Hej, jag heter ebba och är 13år. I början av hösten drabbades jag av panikångest efter vara deprimerad mycket länge. Jag har haft en väldigt jobbig uppväxt och varit med om mycket jobbiga saker. Jag fick som sagt panikångest. Sen började jag se i syner. Höra ljud, lukter osv. Jag blev alltså sjuk. Jag fick medicin. Och för två veckor sedan försökte jag ta mitt liv, och senare i veckan försökte jag en gång till. Jag ville bli inlagd men dom hade inget
bra ställe att lägga in mig på. Så bup bestämde att jag inte fick gå till skolan eller vara någonstans ensam. Så jag har nu hemskolning. Lever instängd.
Känns så iaf. Tanken att ta sitt liv besöker mig varje dag. Känner hopplöshet varje dag. Träffar knappt människor. Känner mig bara sjukare och sjukare. Jag vill verkligen dö. Men jag pratar med en kille ibland, haha. Han får mig jätteglad för stunden. Träffade hnm när jag va i sthlm senast. Skriver till hnm hela tiden typ, tror han tycker jag är stört jobbig. Men han får mig iaf glad. Jag känner verkligen att allting är värdelöst, och jag skulle inte ens tveka på att ta mitt liv om jag fick chansen. Jag ser faktiskt en framtid med missbruk om jag nu ska ha en framtid, för allt är så mörkt, och har varit lång tid i mitt liv. Det är nog svårt att svara på, men finns det någonting jag kan göra för stunden? Som inte krävs så otroligt mycket, men iaf så jag orkar gå upp på morgonen. Jag kan såklart prata med han som jag nämde, men tror inte han vill prata med mig haha, eller jo. Men jaja. Jag skulle vara jättetacksam om ni kunde hjälpa mig med nått litet som kan få mig och må lite bättre. Tack
Svar
Hej Ebba!
Vad modigt och starkt av dig att skriva till oss!
Livet kan kännas fruktansvärt jobbigt och hopplöst. Men det finns alltid en lösning och en väg ut ur det som känns hemskt, även om det inte känns så för stunden. Jag lovar dig att det finns andra lösningar och en väg till att må bättre! Med rätt hjälp och ibland med hjälp av medicin så brukar man med tiden må bättre, även om det kan kännas hopplöst just nu.
Har du någon psykolog eller liknande som du pratar med på BUP?
Vad fint att det gör dig glad att prata med den här killen. Kan du prata med honom om hur du mår?
Har du andra i din närhet som du kan prata med?
Kan du komma på något annat som brukar få dig att må lite bättre för stunden? Någon musik? Någon aktivitet? Att skriva ner sina känslor brukar för många kännas skönt och som en liten lättnad. Kan du försöka minnas något som gjorde dig glad innan du blev deprimerad?
Vad har du för intressen?
Kan du kanske prata med personalen på BUP och tillsammans med dem försöka hitta något som får dig att må bättre.
Du skriver att du nu blir hemskolad och inte får lämnas ensam. Har du personal runt dig hela tiden eller familj? Pratar du med dessa personer om hur du mår och att du tänker på att ta livet av dig?
Skulle en lösning för dig vara att chatta med någon av våra tjejjourer när det känns svårt? Du kan söka efter en lokal tjejjour här http://www.tjejjouren.se/kontakta-en-jour De är vana att ptrata med unga tjejer, och det kan kännas skönt att få möjlighet att chatta eller maila när det känns extra jobbigt.
Vi finns här för dig så tveka inte att skriva igen!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
