Hej igen jag har skrivit en gång tidigare då jag berättade lite om min pappa. Tyvärr så kan jag inte prata riktigt med min mamma eller med mina syskon. Jag är rädd att väcka deras minnen, väcka känslorna som dom kanske kommit över. Jag är rädd för att förstöra det lilla vi byggt upp. Jag vill skriva ett brev till min såkallade pappa, men mina ord skulle inte räcka till känns det som. Och det känns som att jag skulle slita upp många sår på mig själv. Snälla ge mig tips om ni kan, ge mig lyckans förtrolling.
Svar:
Hej!
Du skriver att du skulle slita upp många sår om du skrev ett brev till din pappa. Har du kunnat prata med någon om dina sår? Sorg är inte någonting som bara går över utan det är något som man behöver bearbeta. Att prata med någon som du har förtroende för brukar kännas bra när man behöver bearbeta något.
Du skriver att du är rädd att väcka minnen hos din mamma och dina syskon om du skulle prata med dem. Om du försöker prata om din pappa med dem märker du säkert ganska snabbt om de vill prata eller inte. Om det känns helt omöjligt att prata med familjen kanske du har någon annan du kan prata med?
En del tycker det är skönt att skriva ner sina känslor, det kan vara lättare att sortera känslorna när de finns på papper. Om du vill kan du börja skriva ett ”fiktivt” brev till din pappa, sedan kan du bestämma senare om du vill skicka ett brev eller inte.
På tjejjouren.se finns kontaktuppgifter till alla tjejjourer om du känner att du behöver prata eller chatta med någon.
Hör gärna av dig igen!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
