Hej, jag vet inte vad jag ska göra. Jag är jätte trött på att ha bröst, de är hela tiden ivägen och jag tycker att det är äckligt att ha bröst, för mig då. Jag tycker inte att det är fel att någon annan tjej har det, men att jag har det är inte okej. Det är bara BLEEEÖÖÖHHHH... De rör ju på sig också, och det är inte kul!Jag äcklas helt enkelt av att vara tjej ganska ofta, det blir ibland så att jag nästan förstör en sak pga att jag tycker det är äckligt. Speciellt ifall det är kärlek på en film eller någonting och jag känner att jag inte vill höra till det. Men att jag ändå vill vara tjej, men utan ett kön! Det är jobbigt att känna såhär och jag vet inte vad jag ska göra.Jag har också en till fråga och det handlar om dålig självkänsla. Jag vill göra många saker och börja i många olika sporter, och jag vill vill vill vill vill synas! Men det går inte! Hemma på kvällarna tänker " Yeah! Nu ska jag vara awesome i skolan imon!" Men nej, jag är fortfarande helt tyst och blyg och det är störande! Jag kan inte bli arg i skolan så som jag kan bli hemma, och det är också jobbigt. Det känns som om alla tycker jag är pissdålig och tjock och ful men jag vet att jag inte är tjock eller full eller dålig men det känns så ändå. Jag vill kunna ta plats och vara bäst och sluta vara med andra personer och följa dem för det känns som om de inte bryr sig ett dugg om mig och jag känner mig utnyttjad och jag vill helt enkelt bli gladare och allting! Det känns som om jag måste typ leda alla på rätt väg och inte hinner med mig själv och det är JOBBIGT!! Jag vill inte vara mentor för folk! Hur ska jag göra med alla problem? Just nu känner jag mig ganska okej, det är därför jag lyckas skriva så här mycket!
Svar
Hej! Tack för ditt mejl! Ska försöka svara så gott jag kan!
Du börjar med att skriva om dina bröst och att du är trött på att ha dem och att du tycker att de är i vägen! Du är inte ensam om att känna så här! När man är i tonåren och kroppen växer och utvecklas så kan det ibland vara svårt att rent psykiskt hänga med i sin utveckling! Många ungdomar upplever att deras kropp nästan bokstavligen förändras från den ena dagen till den andra och det kan vara svårt att acceptera och tycka om sin "nya" kropp. För en del tonåringar utvecklas kroppen extra snabbt och bröst kan vara en sådan kroppsdel som växer snabbt och det kan kännas svårt att hantera det. Kroppen utvecklas från ca 11 årsåldern till att man är uppåt 20 år. Så det kan hända mycket och för många tar det flera år innan man kan identifiera sig med sin kropp och sig själv. Även sexualiteten är något man börjar fundera över-vad och vem är det jag tänder på och så vidare!I den här åldern är det också mycket hormoner i omlopp och det kan göra att man känner sig förvirrad och osäker på vem man är som person. Könsfrågan som du nämner är också något många funderar över och för en del personer är det svårt att identifiera sig vid ett kön, tjej eller kille, det kanske inte är säkert att man "passar" in i någon av kategorierna! För en del personer reds det ut med tiden och man hittar sin identitet. Men så enkelt är det inte för alla och är det så att man har fler frågor om kön, identitetsfrågor och sexualitet tipsar jag om www.rfsl.se som har kunnigt folk att prata med om man har frågor just om detta!
Du tar även upp dålig självkänsla och det är något väldigt många människor undrar över! En orsak till att så pass många frågar om det och har dålig självlänsla kan kanske vara att vi lever i ett prestationssamhälle-vi förväntas vara bra på mycket och dessutom se bra ut, enligt mallen för hur en lyckad och framgångsrik tjej/kille ser ut. Det är många som upplever prestationsångest just av den anledningen att de kan inte vara bäst på allt och uppfylla "kraven" på utseende. Du skriver att du tänker att " Yeah! Nu ska jag vara awesome i skolan imon!", att du vill börja i många sporter och att du vill synas, men att när morgondagen kommer så bllir det inte så. Jag förstår om det kan kännas frustrerande, att man vill så mycket och så blir det ingenting av det! Mitt råd är att du ska ta en funderare på vad DU egentligen vill göra. Vill du kanske prova att börja utöva en sport eller annat så våga testa den sporten men sätt inte ribban för högt för dig själv med att tänka att du vill göra "allt" på samma gång utan ta ett litet delmål i taget! Fundera också på vad du tycker om att göra, vad tycker du är kul och vad är du bra på? Kanske är du duktig på att måla och det gör dig verkligen glad och rofylld att få måla så är det en kanonbra grej att göra för sin självkänsla! Många av oss sätter för höga krav på oss själva och det är bättre att försöka inse sina begränsningar istället för att "gå in i väggen" och må dåligt! Det är jättebra att sikta högt, men att ha flera delmål på vägen dit kan göra det hela enklare för dig själv!
Du skriver att du känner dig som en mentor för andra och att du måste leda andra in på rätt väg och att du inte hinner med dig själv! Jag vet att det är svårt att prioritera sig själv om exempelvis en kompis mår dåligt och vill ha hjälp, men du måste också inse dina begränsningar och göra sådant som du mår bra av och inte sådant som bara tar av din energi! Om man bara ger och ger till andra men aldrig får något tillbaka så orkar man till slut inte göra något åt sitt egna liv. Det är jättesvårt men försök att säga nej, vänligt men bestämt, om du känner att det blir för påfrestande med att finnas för andra i din omgivning! Har du någon bra kompis att prata med? Eller en förälder? Kanske kan den personen vara till stöd för dig och som du kan bolla dina tankar och känslor med?! Ett steg mot att få bättre självkänsla är att skapa goda relationer, för de personerna som är schyssta är även de som gör att man mår bättre! Försök att prioritera dig själv mer och känn efter vad du mår bäst av!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
