hej, jag vet inte riktigt vart jag ska börja, jag har inget roligt att berätta, bara om en massa tråkigt, egentligen. Jag vet inte om du som läser det här kan känna med mig, du måste läst en hel del mail i dina dar. Jag mår jättedåligt, och har gjort det i ungefär 3 år nu. Jag är 17, snart 18 år. Det känns som om jag pratat med dom flesta och gjort det mesta. Men ingen verkar kunna hjälpa mig. Jag lider inte av någon slags sjukdom, men idag önskar jag att jag gjorde det, så jag hade en anledning till att må som jag gör. Jag går hos bup sen 2 år tillbaka, jag har ätit medicin och lärt mig om vad ångest är, sen kom vi inte längre. Idag går jag dit utan mina föräldrars vetskap och hoppas på en förändring. Men precis som jag så konstaterar min terapeut att det inte fungerar. Det händer ingenting.Jag skriker efter hjälp hos folk, men ingen tycks se mig. inte ens skolan. jag vet inte vad jag gör för fel. kan snälla ingen se att jag är här. jag erkänner.... jag ger upp. när mina rop på hjälp inte besvaras och min motivation dalar känns det lönlöst. jag vet inte längre vad jag ska göra? vad mitt nästa steg ska bli?
Hej!
Så bra att du skriver till oss. Hit kan du du skriva om precis det du vill, vi finns här för dig.Du beskriver att du mår dåligt och att du sökt hjälp hos bland annat bup. Så klokt och starkt av dig att be om hjälp!
Du berättar samtidigt att ingen bevarar dina rop på hjälp. Vi kan tänka oss att det gör dig besviken, är det så du känner? Du är värd att må bra, och du har rätt till hjälp och stöd.
På ditt brev låter det som att du har ett behov av att få någon att prata med och någon som ser och lyssnar på dig. Du får jättegärna höra av dig till någon jour här på tjejjouren.se och prata med de som är online på chatten. Vilka som jourar syns alltid på första sidan och där kan du välja vilken jour du vill prata med.
Ta hand om dig! /Tjejjouren.se
