Jag har nästan nyss fått reda på att min enda storebror har hudcancer och att eftersom det blev upptäckt rätt sent så vet läkarna inte hur mycket och vart det har spridit sig och har därför inte gett honom särskild stora chanser för att överleva! Och just nu så känns det som om att jag håller på att gå sönder! Jag kommer plötsligen ihåg saker som jag har gjord med honom när jag var typ 4 år och efter det då har jag börjat gråta... Det värsta är nog att han bor jätte långt i från mig och vi träffas inte så ofta, det var typ 3 månader sedan sist vi träffades!Usch det känns jätte hemskt, jag får lite stödd ifrån en kompis som har haft släktingar som har haft cancer som jag pratar lite med men det känns som om att jag inte ens kan prata med min pojkvän om det!Jävla skit :( Jag vill bara gå och gömma mig...
Svar:
Hej, vad bra att du har kontaktat oss!
Att få veta att en nära anhörig är allvarligt sjuk är absolut inte enkelt och att du mår dåligt är fullt förståeligt. Det låter jättebra att du har en kompis som du kan prata med, men det låter som att du vill prata med någon mer.
Det kanske finns en kurator på din skola du kan prata med eller så kan du ringa eller chatta med någon tjejjour? Finns det någon annan vuxen som du litar på som du skulle kunna prata med? Skulle du rent av kunna prata med din bror så att ni skulle kunna stötta varandra?
Tjejjourens dörrar finns alltid öppna för dig och känner du att du bara vill babbla av dig så hör av dig till en jour som är tillgänglig! Vi bryr oss om dig.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
