Hej igen! (Varning för extremt lång fråga, förlåt.) Jag känner mig så kluven och hypokritisk mot mig själv, på grund av en tjej som jag inte vet om jag ska kalla kompis (vi kan kalla henne A). Vi har känt varandra i ungefär 18 månader, och under den tiden har jag fått uppleva både en smart, gullig och extremt rolig vän såväl som en nedtryckande, elak människa som alltid måste hata människor, har en för stor mun och som inte vet när hon går för långt. Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om hennes dåliga sidor. Hur som helst så hade vi det väldigt roligt ihop och kom väldigt nära varandra de första månaderna - tills en av mina andra kompisar blev trött på mig och konfronterade mig om att jag bara pratade om A och var med henne hela tiden. Då började jag bli lite skeptisk mot A. Sommaren förra året upptäckte jag även att jag var rädd för henne, att hon var omöjlig att säga emot och att jag inte vågade prata med henne om något var fel. Jag upptäckte bara mer och mer av hennes dåliga och elaka sidor (även om vi fortfarande sågs och hade väldigt roligt ihop), och insåg att jag inte tycker om henne alls, hon slukade all min energi och kunde få mig att må fruktansvärt hur lätt som helst, och ju mer jag pratade med mina andra vänner, ju mer insåg jag att de inte heller tycker särskilt bra om henne. Så jag började undvika henne, vi började träffas mera sällan och hon var upptagen med andra kompisar (detta började ske under förra hösten). Men hon bestämde att vi skulle ses och "fira" vår ettårsdag, och det gick jag med på. Innan vi sågs hade jag börjat samla mod för att berätta för henne om min diagnos (detta var ca en månad efter min utredning). Jag minns inte hur det gick till, men vi kom in på ämnet autism och diagnoser överhuvudtaget - och hennes mun gick ju i ett. Hon sa så förolämpande och fördomsfulla saker att jag bara blev mer och mer förbannad, och trots att jag ifrågasatte det hon sa och rättade henne så hörde hon inte på. Jag bör även tillägga att hon absolut inte har för avsikt att såra, hon säger alltså inte fula saker till mig eller kallar mig diverse hemskheter. Samma dag bestämde hon att vi skulle träffa några andra kompisar. Jag som inte orkar träffa mer än en kompis i taget sa att jag var tvungen att åka hem. Någonstans då bestämde jag mig för att jag inte ville ha någonting med henne att göra. Det hände att vi sågs några gånger efter det, ytterst få, och jag blev bara mer och mer less på henne. Men idag så träffades vi igen, och det kändes inte alls konstigt. Jag var inte arg på henne, hon sårade mig inte och hon verkade allmänt mer dämpad än innan. Vi hade riktigt kul ihop - trots att hon de första timmarna inte kunde sluta tjata om sin nya fandom (också en sån grej som får en att vilja bryta nacken av sig själv så man slipper höra). Vi ska ses igen på onsdag. Jag vet inte vad jag ska tycka om henne eller vad jag ska göra. Jag vet ändå att jag är för snäll och förlåter för lätt. Jag hade en annan kompis som istället för att trycka ner mig fjäskade för mig och inte vågade ha egna åsikter och det tog mig flera år innan jag kunde konfrontera och bryta med henne och då, via sms. Hjälp mig få grepp om mina tankar!
Svar:
Hej!
Tack för ditt mail. Utifrån hur du beskriver och sammanfattar din relation med A, förstår vi att du har vridit och vänt på situationen och fått en sorts distans till den. Du beskriver hur du gillar vissa sidor av A och tycker att andra sidor är riktigt irriterande och otrevliga. Du tog ett beslut om att inte umgås med henne mer, efter att ha pratat med dina andra vänner. Nu har du omvärderat och ger henne en ny chans. Förstår vi dig rätt att det är just det som känns knepigt? Att du hade bestämt dig för att du inte ville ha något med henne att göra för att hon var dålig för dig på flera sätt, men sen stod du inte fast vid det beslutet?
Du berättar att du tycker att du förlåter för lätt, och att du tidigare väntade alldeles för länge med att konfrontera en tidigare vän. För oss så låter det du gjort nu, att träffa A igen och vara öppen för att hon kan ha förändrats, som starkt och modigt. Du skriver att ni hade riktigt kul ihop och att du inte var arg på henne. Det låter som att du är väldigt lyhörd för vad du själv känner och hur du mår av att umgås med A, och det låter som att du kommer att kunna säga ifrån om hon är oschysst mot dig. Framför allt bestämmer du själv hur mycket eller lite du vill träffa henne, och hur nära er relation blir. Dina andra vänner kanske har åsikter om det, för att de bryr sig om dig, men det är ändå hur du känner som är det viktiga. Det kanske funkar att ha en relation när ni ses då och då? Så ofta eller sällan som du har lust med helt enkelt. Hon kan ha förändrats och blivit trevligare att umgås med, men du ska fortfarande bara umgås med henne så länge du mår bra av det och tycker att det känns roligt.
Hoppas att dina tankar reddes ut av att skriva till oss.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
