Hej! jag ska gå rakt på sak, jag är en tjej å 14 år, och grejjen är den att jag har vant mig vid att sova naken, jag har en 2 år äldre bror och han lanade med sin kompis hos oss i helgen... Jag vaknade på natten och hans kompis hade kommit in i mitt rum och tagit bort täcket och satt mellan mina ben med en ficklampa och tittade, jag tror att han drog och särade på blygdläpparna också och att jag vaknade av det, men är inte säker... jag skämdes jätte jätte mycket för ingen har sett min fitta någonsin förut, men jag blev också jättearg för jag visste inte hur länge han varit där eller vad han hade gjort precis...Han blev jätterädd och började nästan gråta när jag vaknade, man märkte att han skämdes jättemycket för det han gjorde och jag tycker nästan synd om honom, har inte berättat det för någon än, inte min bror heller för jag tycker synd om hans kompis, men känns som jag borde göra något iaf... Vill inte anmäla honom för det känns så taskigt, men vill göra något men kan inte för det är ju pinsamt för mig också att säga det till tex mamma eller min bror eller nån... hur ska jag göra??
Svar
Hej!
Du beskriver att din brors kompis gick in till dig när du sov, och tittade och (undersökte?) ditt kön utan ditt medgivande. Du berättar att du vaknade mitt i och att du blev arg och skämdes, och att han skämdes och nästan grät. Det som du beskriver är ett sexuellt övergrepp. När någon gör något sexuellt med någon annan som inte vill - så är det ett sexuellt övergrepp. Det att du skäms, och det att han skäms, gör det inte till ett mindre brott, och det tar inte någon skuld bort från honom. Han vet framför allt att det han gjort är fel, annars hade han inte försökt smyga sig på dig när du sov, och inte hade han skämts så mycket heller när du kom på honom.
Det som vi vill att du ska tänka på är att även om vi förstår att du skäms, och tycker det är jobbigt att någon sett ditt underliv, så är det ingen skuld och ingen skam som faller på dig. Du har INTE gjort något fel och de negativa känslorna du känner är inte pga av något som du har gjort eller borde göra. Allt ansvar faller på honom.
Vad du vill göra är upp till dig. Det blir bara rätt om du tycker att det är rätt. Du kan självklart polisanmäla hononom, och/eller så kan du berätta för din bror eller någon annan i din familj. Vi vill inte tvinga dig att göra det ena eller det andra, men vi vet av erfarenhet att det brukar kännas bättre att få dela något sånt här, än att gå med det själv. Och ibland är bara det att göra en polisanmälan en slags upprättelse, att man markerar att det som gjordes mot en var fel och att man inte accepterar det. Och andra tycker att polisanmäla är jobbigt och vill undvika det. Vi tänker som sagt inte tala om för dig om hur du ska göra, men vi ser gärna att du inte går och bär på detta själv.
Vi förstår att det kan vara svårt att prata om det. Och vi hör det du säger med att det är pinsamt, för det kan det vara, även om det som hände inte var ens fel. Ett bra tips är att skriva ett brev eller ett mejl, som du sedan visar/skickar till de personer som du älskar som du vet om gör allt för att du ska må bra. Tänk om det hade varit tvärtom, att en av dina kompisar betett sig väldigt illa mot din bror/syskon, kanske hade du velat veta det, så att du hade kunnat skydda ditt syskon, och inte ta dit den människan hem igen? Och samma med dina föräldrar, de vill nog gärna veta så att de kan skydda dig mot sånt här. Det är viktigt att du gör det du vill, och med polisanmälan behöver du inte ta ställning just nu. Du kan vänta lite, prata med din familj och kanske någon eller några vänner, innan du beslutar dig. Du skulle också kunna ta kontakt med en kurator på skolan eller någon på ungdomsmottagningen.
Vi förstår det att du inte vill "vara taskig" mot din brors kompis, men konsekvenserna för hans hemska agerande är inte ditt ansvar. Och han har faktiskt begått ett brott. Och det är allvarligare också att du är under femton år.
Du är jättestark och vi är säkra på att du kommer att ordna det här på ett sätt som passar dig bäst. Det kommer att vara jobbigt ett tag, men med hjälp och stöd av de omkring dig så kommer du att komma över det här en dag. Och lämna skulden på förövaren.
Vi önskar all lycka, ta hand om dig! Du kan alltid höra av dig igen (om det här eller något annat) och vi står alltid alltid på din sida.
Kramar,
Tjejjouren.se
