HejniJag är en elvaårig tjej som i hela mitt liv - sedan lekis och då man "började" livet lite mer och fram till nu i femman - har varit blyg, tillbakadragen osv. I trean, fyran slutade jag umgås med mina vänner, utan endast ibland då jag vart med min enda goda vän här i trakterna, tyvärr är vi splittrade nu då hon bytte skola och typ struntade i mig. Nu för en-två veckor sedan började jag söka upp en anledninf till mitt beteende. Jag hittade Asperger och ADHD och när jag läste om det kändes det som om det var mig dom beskrev.Jag bryr mig inte vem som bryr sig om mig eller inte, jag sköter mitt eget liv. En del skolämnen skippar jag helt oavsett om lärarna/föräldrarna bönar och ber. Man fick fan inte ett liv för att man ska styras som en jäkla slav eller nåt, inte sant? Det är iaf vad JAG tycker.Jag har skolkat flera ggr, men det är inget med det.Iaf, jag har märkt länge attjag bettet mig annorlunda, jag har utomordentligt svårt att titta någon i ögonen. Lärarna tjatar om det hela tiden, "men du titta mig i ögonen nu". Många tror väl jag är korkad rakt igenom när jag knappt svarar på deras frågor. Jag har svårt att prata (inte mentalt) så det är svårt att ta kontakt med folk, vuxna som barn.Jag tror även jag har inslag av ADHD också, jag har svårt att koncentrera mig och sitta still, ibland när jag sitter vid datorn blir jag rastlös och spriger omkring i lägenheten och står på händer mot väggen.Stör mig ofta på ljud, t ex när nån skrapar i tallriken, väggen, golvet med skon, skriker högt etc. Jag tycker - som sagt - inte om att ta upp kontakt genom med personer, så skriver hellre på dator. Men, kan ni säga vad ni tycker om detta? Ska jag söka upp nån? Jag vill inte att mina föräldrar ska veta att jag tror detta.
Svar
Hej
Tack för din fråga!
Du skriver att du har varit blyg och tillbakadragen sedan lekis. Vi kan alla känna oss blyga och tillbakadragna i någon i livet, det är ganska vanligt. Du skriver även om att du har börja söka upp anledningar till ditt beteende. Jag tycker att det är starkt av dig att ta tag i dina känslor och hur du känner. Jag skulle rekommedera att du kontaktar någon med dina funderingar kring ditt beteende. En professionell kan ge dig en mer rättvis bedömning om just detta. Du skriver även om att dina lärare och föräldrar bönar och ber dig att gå på de skolämnen du vill skippa. Dina föräldrar och lärare ber dig säkert för att dem bryr sig om dig och vill dig väl men jag förstår att det kan kännas jobbigt under skoltiden.
Du skriver även om att du har svårigheter med att ta kontakt med människor och att du har svårt att koncentrera dig. Jag kan förstå att du har funderingar kring det här men ett tips jag kan ge dig som sagt är att ta kontakt med någon, exempel på några du kan kontakta är skolkuratorn eller sjuksköterskan. De brukar kunna svara på olika frågor och funderingar.
Jag hoppas att jag har kunnat svara på dina funderingar och hör gärna av dig om du känner att något är oklart.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
