snällahjälpmig!

hej, jag vet inte varför men jag bär på någon slags sorg kanske för allting som händer jag orkar inte längre känns det som men jag är fortfarande stark och vill ut och göra något men jag vet inte vad? jag har börjat och skära mig nu. det känns ju bra på något vis men jag vet att det är fel, är detta ett tecken på att jag vill synas? jag har bra vänner förutom en som svikit mig flera gånger och jag har alltid stått vid hennes sida men nästan aldrig hon vid min nu beter hon sig som en annanoch är med en annan av mina vänner och dom kallar sig bästa vänner. samtidig så skickar hon ett sms: förlåt att jag dissar dig i skolan men du är min absolut bästa vänn! älskar dig!och jag vill älska henne som bästa vänn när vi är ensama är hon underbar men annars bara anorlunda försöker värka lite "blond" för att få uppmärksamhet och blivit ganska populär på det. hon typ åt ganska mycket godis och sådant en dag så då sa hon: ja då blir det ingen skolmat imorn då! och jag vet precis vad som händer imorn hon går ner och köper godis istället för att äta och sedan klagar hon på att hon är fet vilket hon inte är!!! ÄN! det var jag som hjälpte henne komma tillbacks efter att hon inte längre hade några vänner, försvarat henne, stöttat henne! och vad får jag? inget! ni kommer säkert säga att hon känner samma sak men så är det inte? hon är en riktig egoist åh jag älskar henne samtidigt som jag hatar henne! skulle bara vilja bli skit bra vänn med hennes nuvarande "bästis" och så är det hon som inte har någon att vara med jag som dissar henne för en gångs skull! men jag skulle aldrig kunna göra så mot henne jag vet ju hur det känns jag vill men ändå inte. hon visar aldrig vad hon skickar, men jag ska muntert visa mina sms!.. men jag har ju sagt till när hon tar kort så "får det bara plats två" men när deet är någon annan än jag som är den tredje så går det, men man kan inte kalla det mobbing för ïngen märker det mer än jag visa tycker hon blivit anorlunda men inte så illa! men dom har inte kännt henne lika länge som jag. min andra vänn har jag kännt mindre än ett år och hon har också börjat skära sig fast vi skär oss ju inte jätte mycket fast vi gör ju det. hon värkar ha det ungefär som mig, nästan på pricken. båda har samma problem med knäna samma problem med våra föräldrar samma sak med vänner typ och så massa små saker men mina föräldrar värker ju inte gilla henne vi förstår varann det är en andledning till att jag inte kan förstöra för min andra kompis också för då skulle jag knappt kunna va med henne jaag skulle vilja att hon va som vanligt igen bara ingen förstår hur dåligt jag mår av allting som händer runt omkring mig min familj har jag förklarat många gånger i andra medelanden hon har aldrig fel om hon säger så så är det så om hon säger fel så är svaret ah m eh ja då får jag väll erkänna då. (surt och bittert) om jag har fel är det en annan sak då skulle jag inte börja tjata imot och det är ju oftast det som händer trots att hon har fel för det är väldigt ovanligt att hon har fel.. (tror hon) jag hoppas ni fattar slipper jag tänka mer på den delen sedan så släpper dom aldrig taget om mig dom är föör beskydande så att det blir jobbigt!. jag vågar knappt ta med mig kompisar hem eftersom hon blir så falsk då men det blir i och för sig många mammor för att bli omtyckta kanske? men jag tycker det är jobbigt och värst är att när dom gått klagar hon på varenda steg dom tat och att hur kunde du låta dom göra så så oförskämt! varför satt ni i vardagsrummet och prata!? gaaaah jag blir galen på det! jag sa det till henne och då blev hon sur och gick ifrån och eftersom hon antagligen visste att jag skulle ta upp det igen tänkte hon ju igenom vettiga svar som hon inte kunde ta direkt! så är det nästan alltid! och så frågar min lillebror vad som hände ne, hon kallade ju mig bara falsk vidrig och massa andra saker! så sa hon! men det ända jag sakt var att hon var falsk MOT MINA VÄNNER! eftersom hon aldrig va sig själv? en gång blev jag tvingad att ta en annan promenad med familjen vist okej till slut men när vi kom där man kunde ta två vägar så ville jag ta ena och hon andra, och alla gick till henne såklart eftersom ingen vågar säga emot och hon är van vid att bestämma så jag tog den andra vägen och hon blir klart vansinnig på en sådan liten sak och jag säger vad jag nyss sa att jag tyckte att inte alltid hon kunde bestämma och då ska det vara ett prat om detta men för första gången går jag där i från för jag orkar inte med det? detta gör det så klart värre men jag vägrar prata mer med henne sedan släpper det ju men det återupprepas ju gång på gång sådannt här och jag tänker inte längre ge mig sedan så är jag riktigt skoltrött orkar inte med det kan bro på att jag har sömnbrist jag ligger vaken till 3 i ena sekunden är klockan 1 sedan när jag legat och tänkt ett tag så blir klockan 3 sedan vaknar jag vid fem det är nog för jag är så orolig över att han jag är på "g" med är 5 år(18) äldre vi har sms:at seriöst och ska träffas men nu har han inte skickat nått på jätte länge och det brukar vara jag också som skickar kanske har han tröttnat på mig? vi ska träffas men vi vet inte när han vill alltid träffas på kvällen vilket jag inte änns får med vänner men jag vet inte hur jag ska be honom träffas på dagen? allt är så sjukt konstigt nu!? jag orkar inte tänka på mer! jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen