hej! jag har så sjuuukt mycket frågor som har snurrat runt jag vet inte hur länge, så bered er på en bomb haha :/ jo det är så att jag växte upp tilsammans med en pappa som är bland missbrukare men han har lagt av med knark och brännvin, nu dricker han bara öl. ''bara'' och har adhd och borderline. (flyttade bort från pappa med min mamma vid 5½ års ålder) men aja.. och min mamma är bara störd. har misshandlat mig så långt tillbaks som jag kommer ihåg (flyttade ifrån henne till en ''plastpappa'' nu i sommras) och saken är den att jag har tagit upp kontakten med min riktiga pappa, har tillochmed träffat honom och jag kände verkligen hur mycket jag saknar honom, han va ju bara dum i huvudet när han va bäng.. liksom? ingen vet om våran kontakt, för jag får knappt nämna honom ens, soc och mamma skulle döda mig.. aja.. det va väl familjedelen.
sen i januari månad blev jag tillsammans med min första ''seriösa'' kille (va nog inte så seriöst men du fattar) vi är i skrivandes stund fortfarande tillsammans och vi har haft mysigt och smekt varandra och så men inget mer. alltså vi har inte haft sex. det pinsamma och jobbiga i allt är att han har tjatat 1000 gånger om det, frågat om jag vill ha det med han minst lika många gånger och .. ja liksom typ bett om det? rakt ut liksom? :S det är inte riktigt min stil.. jag tycker bara det är pinsamt.. eller om han skulle fråga lite försiktigt efter minst en månad så okej, men inte efter en vecka, vilket han gjorde. och jag känner mig så otroligt kränkt pga av att första gången han sov här så låg vi och mös och när jag inte gjorde som han sa så sa han att jag skulle få bestraffning (ja ba aha, nu ska han slå mig.. bit ihop nu.) men han började ta av mig mina kläder?! och vips när allt va av och jag låg på honom (skämdes som en gris då jag aldrig varit naken inför en kille förut, och för att jag inte ville) så börjar han ta på mig. på rumpan, tuttarna och smeka min fitta, fast han hann aldrig penetrera mig, bara smeka på den. jag kände mig väldigt obekväm och utan att tänka på det så höll jag för mina bröst och (förskte) kämpa mig därifrån men han är as stark (och jag svag som helvete..-.-) och han tokglor på mina bröst och ba ''det där va väl inte så farligt? dom är ju jätte fina? vad är det för fel?'' osv osv jag får ont i magen av att tänka tillbaks på det där just nu så ska sluta skriva.. det som hände då, hände iallafall..
och nästa dag i skolan va det VERKLIGEN jääääätte kul att det första man får höra i korridoren är min kompis som ba ''haha nemen hörru, har du negernipples? ;) ;) ;)'' och ja ba ''VA?!?'' typ.. skämdes så jävla mycket... och när jag försökte prata bort det så psykade dom bara mig... kände mig kränkt. somfan. :/ på tal om det... jag ogillar mina tuttar extreeeemt mycket! dom är spetsiga, små, lite små hängiga (inte som på en gammal tant men lite ändå...), rätt så mörka bröstvårtor och stora vårtgårdar! det sista är nog det jag har mest komplex för.. kan det vara för att jag har varit tjock hela mitt liv? (är nu smal iof, fick ätstörningen anorexia i början av åk: 8, går nu i 9:an) men stör mig på det otroligt mycket. vad kan man göra åt saken? om det inte finns något lätt/billigt/naturligt/normalt/icke-överdrivet att göra åt saken tänker jag operera mig. det skulle få mig att må bättre och vara mer öppen. :)
tillbaks till min kille.. jag förlät honom för det han gjorde den natten, och sen nån vecka efter det så strulade vi (det va min första gång, inte hans) och jag kände mig jätte glad och skitstolt ver att jag verkligen gjorde det! det va en stor grej för mig och FAKTISKT så tycker jag att man får vara stolt när man övervinner rädslor :) blablabla nu glider jag in på annat... :/ förlåt. det jag skulle säga va iallafall att så fort jag får chansen att prata med honom face 2 face så ska jag göra slut, måndag om jag har tur? varför undrar du nog? ja det är för att jag har förlåtiti honom så många gånger och gett nya chanser och struntat totalt i mig själv. det han har gjort och erkänt är : kränkte mig den där natten, strulat med sitt ex, strulat med sin kompis(tjej), strulat med MIN kompis(tjej), blivit avsugen av min kompis(tjej) och det han har gjort som han inte har berättat är: legat med sina ex, penetrerat och utnyttjat mig när jag har varit fr full för att ta ansvar för mig själv (min kompis berättade det för mig dagen efter...)
haha shit... nu när man verkligen skriver upp allt så är det ju ganska mycket :O kändes inte som sååå mycket innan.. men aa jag har ju funderat fram å tillbaks om jag ska göra slut så jag ringde min bästa vän, min andra halva igår och pratade i 5-6 timmar om precis ALLT. skönt med råd och tips från någon nära vän :') och alla (dom som jag umngås med i skolan & min bästa vän) säger att min kille är ett svin som inte förtjänar mig och att jag ska dumpa honom på direkten? tycker du också det? asså jag vet ju egentligen, men det känns bättre med nån som sparkar mig i röven om du fattar vad jag menar :) hoppas det inte blir fr jobbigt at svara nu... :) kram
jo juste! måste bara fråga, jag tror att jag har adhd. haha från det ena till det andra... men allvar. symptomen stämmer in, folk (alltså vuxna seriösa) har sagt det till mig så länge jag kan minnas typ att jag borde kolla upp blablabla... soc sa att jag skulle in på jag koll förut, men jag vägrade (dum som jag var, visste knappt vad det va... trodde man va som snurre sprätt och va helt störd i huvet) nu vet jag bättre, 3 av mina kompisar har adhd och en har add. dom är perfekt normala, det syns ju liksom inte? det bara finns där. mnen jaa iallafall.. om jag nu vill kolla upp om jag har adhd eller add, hur ska jag gå till väga?? min skolkurator & min mentor tittade bara konstigt på mig och kunde knappt hålla sig för att skratta när jag berättade om mina misstankar om adhd/add....? kände mig faktiskt rädd dum och kränkt då..:/ men jag klarar mig, dom är bara dumma :)) så nu va de nog slut på frågor, hoppas ni får med vsra på allt, uppskattas till 1000! verkligen :) kram på dig! :)
Svar
Hej!
Vad bra att du skriver till oss med dina funderingar. Du har skrivit ett långt mail och vi hoppas att det kändes bra att få ned alla tankar.
Du beskriver en otrygg uppväxt där din pappa varit missbrukare och din mamma har misshandlat dig. På det du skriver förstår vi att ingen av dina föräldrar klarade av sin föräldraroll och att ge dig den trygghet och skydd som du har rätt till.
I somras flyttade du till en plastpappa. Nu känner du saknad till din biologiska pappa och har träffat honom i smyg. Du har all rätt att göra det som känns bra för dig i kontakten med din pappa. Träffa honom om det känns bra för dig! Vi tror att du känner själv om du mår bra av kontakten eller inte. Du behöver inte berätta för din mamma eller soc om du är oroliga för deras reaktion. Men om du har någon annan vuxen nära dig som du litar på tror vi det skulle kännas skönt och vara bra om du berättade.
Du berättar också om en kille du blev tillsammans med i januari. Han tjatar om sex. Att försöka tjata sig till sex från någon är aldrig okej. Okej sex känns bra för båda personer före, efter och under. Och bara det att man tjatar visar ju att man inte är så intresserad av hur det känns för den andra personen.
Du skriver också att du känner dig otroligt kränkt. Det du sedan beskriver att han gjorde mot dig är att han utsatte dig för ett sexuellt övergrepp. Du gjorde inte som han sa och som en "bestraffning" tog han av dig dina kläder och tog på dig mot din vilja. Du skriver att du skämdes, höll för brösten, försökte kämpa dig därifrån. Det han gjorde var att utnyttja och kränka dig. Du gav ingen tillåtelse till sexuellt umgänge, och allt innan ett ja är ett övergrepp.
Sedan gick han över flera allvarliga gränser då han pratade om din kropp för andra människor på ett respektlöst sätt. Din kropp är din, och att andra pratar om den på ett sätt som inte känns bra för dig är en kränkning av din integritet. Det är sexuella trakasserier och inte okej någonstans.
Brösten är laddade kroppsdelar som också många andra verkar tycka att de har rätt att kommentera och ha åsikter om. Kanske är det just därför det är så vanligt att fundera över om man gillar eller ogillar egna sina bröst, för att man kanske är orolig över vad andra tycker. Himla synd att det ska behöva vara så och att inte brösten bara får vara! I tonåren förändras kroppen mycket och det kan ta en tid att växa in i den och bli bekväm. Precis som du skriver kan viktförändringar påverka brösten. Att ändra på sina bröst är svårt om man inte gör en plastikoperation, vilket man inte kan göra förrän man fyller 18 år. Att göra en operation är ett stort ingrepp och inte något som vi rekommenderar. På tal om dina bröst så tar du upp att du drabbades av anorexia i åttan. Hur mår du idag, har fått stöd och hjälp att komma ur din ätstörning?
Angående din kille igen berättar du att du förlät honom och att ni strulade nån vecka senare. Vad bra att du kan känna sig stolt över att du övervann en rädsla, det är klart att man ska göra det! Och vad bra att du har kommit fram till att du ska göra slut med honom nu. De anledningar som du tar upp är alla väldigt bra anledningar att göra slut. Han har svikit ditt förtroende och kränkt dig flera gånger. Det du berättar om att han gjort mot dig när du var full är en våldtäkt. Att penetrera någon med en snopp eller annat föremål när den personen är i så kallat "hjälplöst tillstånd" (t.ex. att vara väldigt full eller sova) är en våldtäkt enligt lagen. Har du pratat med din kompis mer om det som hände? Du verkar ha bra vänner runt omkring dig, och en bra bästa vän som finns där för dig och lyssnar. De råder dig att göra slut med din kille som de kallar för ett svin. Det låter som att de bryr sig mycket om dig och vill ditt bästa. Det låter också som att du själv inte accepterar det din kille utsätter dig för och som att du verkligen vet att du vill göra slut. Du vill ha en "spark i roven" och den vill vi verkligen ge dig - gör slut!
Du verkar ha koll på läget när det gäller adhd. Om du misstänker att du har adhd eller add så skulle det nog vara bra att kolla upp. Vi är lite osäkra på exakt hur det går till men tror att ett bra första steg är att gå till skolkuratorn och be om hjälp med det. Nu verkar din skolkurator inte vara så bra på det där med bemötande. Vi förstår att det var jobbigt att hon/han inte tog det du sa på allvar. Tror du att du kan prova igen att prata med henne/honom? Kanske kan din plastpappa eller en vän följa med?
Annars skulle du kanske kunna be din platpappa om hjälp med att boka tid hos vårdcentralen. De vet mer om vilken väg du ska gå Vi tror absolut att du klarar dig, men hoppas också att du får stöd från personer runt omkring dig.
Du får gärna berätta för oss hur du tänker efter att ha läst vårt svar. Vi förstår om det är många tankar och känslor som flyger runt, du är mer än välkommen att höra av dig. Vi finns här för dig och vi tror på dig!
Ta hand om dig
/Tjejjouren.se
