Jag är en tjej som har väldigt många vänner, en jätte bra familj och jag borde egentligen vara lycklig, men det är jag inte.I början av sjuan, var jag som jag alltid varit: lite kaxig, ville ha uppmäksamhet och ganska högljudd. Jag blev kär i en åtta, och det kanske skulle ha blivit något, om jag inte varit för feg. Vid Jultiden började jag läsa ganska sorgliga böcker och jag började fråga mig själv vad det är jag vill av livet. Jag började på en hel förändring. Jag slutade på fotboll, jag började rita, fotografera och skriva små texter om livet och om mina tankar. Jag har alltid tänkt mycket om livet och jorden, men nu har det blivit mer och mer. Jag har bestämnt mig att jag ska bli filosof och fotograf. Jag och mina kompisar började hänga med två killar ur sexan. Den ena, Alex, blev kär i mig. Efter ett tag dissade några av mina kompisar dom. Men jag och två andra var fotfarande med dom. Jag började glömma killen i åttan pga Alex. Vi började kramas mycket och länge och vi var väl det man kallar på g. Under hela tiden av min förändring, började jag också ifrågasätta livet. Mpnga dagar kändes det som jag inte hade någon lust längre, jag började bli ledsen i skolan också. När jag satt ledsen i skolan kom alla min kompisar fram och frågade vad det var, men jag märkte vem som brydde sig och vem som bara ville ha skvaller. Jag började fråga mig vad som var meningen med livet, jag orkade inte med alla problemen, alla falska personligheter och all yttlighet som alla andra hade men också jag. Jag märkte att mina deprisioner började irritera dom andra, förutom en. Hon och jag har kommit närmare och närmare, och jag är valdigt glad att jag har henne. Nu är Alex inte längre kär i mig, men jag är lite kär i honom. Han vet inte om det. Han började dissa oss och jag är valdigt lessen över det. När jag är deppig vill jag bara dö, jag funderar ärligt på hur jag ska döda mig själv. Men jag tänker på mina vänner och på min familj. Jag vill inte göra dom lessna. Men när jag har bråkat med min familj och är deppig känns det som jag bara skulle hoppa. Jag är jätte rädd att jag bara ska göra det, när jag är deppig och sur på min familj. För jag vill inte göra det mot min familj. Snälla hjälp! Hur ska jag stoppa dom där tankarna och hitta listen att leva igen?
Svar:
Hej!
Vad bra att du hör av dig till oss, vi finns gärna här och lyssnar.
Vi vill börja med att säga att det är väldigt starkt av dig att berätta det här. Det låter som att du funderar mycket och är väldigt insiktsfull. Vad roligt att du vill bli fotograf och filosof, vi tror att de yrkena skulle passa dig. Då behöver man ha ögonen öppna och ha förmågan att se både helheter och detaljer, och det verkar du ha.
Det är roligt att höra att du har en familj som du tycker om och som betyder mycket för dig. Kan du prata med dem om hur du mår? Finns det någon i familjen som du skulle vilja berätta för?
Du skriver att du borde vara lycklig. Vi tror inte riktigt att man kan säga att någon borde må på ett visst sätt. Man kan inte alltid styra över hur man mår och vi har alla perioder som är lättare eller svårare, det ser olika ut från person till person och det går inte riktigt att säga att man borde må på det ena eller andra sättet.
Du beskriver att du har förändrats som person sedan början av sjuan. Vi tänker att det inte är ovanligt att förändras mycket under högstadietiden, det är en tid då det händer mycket med kroppen och huvudet, och också med personerna och omgivningen runt omkring en. Men det är klart att det är olika från person till person, och det betyder inte att det inte är jobbigt.
Vi tycker också att det var starkt av dig och din ena kompis att fortsätta att hänga med Alex och hans kompis även när era andra kompisar började dissa dem. Vad tråkigt att höra att de börjat dissa er nu, vi förstår att det gör dig ledsen. Tror du att Alex vet om att du gillar honom? Tror du att det skulle vara annorlunda om han visste? Skulle du vilja att han visste om hur du känner?
Du berättar om spelade ytligheter hos både dig själv och andra. Vi vill säga igen att vi tycker att du är väldigt klarsynt och insiktsfull. Ta vara på det! Kanske kan du ge ut något av det du skriver i framtiden? Eller skriva en blogg, om du inte redan gör det? Vi tror att fler skulle uppskatta att ta del av dina tankar, om du skulle vilja dela med dig av dem.
Så bra att du har en kompis som inte blev irriterad av dina depressioner, vi förstår att du är glad för henne!
Du berättar också att du funderar över hur du ska döda dig själv, och att de tankarna är väldigt jobbiga. Det kan vi förstå, det låter jobbigt och tungt. Du skriver att du inte vill ta livet av dig därför att du inte vill göra din familj och dina vänner ledsna. Vi tänker att den viktigaste personen i ditt liv är du, och du har rätt att leva och må bra för din egen skull. Är du med på hur vi menar? Det var bra att du skrev till oss och berättade. Finns det någon mer du kan prata med? Kan du prata med din kompis du berättade om, eller med någon i din familj? Eller någon vuxen på skolan som du har förtroende för? Du får också gärna skriva tillbaka till oss eller kontakta en tjejjour nära dig – eller långt bort från dig om det känns bättre. Vi finns här och vi pratar gärna vidare.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
