mina föräldrar hatar mig!

Jag mår skit dåligt, allt är bara jobbigt. och jag har alltid pratat med min mamma om sånt men nu för tiden när jag försöker prata med henne, säger honn baa "mmm, aa" (med skit jobbig ton) och går där i från innan jag ens har hunnit prata klart. och i bland fattar jag inte vad jag har gjort för fel när vi bråkar och då frågar jag " vad har jag gjort för fel" och då blir det bara skit arga på mig, och sen när jag försöker säga förlåt eller förklara mig så blir de jätte arga i gen , och då börjar jag gråta. och då tycker dom att jag är jätte jobbig och säger att jag bara kan dra här i från. och jag blir bestraffad för att jag svor en gång, men min syrra blir inte bestraffas för att hon dricker och göra massa saker hon inte får. och det känns som att mamma och pappa hatar mig... förut pratade jag alltid med min kompis, för vi berättade typ allt för varandra, men nu dissar hon bara mig för att va med några andra hon tycker i coolare. och jag har ingen annan att prata med, jag har kompisar men inga jag står så nära. och jag vill inte at´t det ska fram stå som att jag tycker synd om mig själv.jag har funderat väldigt många gånger på om dom skulle blir ledsna om jag dog eller om det bara skulle tycka att det var skönt. Jag berhöver hjälp med vad jag ska säga till dom, för jag blir sårad när det säger sånt därnt till mig.min syrra har en ätstörning och är typ deprimerad eller nåt, och mamma om pappa bryr sig alltid jätte mycke om henne och frågar alltid hur det är och så. men mig bara skiter de i, så fort jag gör illa mig och säger jätte högt att det gjorde ont så frågar de inte ens hur det gick, inte ens när jag gråter frågar dom. utan jag började blöda och det kom i soffan och mamma blev arg på mig då i stället. det enda jag vill e att det ska bry sig lite, men jag kan inte säga det till dom för det blir bara arga då... och jag vågar inte prata med nån i skolan eller nån annan jag känner heller.

Svar

Hej, vad bra att du vänder dig till oss med dina funderingar.
Du skriver att du har problem med din familj, att du känner att de inte älskar dig och att du inte kan prata med någon om detta. Det låter i ditt mail som att du har försökt prata med dina föräldrar om hur du känner och att de inte vill lyssna på dig, och att du vill ha hjälp med vad du ska säga till dem för att de ska förstå. Eftersom det verkar som att du har svårt att nå fram till dina föräldrar när du försöker berätta saker och de inte lyssnar på dig så kanske det kan vara ett alternativ att försöka kommunicera med dem på annat sätt? Skulle du till exempel kunna skriva ner vad du känner, hur ledsen deras behandling av dig gör dig, att du behöver deras stöd och inte att de är arga på dig hela tiden? Ibland när man pratar om jobbiga grejer så börjar man gråta och får inte alls fram det man tänkt säga, och det kan vara så himla jobbigt. Därför kan det vara bra att skriva ner saker, för då vet man att allt som man vill få fram kommer fram. Vad tycker du om den idén?

Annars kan det vara en idé att prata med dina föräldrar tillsammans med någon annan, en oberoende part som kan se till att alla får säga sin mening och att alla lyssnar på varandra. Det är lite mer åt familjeterapi-hållet, vad tror du om det? Har du en skolkurator du skulle kunna prata med? Hon eller han skulle i så fall kunna hjälpa till vid ett sådant samtal, eller hjälpa dig med vart du ska vända dig för att kunna ha ett sådant samtal. Eller om det finns någon annan vuxen du kommer på som skulle kunna vara med- en mor/far-förälder kanske, eller någon helt annan. Vad tror du om det? Det är allvarliga saker du skriver om, vill man ha stöd från sina föräldrar men blir sårad hela tiden är det såklart jättejobbigt. Du måste få veta varför dina föräldrar är så aviga mot dig, och varför er relation ser ut som den gör.

Du skriver också att du inte har någon att prata med om detta, för att du inte har några riktigt nära vänner. Hur känner du kring det? Finns det någon som kanske kan bli en närmre vän? Är det något du vill göra något åt? Du skriver att din förra bästis inte vill vara med dig längre och sådana saker kan ju också göra ont. Är det något du vill skriva om? Gör gärna det i så fall!

Hör gärna av dig igen, ta hand om dig!


/Tjejjouren.se