Hej!Jag vet inte vem jag ska vända mig till. Så jag valde att vända mig till er för att kunna få prata med någon. En tjej som ska fylla 18 nu i december har haft det svårt hela sitt liv, mest med hennes pappa. Hon känner att hon aldrig har haft ett hem eller ett par riktiga föräldrar bara ett par fiender. Hennes föräldrar förstår henne aldrig, trots att hon flera gånger försökt förklara för hennes föräldrar hur hennes situation ser ut, hur hon mår på grund av att i nästan snart arton år har hon kämpat med att försöka få det bra med sina föräldrar men att det aldrig går. Pappan vet om vad hans dotter vill och ber honom om men han nekar henne stöd och han är inte villig att lyssna och försöka förstå. Hon har flera gånger velat bara gå hemifrån, bara försvinna därifrån för att hon längre inte känner sig bekväm där. När det är dags att gå hem för dagen så vill hon inte ens, hon sitter ute eller bara hittar på andra saker bara för att undvika att gå hem för att det inte känns rätt för henne längre. När hon är hemma så vill hon bara därifrån, familjen har ingen bra kontakt med henne, om dom någon gång pratar så är det bara tjafs så är det bara att hon får höra vad hon får och inte får göra. Hon har missat så mycket i sitt liv pga av att hon inte fått tillåtelse att leva som ett vanligt barn, hon känner att hon aldrig haft någon barndom. Hon har flera gånger blivit kallad för en massa saker, tex att hon är bara en hora som bor i deras hem osv, hon har försökt att anpassa sig så mycket efter vad hennes föräldrar vill men dom begränsade hela hennes liv, hon fick inte gå ut med sina vänner hon fick till och med inte få träffa sina släktingar hon fick ingen rätt att prata med dom ens. Hennes föräldrar ser henne bara som ett problem barn vilket hon egentligen inte är. Att hon har varit så begränsad under så lång tid känner hon att hon aldrig fått vara barn eller fått vara en tonåring. Hon är 17 år nu och ska fylla 18 om mindre än 3 månader, men hon känner att hon inte står ut. Hon kan inte vara i det där så kallade " hemmet " som ska vara hennes hem med hennes familj, men hon känner att hon inte har någon familj. Hon har till och med slutat att gå i skolan eftersom att hon är så känslomässigt förstörd att hon kan inte sova på nätterna, när hon gick till skolan så kunde hon inte koncentrera sig men hon var en utmärkt elev som alltid hade bra betyg. Hon hade många samtal med kurator och lärare men dom lyssnade inte på henne och hörde inte henne på det sättet som hon ville bli hörd, allt dom sa bara var att du får väl stå ut med det. Men hon kan inte stå ut med det, hon orkar inte känna sig helt förstörd hela tiden, hennes föräldrar finns inte till för henne, hon måste alltid akta sig för vad hon gör så att pappan inte blir arg och får utbrott på henne. Det har gått så långt att hon försöker att inte vara hemma alls, dag eller natt så försöker hon undvika hennes föräldrar, pappan vet inte om att hon går ut mitt i natten bara för att hon blir psykiskt och känslomässigt förstörd när hon är hemma hon kan aldrig sluta tänka på vad som händer. Hon har aldrig varit kriminell, eller ens druckit en droppe alkohol i sitt liv inte ens sett vad en drog är eller ens tänt en cigg, hon har alltid velat ha ett bra liv. Men hennes pappa har förstört hennes liv och hon orkar inte mer, hon försöker dölja för alla hur dåligt hon mår egentligen med falska leenden, alla hennes släktingar vet om vad som händer men dom säger att dom inte kan hjälpa henne eftersom att dom inte har någon rätt för dom vill inte att pappan ska ge sig ut efter dom också. Pappan misstänker dottern för att hon på något sätt vill sätta dit honom, men han vet vad han har gjort mot henne, hon har blivit slagen och kallad för massa saker han har förstört hennes saker och han finns inte ens till för henne bara när han vill neka henne något bara när han vill säga nej till något men ifall dottern skulle söka hjälp från någonstans så har han säkrat sin plats redan och det vet hon inte säkert men det är hans ord; jag har gått till polisen och skrivit in dig där och berättat om vad du är för människa så att ifall du skulle försöka ge dig på mig så att du inte har någon chans för att dom kommer aldrig att tro dig. Dottern vill inte se sin pappa med sina ögon, han har slagit henne, tagit hennes barndom och tonår, kallat henne för massa saker, begränsat hennes liv till det minsta, förstört henne känslomässigt, psykiskt och fysiskt. Hon tål längre inte ens ett argument hon exploderar och blir jättearg jag tror till och med att all ilska kommer rinna över snart ilskan som hon har mot sin far, hon har fått flera flera stress anfall den senaste tiden och har gått till läkare dom har undersökt henne men allt är bra med henne förutom dom här problemen som hon har, skola har sagt att dom kan hjälpa till men dom kan inte göra något utan hennes tillåtelse. Det är många som vet om vad som händer men inte kan göra något åt saken. Tjejen har också velat så många gånger att lämna hemmet och aldrig gå tillbaka dit men mamman har sagt nej för att hon har varit rädd att det skulle bli kaos i hemmet. Hon har velat rädda sig själv så länge och sluta lida när hon egentligen inte behöver men mamman har satt stopp för henne för att det skulle bli krig mellan dottern och pappan. Hon har hela tiden sagt stå ut gör inget bara på grund av att mamman inte tillåtit henne att rädda sitt liv från detta elände. Hon vet inte vad hon ska ta sig till, allt hon gör måste hon akta sig för sin farsa. Dottern orkar inte mer och känner att hennes föräldrar inte hjälper henne med något, dom gör inget med vilja, dom ser ner på henne och hon har kommit över dom så att hon inte vill ha någonting med dom mer att göra, hon känner att varför ska hennes föräldrar ha något att säga om henne när allt dom gör är förstör för henne. Hon blir straffad för att hon försöker undvika dom istället för att bara tjafsa med dom hon vill bara komma undan för sin egen skull för att hon inte längre orkar det har gått över hennes gräns. Hon blir straffad om hon tjafsar med dom och hon blir straffad om hon undviker att ens se dom. Hon har mindre än 3 månader kvar men hon vet inte om hon kommer orka stå ut längre, hon vet inte om hon ska vända sig till socialen eftersom att när dom ska utreda så kommer pappan att vända allt upp och ner han kommer aldrig erkänna att det är så här han kommer bara vända felet på henne att hon är ett problem barn. Hon önskar att socialen kunde bara hjälpa henne med att få en egen lägenhet så att hon kan komma undan från pappan och så att hon kan forma sitt liv och andas ut lite på det sättet som hon vill, hennes liv styrdes av hennes pappa. Hon vill styra sitt liv själv nu, men kan troligen inte vänta tills december hon behöver hjälp nu! Men vet inte vad hon ska göra eftersom att pappan kommer att vara ute efter att ta ner henne och vända allt mot henne så att ingen kommer lyssna på henne eller tro på henne. Vad ska hon göra?MVH Orolig

Hejsan! Vad bra att du hör av dig till oss med dina funderingar och tankar kring flickan. Det verkar verkligen som att du bryr dig om henne och det låter bra! Det låter som att hon verkligen har det tufft och att hon/ni inte vet hur ni ska gå tillväga längre. Det låter som att ni verkligen har försökt det mesta angående hjälp ifrån kurator, läkare och dylikt. Jag förstår att det kan kännas tufft att behöva gå till kuratorn medans dom behöver hennes tillåtelse med att gå vidare i frågan. Det finns också hjälp att få via polisen, ungdomsmottagningen eller socialtjänsten men då är det lite svårare att hålla det hemligt. Det hon verkligen ska ta till sig är att det aldrig är rätt att behandla en annan människa så som hennes föräldrar gör. Slår fadern henne så är det polisen eller socialtjänsten som ska rycka in, för ingenting blir bättre utav att hålla detta hemligt, hon råkar mer och mer illa om hon stannar i sådana förhållanden. Det finns skyddat boende att tillgå om man så vill, det kan Ni läsa mer om här, om man till exempel känner att man kan och vill ta kontakt med socialtjänsten så kan dom efter en bedömning hitta ett boende, detta kan då bli hos en jourfamilj som man kan bo hos under trygga förhållanden. Efter ett tag så kan socialtjänsten undersöka om man kan återvända till sin "biologiska" familj om man nu känner att man vill det vill säga. Dom kan säkert också hjälpa henne vidare om hon sedan vill ha ett eget boende. Hon har tur som har dig som bryr sig om henne, du verkar vara en fin människa. Att hon vet att hon har dig betyder säkert jätte mycket! Jag hoppas att det ordnar sig för henne och att hon får den hjälp hon har rätt till!

Hör gärna av dig igen eller berätta för henne om hon inte vet det, att hon alltid kan chatta med oss, ringa, ställa frågor till frågelådan eller prata med oss via msn. Information finns på hemsidan.

Ta hand om dig! // Orebro.tjejjour.se