Hej! Är 16 år och är sjukt blyg. Vågar nästan inte prata med någon. I sjuan kände jag bara en person i min nya klass. Vi var inte så bra vänner, så hon lämna mig nästan direkt och gick över till "coola gänget". Jag försökte såklart hänga med. De anar inte hur mycket jag fick kämpa och hur svårt det var för mig att prata med dem. Jag lyckades bli lite kompis med dem, men märkte en tjej som var utanför gänget och var med henne med. Tillslut blev det så att jag inte hann med de andra som blev mer och mer självsäkra medan jag fortfarande var blyg. Jag var bara med tjejen som var utanför sen så vi båda blev utanför. Hon var sjuk ofta "sjuk" och jag gick ensam många dagar. Jag hatade att vara tonåring vilket jag är fortfarande för då får alla sina hormoner och blir taskiga (inte alla men de flesta). Man förstår om ett barn är taskig för de lever i sitt eget centrum har inte lärt sig att känna medkänsla än, men nu i tonåren när man kan det är då det är riktigt grovt. De började såklart snacka skit hörde inte allt såklart med några saker. Man fick veta vad de tänkte om mig och trodde att jag var en tyst tråkig person. Jag vet själv att jag är tyst i skolan, men pratar mycket hemma och med vänner. Mina enstaka vänner beskriver mig som en pratsam och rolig person. Det blir jag jätte glad över och uppskattar det väldigt mycket. För jag hör inte så många positiva saker om mig.När jag börja åttan var det en mardröm! En ny tjej hade börjat min vän och jag bestämde oss för att försöka bli vänner med henne. Jag blev själv chockad över min självsäkerhet över att umgås med denna främling. Jag visste att det måste berott på att jag hade en vän med mig. Vi blev genast vänner och var plötsligt tre. Hon blev också utanför eftersom hon var med oss, men hon hade varit "poppis" innan så de andra gilla henne mer eller hon var inte blyg av sig. Min andra vän sen sjuan gick mer till hennes spår. Jag börja känna mig utanför blev mer och mer utknuffad. Tillslut var jag ensam igen de lämnade mig utanför och min kompis sen sjuan hade ljugit massa saker om mig till vår nya kompis, så hon tyckte inte om mig. Åttan var det värsta och konstigaste året. Vi alla tre växlade jag gillade ärligt talat ingen av dem. Ingen person passa mig. De skrattade åt andra medan jag led med den som skrattades åt och snackade skit. Alla vi tre snackade skit om varandra helt patetiskt. De var falska jag ville inte va med dem, men blev tvungen i grupp arbeten och jag gjorde nästan allt. Fick tvinga dem att bara göra en liten grej för jag ville inte ge de snålskjuts, men fick det ändå.I nian var det samma sak, men plötsligt börja jag lära känna någon i sjuan och blev kompis med henne. Jag märkte att vi tyckte lite olika, men inte så hemskt som mina två andra "vänner". Jag vill hitta någon som tyckte som jag. Såklart hade sjuan tjejen en annan vän som jag blev kompis med sen. Jag skrattar åt när jag tänker hur blyg jag var mot henne innan. Vi blev jätte bra vänner fast lite likheter hade hon i beteendet eftersom hon också var sjua och var kompis med min andra sjundeklassare kompis. Nära slutet av året vårterminen träffa jag en nionde klassare som jag blev kompis med. Jag tyckte om henne genast hon var också utanför och vi hade saker gemensamt hon var mycket snäll och vi hjälpte varandra mycket.Nionde året var det bästa, åttan sämst. Men det var ändå jobbigt att inte ha någon i sin klass att vara kompis med. Hatade lektionerna och rasterna, då ingen av mina kompisar hade rast. Fick vara med mina två falska vänner då som inte heller gillade mig och hade också skaffat många fler vänner mer än mig. De falska vännerna tyckte mer om mig då antagligen för att jag lämna de ifred och inte brydde mig om dem. Redovisningarna kvittar vilka har alltid varit det värsta jag vet. Jag har gjort dem, men sjukt jobbigt. Kämpade som bara den för att prata högt, men fick alltid klagomål på att jag ska bara prata lite högre. Brukade alltid var några som skrattade diskret efter mina redovisningar sjukt jobbigt drog ner mig till botten, men försökte ignorera dem.Jag försöker alltid se på det positiva och utan all den här ensamheten skulle jag inte blivit den jag är idag. Är ändå stolt för att jag vet hur det är att vara utanför och ensam. Nu har hag börjat gymnasiet och vill inte gå igenom tre samma hemska år, men är så sjukt blyg klarar av att prata med dem en och en, men i grupp är det jätte jobbigt Speciellt med killarna. Jag klarar verkligen inte av att prata med killar för att jag pratade nästan aldrig med någon i högstadiet. Har ni några tips om hur man kan bli av med blygheten?Förlåt för så hemskt mycket text hoppas ni orkar läsa det ändå.
Svar
Hej!
Vad bra att du skrivit till oss och tagit dig tid att förklara din situation. Det kan kännas skönt att ha någon att umgås med i skolan eftersom man spenderar en hel del tid där. Det är väldigt många som är blyga och det är viktigt att komma ihåg att det inte är något fel att vara blyg. Även den mest självsäkra i klassen kan känna sig blyg i olika situationer. Utifrån din beskrivning verkar det som att du trots att du känner dig blyg, ändå har kämpat och lärt känna en del människor under högstadietiden. Tycker du är en stark tjej som har lagt märke till andra tjejer som verkar befinna sig i samma situation som du och försökt hjälpt dessa.
Det är viktigt att du inte ser blygheten som något som du måste göra dig av med eftersom det inte är fel att vara blyg. Däremot kan man försöka utmana sig själv för att minska sin egen blyghet, om man känner sig begränsad av den. Tips för hur du kan bli av med din blyghet skulle kunna vara att du inte ställer orimliga krav på dig själv när det gäller att komma över din blyghet. Du skulle kunna börja med att sätta upp mindre mål för att komma över din blyghet genom att utmana dig själv i sociala sammanhang genom att exempelvis våga prata med någon du aldrig pratat med. Det behöver inte vara att du behöver starta en full konversation, utan tänk i små steg och börja exempelvis genom allmänt kommentera något till en person. Det är viktigt att du inte dömer dig själv om du känner att du inte lyckas på det sätt du vill. Blyghet är något som alla människor upplever i olika sammanhang och vid olika tidpunkter, något som är viktigt att komma ihåg.
Ta väl hand om dig och hör gärna av dig igen!
/ Tjejjouren.se
