Hej Jag har nyss fått reda på att en kille i min teatergrupp har dött av ett epelepsi anfall (vet ej hur man stavar det). Min bästa kompis sms:ade mig men först trodde jag inte på henne, för jag vet aldrig om hon skojar eller inte och det är jobbigt! För en gång så sa jag att hon inte sjöng bra för hon gör helt seriöst inte det! Så hon satte sig i soffan och såg ledsen ut, jag trodde ju såklart att hon var ledsen! Sen visade det sig att hon bara skämtade och jag blev igentligen arg på henne men jag var ju tvungen att säga till henne att jag skojade om det där med att hon inte sjunger bra. Iallafall så kom jag bort mig nu, jag har gått igenom död när min gammelmormor dog. Då var jag ju ledsen men hanterade det ganska bra men det känns konstigt nu när denna killen (vill inte säga namn) dog även om jag inte kände honom så jättebra. Även om min släkting (gammelmormor) dog känns det konstigare nu eftersom han bara var 16. Jag har 3 frågor:1. Varför känns det konstigare nu när killen dog än när min släkting dog även om jag inte kände honom så bra? Det är ju konstigt.2. Vad ska jag göra åt min kompis?! Hon skojar ibland och ibland inte. Det är JÄTTEJOBBIGT!!!! Hon kan ju få mig att tro att hennes pappa har dött eller att hon ligger på sjukhus med nån allvarlig sjukdom och man ska ju inte skoja om sånt!! Hon kan få mig att tro att jag sårar henne jättemycket när jag säger att hon inte sjuger bra!3. Hur kan man säga till nån man bryr sig om att dom t.ex inte sjuger bra???
Svar
Hej!
1. Det är sorgligt när en ung person dör och ofta blir man chockad eftersom det i de flesta fall är oväntat. Det är verkligen inte konstigt att du är ledsen och chockad, att din gammelmormor dog var förmodligen mer väntat och du var kanske förberedd på det på ett annat sätt? Om du kan så försök prata om det med andra som kände killen i fråga, det kan vara skönt att få prata om det och så kan ni tillsammans diskutera varför det känns så konstigt när någon som är så ung går bort. Du kommer märka att det finns fler än du som också är upprörda och chockade!
2. Jag tror att det bästa du kan göra för att få din kompis att sluta hitta på saker är att lugnt och tydligt förklara varför det känns så jobbigt för dig. Att hon skojar/ljuger om så pass allvarliga och känslosamma saker som att människor dör/ligger på sjukhus är självklart inte okej. Om hon inte förstår dig kanske du får göra en avvägning ifall det är värt att umgås så mycket med henne eller inte? Om du trivs i hennes sällskap i övrigt kanske du kan prova att bara inte bry dig så mycket om vad hon säger, eller göra klart för henne när du inte riktigt tror på hennes historier.
3. Att säga till någon att de inte sjunger bra är svårt! Är det viktigt att personen vet om det? Om det bara är någon som sjunger för att det är roligt så kanske du inte behöver säga något? Man måste inte vara bra på allt, du kan peppa personen ändå eller kanske föreslå att ni tränar ihop. Om det är så att du är orolig för personen, t ex om denne ska ställa upp i en tävling eller liknande och du är rädd att han/hon ska bli sårad så kanske du kan prova lite konstruktiv kritik - till exempel genom att säga "du är duktig på att dansa/stå på scen, men du kanske behöver träna på det här stycket innan du är redo?". Eller föreslå att personen ska sjunga för någon annan, en musiklärare eller liknande, och låt på så sätt denne ge tips/kritik istället. Men det är ett känsligt ämne för många och alla kan utvecklas så du kanske först kan prova att peppa och ge tips, kanske föreslå en sånglektion så att personen genom det blir mer medveten om sin sångkapacitet.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
