Hej tjejjouren :)Förra helgen så var jag på semester i London. Det var jätteroligt, tills en fundering dök upp i mitt huvud och jag var deppad resten av resan. Jag såg alla människor gå runt på stan, och tänkte på hur många människor det finns i världen. Och att en del aldrig riktigt får leva livet till max liksom... Då kom jag och tänka på migsjälv. Jag är ju bara en liten skitunge från en håla i sverige som aldrig kommer att bli någonting. Jag är så rädd för att jag ska kasta bort mitt liv. Jag är rädd för att livet är så kort, och jag vet inte vad jag ska göra med det. Jag är också rädd för att mista allt jag har. Mina vänner, min familj, min hund och allting! Jag tänker på det varje dag och det har gjort mig väldigt deppad ända sen Januari... Min fråga är väl igentligen: Vad fan är meningen med livet?
Svar
Hej!
Oj, det är verkligen ingen liten fråga du ställer och jag vet inte riktigt om det finns något bra svar på den. Men jag ska ge den ett gott försök!
Jag tror att de flesta människor mer eller mindre funderar över sin livssituation. Hur har det blivit såhär? Hade jag kunnat göra någonting annorlunda? Vad är min plats i livet? Det är lätt att bli lite nere när man har sådana funderingar, eftersom det nästan blir lite för mycket att ta in. Ibland kan det kännas som att livet är större än vad människans hjärna klarar av.
Men om vi vänder på hela resonemanget; vad är det som får dig att må bra? Vad i ditt liv är du lycklig över? Vilka möjligheter har du framför dig? Det kan låta otroligt klyschigt att prata om att vara positiv, men ibland kan det hjälpa att försöka se möjligheter istället för omöjligheter. Jag tror absolut att ditt liv har mycket mer att erbjuda i framtiden, man kan ju faktiskt till stor del skapa sitt liv ganska mycket själv. Fundera lite över hur du skulle vilja ha det, vad du helst skulle vilja göra och vad som gör glad och tillfreds.
Nu låter det såklart som att det är jättelätt, men det är det inte alltid. Ibland kan det krävas mycket tankekraft och energi för att hitta lösningar och ens komma fram till vem man är själv. Men jag tror ändå att det kan vara viktigt att vid sidan om grubblerierna också leva i nuet och njuta av det livet man har.
Om du känner att dessa tankar tynger dig mycket så kanske du skulle behöva prata med någon? En kurator, en vän, en tjejjour eller någon annan du känner att du vill öppna dig för. Många gånger kan tankar och känslor som dessa lättas lite om man får prata om dem. Här kan du hitta lite kontakter om du vill prata mer:
http://www.tjejjouren.se/kontakta-en-jour
http://www.umo.se/
Ha det bra! Jag håller tummarna för att du hittar din plats och att allt kommer lösa sig för dig.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
