar, men du verkar ha haft det väldigt längre. Du skriver t.ex. att du hade bulimi för fyra år sedan och det innebär att du har haft ätstörningar länge och det är då mest troligt att du behöver professionell hjälp för att börja äta större mängder mat och få mer energi och hjälp att hantera dina tankar och känslor kring mat och ätande.
Du skriver också att du inte längre blir sugen på mat utan känner illamående så fort du tänker på det. Utifrån informationen om att du har haft bulimi i fyra år så kan jag förstå att din hjärna inte längre kopplar maten till något positivt. Det kan också vara så att du blir illamående av att tänka på mat för att din kropp vet att om du äter något så får du ångest och det är ingen skön känsla.
Det kan tänkas att du känner dig ensam och att ingen förstår hur du känner, men det är viktigt att du pratar om hur du mår. Antingen med någon kompis eller någon i din familj. Ätstörningar är en sjukdom som kan isolera en från andra människor och det krävs mod för att man ska våga prata med andra. Du är himla modig som vågade vända dig till tjejjouren.se Fortsätt att söka stöd och prata öppet om hur du känner.
Du kan ringa Stockholms centrum för ätstörningar: 08 - 672 44 00 eller gå in på http://www.abkontakt.se/ för att söka kontakt och stöd. Sedan om du är under arton kan du alltid kontakta BUP http://www.bup.nu/2008/index.php/bup-mottagningar-i-landet , om du är över arton kan du ringa dit och fråga om var du kan vända dig. Ätstörningar är svåra att bli av med på egen hand så jag hoppas verkligen att du söker stöd och samtalskontakt.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
